Kär och förvirrad.

Det är tamejfan med stor sorg och saknad som mitt kos åkte hem idag. Att säga hejdå i farten på pendeltåget kändes mest bara tragist, men kanske var lika bra. Jag är grymt dålig på det där med avsked.

Tankarna och känslorna hoppar runt som tusan nu. Älskade singelliv, hur blir det nu då? Lovely kos, jag vill ha dig nära. Ska jag ge mig in i någon slags distansförhållande? Ååh jag vill bara leva och må bra. Slippa sakna, men ändå längta. Köra all in men ändå vara fri. Bo ensam, men ändå ha tillgång till kramar när som helst. Jag vill som vanligt ha kakan.... och samtidigt hetsäta den som en äkta bulimiker.

Jag brukar ha rätt när jag känner på mig vissa saker. Jag hoppas jag har fel den här gången, för jag vill inte att historien ska upprepas.

Dagens känsla: Tomt.

Vanilj och rosa sockervadd.

Gårdagen bjöd på känslosvängningar utan dess like. Dagen började i upprört tillstånd med några obra sms och en igenslagen dörr. Slet som ett djur på jobbet och gjorde 8 timmars arbete på 5.5 timmar, inklusive diverse av undersköterskans uppgifter. Mötte gos i stan och hade den mysigaste eftermiddagen och kvällen i världshistorien tror jag. Hälsosam lunch på ett av favoritcaféerna, promenad, ligga i gräsmattan i en park och slumra i solen, äta mjukglass i Kungsan, promenera, shoppa, dricka espresso och kedjeröka. Pussas och kramas i all oändlighet. Vi insåg att vi har ännu mer gemensamt och gillar även samma klädbutiker. Det är alltså inte bara samma musiksmak, intresse för god mat, vin och fin choklad, samma humor....... kan fortsätta i en halv evighet. Han fortsätter att locka fram spontaniteten i mig vilket egentligen skulle kunna bli rätt farligt... eller farligt kanske är att ta i, men risken för att göra relativt ogenomtänkta, impulsiva och galna grejer ökar. Härligt. Men farligt. I like.

Avslutade kvällen med att bli bjuden på middag hemma hos mig själv. It´s so fucking lovely och jag blir bortskämd i kvadrat.

Dagens känsla: vill tillbaka till gårdagen!!!

I min rosa bubbla som smakar hubbabubba...

....finns bara du och jag just nu.

Mysfaktorn är högre än på mycket länge (ja, inte här på jobbet då förstås, här är det i vanlig ordning mest guckelimuck och äckel). Jag kan verkligen vänja mig med att bli bortskämd med god mat och vin, helkroppsmassage, många långa kramar och passionerade intensiva kyssar.

Är fortfarande lite skraj för att våga....
....kan det verkligen vara så perfekt?

Dagens känsla: Oh no, jag har inte ont någonstans längre! Åtgärd önskas!

oh yeah.

living the dream.

Dagens känsla: Fan så jävla nice.

Livets marathon

Jag blir uttråkad alldeles för lätt. 5 sekunder utan att ha något att göra gör mig rastlös. Jag blir även uttråkad när saker och ting blir rutin, vardag och tryggt. Har nu jobbat på samma ställe i lite över ett år - tristessen är ett faktum. Självklart finns det alltid nya saker att lära sig inom mitt yrke, men det går för långsamt. Jag blev erbjuden fast tjänst. Jag tackade nej, av rädsla för att fastna och inte komma vidare. Jag ska istället tjäna pengar i norge och förhoppningsvis skaffa intressant jobb i sverige. Att arbeta som event-syrra vore sjukt skoj. Jobba på konserter, festivaler och andra evenemang. Lite som ambulans light... Har ingen aning om hur lätt eller svårt det är att få anställning, men det går ju att ta reda på.

Jag behöver utmaningar, jag behöver känna att det rör på sig. Det gör det sannerligen just nu.

Träffade Maya innan jobbet igår kväll. Sjukt vad hon är cute and charming. Me like.

