Här ligger vi

I soffan och gör ingenting.
Puss och kram och klapp på stjärten.

Nu flyttar jag!

Från och med nu hittar ni mig på www.karinsblogg.com.

Hoppas ni fortsätter läsa där. Inom kort kommer den här adressen direkthänvisa dit och jag kommer flytta över er som följer via bloglovin helt automatiskt.

Adjö gamla blogg.

Lite vinterkräkis också.

Japp nu går calici på Lovas dagis. Synd om henne, känns som att hon aldrig får vara där just nu. Tur att vi har öppnis i alla fall.

Barnbesiktning på BVC.

Ja det där gick ju....helt ok. Nils skrek hela vägen dit i vagnen. Ingen aning om varför, för han var helt nyäten och nyrapad och nyspydd och allt sådant.
Lova vägdes med kläderna på för hon ville inte klä av sig och hon mättes så fint så fint. Nils kissade ner halva rummet och gallskrek på vågen. Jag frågade om hans väldigt torra hud som flagar (främst i huvudet, därav att han allt mer  får sin fars frisyr). Bvc-tantens svar blev genast "man tänker ju komjölksproteinallergi". Jaha, han också. Lova var ju allergisk fram till ett års ålder.

Så nu ska han få mjölkfritt. Vi fick en burk med oss hem av någon ny produkt som inte luktar hundmat vilket Lovas mat gjorde. Jag måste äta mjölkfritt eftersom jag delammar och det innebär att jag inte kan fortsätta äta LCHF just nu, vilket jag ju själv mår bäst av för det håller mina hormoner i bättre ordning. Surt sa räven.
Om vi märker skillnad så får vi hans mat på recept vilket gör det sanslöst mycket billigare än att köpa NAN, men det är en klen tröst då pengar inte är något problem när det kommer till barnens kost. Däremot kommer jag inte orka att äta mjölkfritt för att delamma speciellt länge, så då får jag sluta med amningen. Surt sa räven, för amningen går så himla mycket bättre den här gången, för att jag tar det för vad det är.

Resultaten:
Lova 2 år och en skvätt: Ca 12.2 kg (exakt vikt är oklar pga kläder). 88 cm lång.
Nils 5 veckor och 3 dagar: 5315 gram och 59 cm lång (tror det är lite felmätt för hoppet var stort på kurvan). Hans viktkurva har dalat lite (tro det eller ej), vilket också är ett tecken på komjölksproteinallergi.

Förresten tappade Lova sin snutte på vägen hem så promenaden blev extra lång. Och Nils, han skrek bara halva vägen.

Vi får se det här positivt i alla fall och vara glada att dessa alternativ finns, att vi har mat att ge våra barn och rent vatten i våra kranar. Och nu när jag ändå är mellan två helt olika kosthållningar och har hela kylen full med cupcakes så kan ni ju gissa vad jag ska gå och ta.

Prövning.

Idag ska jag ta med båda barnen till bvc. En syskonvagn. Ett barn som gärna springer, ett annat som gärna skriker. Overaller som ska kläs av och på utan att den ena eller andra ledsnar. Och så ska de förstås besiktas.

Spännande.

Håll tummarna för att det går bra och att jag inte råkar glömma eller tappa bort någon av dem någonstans. Det hade varit trist för jag gillar dem.

Bloggflytt.

Min blogg kommer att flytta inom kort. kanske inte just ikväll, men så småningom. Men var lugna, ni kommer flyttas automatiskt på alla sätt och vis. Även ni som prenumererar via bloglovin kommer flyttas med.

Följer du inte via bloglovin ännu? Gör det nu!

Söndag, vårvinter och barnteater.

Eftersom vi hade kalas igår var ju lägenheten så klart städad och fixad och därmed har vi haft en sådan där dag helt utan måsten. De infaller inte ofta längre vill jag lova, för alltid är det något som ska städas, tvättas, inhandlas eller fixas. Det är väl nackdelen med att Andreas numera arbetar måndag till fredag, att helgerna får vikas åt sånt. Fördelarna är dock betydligt fler, exemeplvis att han för första gången kunde följa med oss på barnteater idag, eftersom det tidigare alltid infallit på hans jobbhelger.