Nattens känsla: Det rör på sig med stora steg.

EkoEkoEkoEkoEkoEkoEko

Vaknade av ett telefonsamtal när jag som bäst försökte ta igen mig efter en tradig natt på jobbet. Samtalet var som ett knytnävsslag i ansiktet- jag ogillar när dåliga historier upprepar sig. Varför händer det alldeles för ofta? En stark känsla av att det ligger en hund begraven, samma känsla som jag känt ett par gånger tidigare. Något är ouppklarat. Så måste det vara. Tröttheten och samtalet gav mig en fin dos illamåendet och plötsligt kändes allt lite gråare. Borde jag lyssna på min intuition och vända mig bort, eller ska jag hoppas på det bästa?

En sak är i alla fall säker. Om jag blir påhoppad så tar Grynet aldrig skit.

Dagens känsla: Förberedd på strul

Bloggtorka.

Ber om ursäkt för bloggtorkan, kära läsare.

Något hände den kvällen ute i stugan, som jag skrev om sist. Jag är i total harmoni med mig själv och bloggandet kommer därav av sig. Detta är ju trots allt primärt min terapi.

Jag kan berätta att jag gillar att bo här när det är sommar. Många som vill komma och hälsa på och ni ska alla veta att ni är sååå välkomna! :) Hade besök av P i helgen. Det var nice. På torsdag kommer rar, det är det bästaste just nu. Roadtrip till Göteborg och Liseberg blir det. Midsommarfesten la jag ner, jag tar den dagen som den kommer. Jag anar att det ändå kommer att bli bra.

För er som har frågat: Ja något har hänt med mig. Efter ett halvår med fokus på personlig utveckling och massa kul så är det klart att en förändring har skett. Många möten med nya människor, massor av nya erfarenheter. Jag känner harmoni.

Nattens känsla: 2 dagar kvar.....

Till Anders

Folk säger att det är fegt att begå självmord, jag håller inte med. Beslutsamhet är en dygd, därmed var du modig. Hoppas du gjorde rätt val... vi som är kvar förlorade dig och vi kommer att sörja. Hoppas du får det bättre nu, vännen. Busa i himlen och ha det oförskämt bra, så ses vi senare.

Måste skriva mer.

Jag har varit naken med kläderna på. Nu förstår jag vad Winnerbäck menar.

Hur kan man känna sig pirrig, nervös och osäker, med alldeles för hög puls... samtidigt som man känner ett totalt lugn och en trygghet utöver det normala. Att totalt släppa kontrollen och känna att det är okej. Att känna att någon annan styr och har mig i sina händer. Och samtidigt vara på samma nivå som personen.

I många år letade jag efter dig.

Någon rörde vid min själ.

Ikväll har jag haft mitt livs upplevelse. Jag kommer aldrig kunna förklara. Någon såg rakt in i mig. Jag såg mig själv med större skärpa än någonsin med hjälp av den här personen. Så genuint. Så själsligt intimt. Jag är matt. Jag är tacksam. Jag har lärt mig mer om mig själv på ett par timmar, än vad jag vanligtvis gör under ett år. Jag tackar dig som fan. Bli min mentor?

Jag fashineras av den här personens människokännedom. Jag knackade med fingret på min mobil, personen visste vad jag tänkte på. Som sagt, jag kommer aldrig kunna förklara, men det var mitt livs hittills starkaste upplevelse.

Jag ska börja se folk djupare i ögonen.

Jag ska jobba på min brutala ärlighet. Jag ska sluta linda in saker.

Jag ska smälta upplevelsen.

Dagens känsla: Jag är omtumlad, men ser ändå allting helt glasklart.

Självkänsla vs Självförtroende i livets vågskål.

Jag har tidigare skrivit något inlägg om balans i känslorna. Många av bloggarna jag läser genomsyras av skribenternas längtan och sökande efter att finna balans. Jag har skrivit om att jag inte vill ha denna balans, utan snarare att jag vill ha hela spektrat av känslor och att det är känslovariationerna som gör mig levande.
Idag hörde jag en intressant diskussion på radion och fick en jädrans insikt. Det jag söker är också balans. Fast det är balans mellan självkänsla och självfötroende. Jag är övertygad om att denna balans leder till harmoni och i förlängningen styrka. Jag är även övertygad om att jag har denna balans just nu, mer än någonsin.

En annan insikt som slog mig nyligen är att jag har mig själv överst på priolistan, vilket är någon slags premiär. Kan det vara så att självkänsla, självförtroende kontra att ge sig själv lite tid, rum, kärlek och vad jag nu behöver, har ett samband? Troligen.

Kanske är det så att jag inte riktigt finns där för mina vänner så som jag brukar. Jag vet att jag ofta försöker lyssna och ge stöd åt vänner som behöver det. Jag tycker inte att jag dras ner av det i allmänhet, men jag har en rätt stor dos empati så det är klart att vänners problem finns i bakhuvudet. Som sagt - jag är står överst på min priolista och jag vill må bra. Möjligtvis är det så att jag är mer ego än vanligt, men i så fall är det precis vad jag behöver.

Telefonen ringer och piper konstant. Ibland orkar jag inte svara. Ibland säger jag att jag ringer upp sen. Sorry vänner, men Grynet är viktigast i mitt liv just nu. På andra plats kommer rar, som ger mig massor av inspiration och energi. Det glöder i mig.

Dagens känsla: Helt okej att vara tillbaka på jobbet.

Nu är allt som det ska vara.

Livet är som ett barnkalas. Och i min rosa bubbla som smakar hubbabubba har en ny person fått plats.

Dagens känsla: Längtan och eufori.

Hmps.

När man skippar den där killen man spanat på i hundrafemtio år för att någon annan snurrar i huvudet... då är man.......................................................... vadå?

Dagens känsla: kåt glad och tveksam?

Grynets blogg har tappat sting.

Hade ett bra Murre-citat, men har glömt bort vad det var. Hon har i alla fall analyserat huruvida jag har kräkreflex eller inte.

Blev erbjuden fast tjänst idag. Jag tackade nej. Har ingen lust att bli fast och gå här och harva resten av livet, jag vill ha roligare än så. Någon gav mig positiv respons på mitt beslut. Jag fick en kick.

Dagens känsla: intresset stiger.

Murre gör det igen.

Dagens Murre:

Murre och jag sitter i en hamn, kollar på båtar och Mälarens skitiga vatten och njuter av solen. Murre ser som vanligt filosofiskt ut samtidigt som hon betraktar en fiskmås.
Murre: Orka vara en fiskmås.
Jag (gapskrattar): What?!
Murre: Ja, jag är fan glad att jag är människa, vi står liksom högst upp. Tänk om man vore en kackerlacka. Orka vara en kackerlacka.

Euforin flödar. Ikväll har vi grillat, druckit skumpa, rökt vattenpipa och njutit av vädret. Allt är så klockrent.

Dessutom har det dykt upp en oerhört intressant person.

Dagens känsla: Låt livet alltid vara så här... jag tycker faktiskt om att fån-le.

Lättad.

"jag sög o sög o sög...men det kom inget"

(josse pratar om gången då hon skulle försöka slanga ur en pool)

Jag har gått ner ungefär 20 kg. 12 av dem har försvunnit det senaste halvåret. Nice, med tanke på att min sjukdom innebär att jag har det svårare än vanligt folk att gå ner i vikt.

Dagens känsla: Jag älskar verkligen livet.

Murre är bäst.

Murre: jag har börjat träna.
Jag: jaså? Fan vad duktigt.
Murre: ja jag gör en situp om dagen. När jag kliver upp ur sängen. Det blir 365 situps om året.
Jag (tokskrattar): Men hur fan gjorde du innan då? Rulla ur sängen som en säl eller?
Murre (fundersamt): jaaaaaa

Skulle kunna skriva en bok med Murre-Citat.

Dagens känsla: Livet blir inte bättre än så här. Men jag vill kramas.