Två minus och strålande sol. En härlig dag.

Nils på teatern. Ingen blixt gör fotograferingen lite svår.

Laban och Labolina.

Lova vill träffa Laban!

Här är han. Eller hen.

Lova har tur hon, för morfar känner stjärnorna och hon fick därför pussa Laban.

Bärsjal och Babybjörn.

Med Lova försökte jag verkligen tycka om bärsjalen, men det gick inte särskilt bra. Jag tyckte det mest var krångligt att få på den och krångligt att få den bra. Krångligt att få ner ungen i den och krångligt att få henne ur den. Framför allt så ogillade hon den skarpt.
Skam den som ger sig. Jag och Nils gjorde ett försök idag. Och förutom att jag faktiskt fick till sjalen ganska lagom hårt och så där, så var det ungefär som med Lova. Framför allt så ogillade han den skarpt.
Jag kommer dock försöka igen, för jag gillar idén. Men hittills vinner Babybjörn Miracle stort. Den är enklare att få på och av, enklare att få ner och upp ungen ur och jag tycker han sitter bättre på alla sätt och vis. Framför allt gillar han den bättre.

Så där ser jag ut omsinkad. Nils också.

Lovas tvåårskalas och presenterna.

Det var ett himla trevlig kalas idag. Massor av folk och hur kul som helst. Kul att så många har barn i samma åldrar och det gick faktiskt helt okej även om Lova ibland reagerade på att andra lekte med hennes grejer. Hon fick massor av fina saker: kläder, pysselgrejer, lego, böcker, ficklampa...

Men innan alla barnfamiljer kom så kom mina föräldrar, mormor och farfar. Brorsan med familj är sjuka och fick vara hemma och kurera sig. Vi hade gjort upp så för att vi skulle kunna ge paketen från oss i lite lugn och ro.

Vi smög in paketen i hennes rum när hon inte såg. När hon kom in på rummet såg hon det stora paketet men fattade inte riktigt att det var ett paket till henne utan pekade på de små som låg ovanpå och öppnade dem. Sedan fick vi visa henne att det faktiskt var ett paket det där stora och då utbrast hon "åh! taaack!" och slet upp det. Tror aldrig jag sett henne börja leka så intensivt direkt och ungen var riktigt lycklig. Lyckträff, alltså.

Lova, rosa paljetter och ett kök. Genus så det förslår.

Äntligen fick hon ett kök med alla tänkbara tillbehör. Lyckligare unge får man nog leta efter idag.

Lovas tvåårskalas - godsakerna.

Sedvanliga minisar med nutellafrosting.

Minisar med ahlgrens bilar-fluff.

Tårta med ett lager dumlefluff, ett med rårröda hallon och grädde på toppen.

Här var det fika.

Mitt barn är tillbaka.

Ja, som jag skrev tidigare så eskalerade trotsen igår och Lova fick ett riktigt galet vredesutbrott som pågick i en timma tills hon somnade av utmattning.
Idag har hon varit sitt gamla goa lugna fina jag igen. Inte ett gnäll, utan bara mys med kramar och gos.
Nu tror jag inte på något vis att tvåårstrotsen har tagit slut, men det känns bra ändå.
Jag är mest glad att hon vågar och kan spela ut sitt känsloregister. Det borde alla ha rätt till, stora som små.

För det här är vår Lova.

HISS!

Nu har vi hiss igen! Nu ska det bli barnvagnspromenader med syskonvagnen! HURRA HURRA HURRA!

Här står jag och bakar.

Det är årets hittills vackraste dag. Och jag är inne. Jag bakar inför morgondagens tvåårskalas och hissen är fortfarande inte igång. Sista dagen på hissrenoveringen idag, men jag vågar inte ens hoppas att den hinner bli klar. Hur som helst så doftar Linoliumheaven av kokostoppar, cookies och typ 60 stycken minisar som kommer få frosting imorgon. Jag bakade ju även igår, men ändå funderar jag på om det kommer räcka. Om alla kommer imorgon så blir det 18 vuxna och 8 barn tror jag att jag räknade till. Och då har ändå rätt många tackat nej av olika anledningar.

Dagen och kvällen kommer gå åt till en miljard saker, bland annat att få ihop och slå in Lovas födelsedagspresenter. Jag har köpt fyra stycken presentpappersrullar, men vet ändå inte om det kommer räcka....
Tack och lov så kommer Andreas lämna jobbet inom kort så vi plockar upp LovaLiten på dagis tillsammans. Myspys.

Urladdning.

Redan igår morse började Lova direkt med sina "NEEJ" och allmänt bus. Hon skulle inte ha på sig kläderna när vi skulle till dagis och sådana klassiska beteenden. När jag hämtade henne fortsatte hon och hemma eskalerade situationen. När Andreas hade kommit hem fick hon ett riktigt raseriutbrott. Jag tycker inte det gör något, barn ska inte behöva kväva sina känslor för sånt kommer de ändå få ägna vuxenlivet åt. Hon får skrika och hon får slå - men under vissa regler. Skrika får hon göra på sitt rum och slå får hon göra på en kudde eller liknande. Jag tror det är bättre att visa vägen hur hon på bästa sätt ska få utlopp för känslorna än att försöka hyscha och kväva (i alla fall när vi är hemma, så klart). I ungefär en timme höll hon på och när hon väl lugnat sig så somnade hon i Andreas famn redan klockan sex. Hon vaknade en sväng vid åtta och somnade om efter en macka och sedan sov hon bättre än på länge.

Idag fick jag träffa en helt annan Lova. En glad, harmonisk, busglad och snäll tjej. En pratglad tjej som gärna använde hela registret och inte bara "Neeej".  Det känns som att hon fick ladda ur rejält igår, vilket hon säkert behövt nu när hon både blivit två år och storasyster. Det ska bli intressant att se hur hon är i eftermiddag och kväll.

Det är bra att hon har den här perioden just nu, eftersom jag är hemma och sällan måste stressa i väg. Vi kan ta det lugnt och jag har möjlighet att ha stora tidsspann så att vi har mycket att spela på. För stress är ungefär det sämsta att kombinera med denna trots. Dessutom får hon mer tid med både mig och Andreas nu än när vi båda jobbar.

Och pappa är den solklara favoriten just nu.

Lova och Andreas, februari 2011.

Där där med förändringar i bloggen..

Ja headern är som sagt klar, förutom att ett par små ändringar ska göras. Men dagarna går just nu åt till andra saker så det får vänta lite till. Kanske till helgen.

Nu ska jag fortsätta baka inför Lovas tvåårskalas på lördag. Kärleksmums och cookies med vitchoklad och hasselnötter är klara. Bara resten kvar, och det är typ massor.

VardagsLova.

Hur bra livet än är så består det till störst del av vardag. Och i vardagen är håret på svaj, målarfärgen i ansiktet och smutsen från uteleken likaså. Minerna som fastnar på bilderna är inte alltid stora leenden. Det kan se ut lite hur som helst. Ungefär så här.

Men hur än vår vardag ser ut, så är den vår. Vårt liv, med alla känslor som ingår. Och det är lätt att älska.

Uuuut i våren!

Det börjar kännas som att jag varit instängd i tusen år nu med hissen och allt. Det kan hända att den är hel från och med idag. Men gissa vad?

Punka på syskonvagnen....

Båda barnen skulle besiktas på BVC idag, men eftersom Lova troligtvis har haft tredagarsfeber med lite rester kvar så sköt vi upp det. Det var dagens höjdpunkt eftersom det skulle göra att vi kom ut.
När barnen vaknat så tänker jag dock trotsa allt och sätta liten i Babybjörnen och ta stora i handen och gå ut. Annars kommer jag hamna på hispan inom kort.

Vi har gjort idiotin till en tävling här hemma och slår numera vad om när nästa plagiat ska dyka upp. Plötsligt är det hela en sport, och betydligt roligare.

Vem har bytt ut mitt barn?

Den där goa Lova ser vi allt mindre av, medan vi får bekanta oss massor med den arga, skrikande ungen. Hon som skriker "NEJ!" åt precis allting. Och utbrotten slutar i tårar som tycks vara i en oändlighet.
För första gången börjar föräldraskapet kännas som en prövning och det är mitt tålamod som sätts på prov. Och det faktum att det är svårt att veta hur man ska hantera det är en prövning. Ignorans, tjat eller ta varenda fight? Det sistnämnda är en omöjlighet.

Hej du ovälkomna tvåårstrots. Må du vara snabbt övergående.

Det är skillnad på att ha barn och att vara förälder.

Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna skriver idag i SvD att de vill tillåta assisterad befruktning till ensamstående kvinnor. Givetvis stormar somliga mot detta och menar att barn behöver två föräldrar och att det är egoistiskt att skaffa barn på egen hand. Eller att det faktiskt krävs en man och en kvinna för att skaffa barn.
Alltså, det här med barn. Att skaffa barn är alltid egoistiskt, oavsett om det är en eller två egoister som producerar barnet. Det är ju inte barnet själv som valt att bli till, utan en handling bestämd av en eller flera vuxna. Det händer ju även att barn blir till utan att de är önskade.
Nästan alla kan producera barn. Åtminstone vet alla hur man ska göra för att det ska bli ett barn och om sedan kropparna inte vill att det ska funka, det är ju en annan femma. Att en man skulle krävas för att befrukta en kvinna är inte sant heller. Det krävs en spermie från en man, men hans faktiskt närvaro är inte nödvändig. Men det säger jag inte att män är onödiga, men i själva processen att göra en kvinna gravid behövs dem inte.
Att ha barn är något som kan hända alla som kan producera dem. Att ha barn är inte så svårt, för man behöver inte bry sig ett skit om dem. Sådana föräldrar finns ju. De har barn, men de är inte närvarande av en eller annan anledning.

Men att vara förälder. Att vara förälder och ta ansvar för barnet, dess uppfostran och framtid. Att engagera sig och ge kärlek, uppmuntran och visa vägen. Det är väl det som borde väga tyngst? För att vara förälder spelar det ingen roll vilket könsorgan man har mellan benen, eller vilket könsorgan ens partner har mellan benen. Det spelar heller ingen roll om man är ensam förälder som valt att inseminera för att längtan efter barn är så stor att man skaffar barn utan partner, eller om man är en del i en stjärnfamilj med massor av föräldrar och barn. Eller om man lever enligt heteronormen i en klassisk kärnfamilj. Det finns massor av barn som kallar andra personer än just de biologiska föräldrarna för mamma och pappa, för att dem som blir kallade mamma och pappa är de faktiska föräldrarna. Och om det nu är så viktigt att ha två föräldrar, vore det då inte bättre med tio?

Förslaget om att ändra lagstiftningen kom inte en dag för tidigt.

SvD Brännpunkt,  RFSU

Även Göran Hägglund har uttalat sig, men det är inte så himla intressant, så vi bryr oss inte så mycket om det. SvD

Lova 2 år

Det sägs ju att barn regredierar när det kommer syskon, men jag vill nog påstå att utveckligen har tagit ett språng framåt.
På bara en månad har Lovas språkutveckling tagit fart. Nu bubblar orden ur henne och även om hon fortfarande pratar relativt orent så blir det allt bättre och vi förstår henne mer. Det är kul för vi kan nu börja ha riktiga konversationer med henne. Även när det gäller sånger så har sångtexterna allt mer fallit på plats och ibland förvånas vi när vi prövar en sång som vi inte sjungit på länge hemma och hon kan texten. Tänk så lite man vet om vad som händer på förskolan egentligen. Lova berättar också att "Morfar är gris. Mormor är ko. Lova är söt". Av barn och fulla får man höra sanningen.
De bästa lekarna är fortfarande att laga låtsasmat och bygga med duplo. Böcker sitter hon ofta och bläddrar i men svarar nästan alltid nej om vi frågar om vi ska läsa för henne. Annars älskar hon tv alldeles för mycket. Rita, måla och pyssla är andra favoriter och det är kul att följa hennes utveckling här. Just nu är färgerna intressanta och hon pratar ofta om vilka färger olika saker har. Hon vet precis vad hur gul ser ut men annars kan det ibland bli lite fel och blått får heta rosa och rött får heta brunt och så vidare.
Hon äter bra och på dagis undrar de om hon brukar äta oss ur huset för hon sätter i sig flera portioner både till lunch och mellis, men äter dock lite mindre middag. Hennes ätande syns inte på henne för hon är ganska smal. Eller "normal" (fy för det ordet).

Hon är tvåårstrotsig, eller om det är en reaktion på att Nils kommit till oss. Hon kan slå till oss för att få reaktion och även Nils har fått nån känga. Hon kan skrika rakt ut så att det ilar i öronen och visar tydligt vad hon vill. Tyvärr stämmer inte alltid hennes vilja överens med vår. Hon har sedan lillebror kom blivit lite mera nappig och snuttig. Hon vill ha napp och snutte oftare, framför allt när jag ammar ellerger honom mat. Självklart får hon ha dem mer också men hon får lägga ifrån sig det när hon leker. Och det är hon väldigt duktig på.

Lova har fullt upp med att sortera upp världen just nu. "Min" "Pappas" "Mammas". Allt ska ha en ägare, eller vara i relation till något. Det är kul att ha kompisar på besök men jobbigt när de lånar leksaker. Fast hon har börjat förstå innebörden av "låna" och blir inte längre arg och ledsen, även om hon precis som toddlare i allmänhet alltid ska leka med samma sak som kompisen.

Hon har inget som helst intresse för kläder och struntar i vad hon har på sig än så länge men gillar fortfarande skor. Hon klär utan problem av sig overall/jacka, mössa, strumpor och byxor. Tröjor/överdelar är det svårare med. Gällande påklädning är hon allt för bekväm av sig men kan krångla på sig byxor med lite hjälp och pepp.

Pottan är hon inte särskilt intresserad av. Hon testar ibland, men vill ha blöjan. Fast hon säger gärna till när hon kissar i blöjan, haha. Vi är inte ett dugg stressade över den sega potträningen utan det får ta sin lilla tid.

Mot Nils är hon, trots en och annan lätt smäll ibland, väldigt väldigt snäll. När han är ledsen får han låna hennes snutte och hon har även försökt ge sin napp till honom. Hans nappar är likadana fast mindre, så det är kanske lite svårt att se skillnaden. Hon klappar på honom och pratar med honom och säger ofta att "Sils är söt".

Hur trotsig och knäpp hon än är ibland, så är hon vår fina skatt.
Glada goa och innerst inne snälla Lova.
Nu som fantastisk storasyster också.

Hurra!

Idag hurrar vi massor för vår fina LovaLiten som fyller två år!

Men idag blir det bara någon liten present, för firandet sker på lördag.
Och idag kommer mosterfaster Åsa hit och hälsar på!

Nils 1 månad.

Ja tänka sig att det är nu hel månad sedan jag tryckte ut den där dunderklumpen.

Dunderklumpen som nu vuxit i sig själv lite bättre har även gått från att vara nyfödd till att bli bebis. Huden är  finare och färgen likaså. Han är vaken längre stunder och mer medveten. Lyssnar och tittar sig omkring. Pratar vi med honom så försöker han jollra tillbaka och så ler han ju ibland.
Han äter en till två gånger per natt och härom dagen hade han ett matuppehåll på åtta timmar när han sov, så det bådar ju gott för framtida nätter. Han är snäll och lugn och är ganska nöjd för det mesta. Men vill han amma så är det bara att amma. Amningen fortsätter hålla sig på ungefär samma nivå som tidigare, vi ammar före de flesta flaskmåltider och även lite mellan varven. Annars fortsätter han äta Nan 1, men det har kommit så många nya sorter med snarlika förpackningar så vi har inte lyckats köpa samma sort två gånger. Han äter numera ur dr Brownflaskor, vilket jag inte vet om det är så nödvändigt egentligen men vill inte chansa på annat med risk för magont. Lika bra att köra på det bästa när möjligheten finns.
Han har blivit allt mer lik både mig och Lova, men Andreas kan ju knappast neka till honom i alla fall. Ironiskt nog är han mest lik Andreas på håret, vilket jag endast kan intyga tack vare bebisbilder på Andreas.

Nils, 1 månad.

Lova, 1 månad.

Nils, 1 månad.
Lova tyckte att han skulle spela fotboll.

 

Lova, 1 månad. Betydligt längre hår i alla fall.

Förändringarnas vindar blåser i bloggen. Kanske.

Nu har ju faktiskt Nils kommit till världen och vi har haft en helg med spruckna planer och har som sagt istället betat av massor på "att göra"-listan. Därför ligger nu en ny header och väntar på att komma upp här i bloggen, precid som utlovat. Men det finns planer på lite andra förändringar också, så jag ska bara fnula klart på hur det ska bli innan nya designen kommer upp.

Jag blir nog kvar på blogger i alla fall, för även om jag har smugit runt på andra alternativa platser så gillar jag det här blogghaket.  

Vår helg med bus, dunderklumpar och en bög.

Även om det är hemskt tråkigt att barnet blir sjuk när man ska på dop och allt, så finns ju en fördel: Man får galet mycket gjort under helgen. Vi har betat av en himla massa saker på "att göra"-listan och haft massor av tid att umgås hela familjen.
Vi trotsade febern lite och satte stora barnet i vagnen och lilla barnet i Babybjörnen och gav oss ut på en morgonpromenad i morse. Solen sken men det var iskall blåst så promenaden blev kort men välbehövlig. Vi har även hunnit med lite besök tack och lov. För efter månader av foglossning och tung graviditet då jag knappt orkat träffa en kotte, är jag nu galet sugen på att träffa ungefär alla vi känner.
Så hojta bara till om du är sugen på kaffe, oavsett om vi känner varandra sedan tidigare eller inte. Jag fixart och ser fram emot besök!

Himla fina två.

Himla fina tre.

LovaLiten försöker busa, trots feber.

Bland moln, svävande segelbåtar och Dunderklumpar hittar man en Nils.

En tecknardocka i vårt fönster.

Vilken bok ska jag ta....?

Nybadad.

Lova hjälper mig att bada Nils.

Nybadad Nils i rosa pyjamas. Han är bög.

"Men du har ju faktiskt kissat på mig!"

Jaha, så har sonen då för första gången kissat ner mig. Och halva badrummet. Trodde faktiskt inte att det skulle dröja fyra veckor.
Men det här måste väl innebära att jag får bestämma dumma regler om lördagsgodis och städat rum och sådant sedan va?

Vi var faktiskt friska nästan oförskämt länge.

Det blev inget dop idag. Lova verkade pigg och feberfri så vi satsade på att åka. Tills hon hade vaknat från dagsvilan och jag började ta på henne klänning.. då hade hon plötsligt 39.5. Vi stannade hemma hela bunten ifall det är scharlakansfeber då det är smittsamt som attans. Tack och lov har hon inte visat några övriga symtom på att det skulle vara så, men när ungen säger "Nej blää" till glass så vet man att hon är sjuk i alla fall.

Istället har vi kollat en massa på Pippi, Alla vi barn i Bullerbyn och Emil. Eller ja, Lova har stått för det mesta av tittandet medan vi har försökt byta gardiner. Köp aldrig de där gardinskenorna från Ikea, de är hopplösa.

Nu ska vi dippa grönsaker och missa mello.

Nils 4 veckor.

Vad passar bättre på sin fyraveckorsdag än att prova Muminbabygymet? 

Hej Mumin!

Hej Mamma!

Superfin body som jag köpte igår på Sthlms stadsmission. Ny, för 40 spänn. Älskar!