Hem ljuva hem.

Imorgon ska Andreas få se sitt blivande hem, och sina blivande möbler. Han har hittills bara sett möblerna intryckta i ett förråd på Shurgaard, och bilder på lägenheten.
Upp kl 5, köra till stockholm och därefter flytt. Det kommer nog bli en lång, men rolig dag.

Dagens känsla: Trött efter dubbelpass..

En lättnadens suck..

Fick idag veta att jag får förlängt vik, i alla fall till sista januari. Det innebär att jag kan söka havandeskapspenning. Även om jag inte får vikariat till och med beräknat födelsedatum som är 23e februari, så innebär detta att jag får ekonomisk ersättning för alla dagar utom 13. Det kan jag sannerligen stå ut med!

Jag kommer troligtvis söka havandeskapspenning från och med första möjliga dag, som är 25 december. Så om två månader slutar jag jobba och har ingen aning om när jag börjar igen eftersom jag sedan ska söka nytt jobb. Dessutom kan vi nu i lugn och ro planera flytten till 08. Så många bitar som föll på plats och jag har därmed en känsla av att den där jobbiga huvudvärken kommer släppa. Det är bara en sak kvar: Andreas ska få ett jobb. Någon som känner någon som behöver en proffsklottrare månne?

Som grädde på glassen insåg jag att jag hade fått mitt livs fetaste lön hittills. Hallefuckingluja!

Och som strössel på grädden har Andreas köpt en sjukt snygg skinnjacka. Me like. Man blir glad av strössel.

Och ovanpå det så har jag faktiskt köpt helt nya strösslar.

Och dagens citat efter galet onödig shopping: Viva la konsumtionssamhälle! Tack Andreas för dina visa ord.

Dagens känsla: I nöd och lust...

Flumcrap.

Med risk för att verka helt sjuk i huvudet så ska jag berätta en sak för er kära läsare. Det är något som jag knappt tror på själv, fastän det är svårt att förneka.

Så här är det: Ibland vet jag saker. Alltså utan att någon sagt något. Jag drömmer sanndrömmar. Det kan handla om allt möjligt, men ofta handlar det om lögner.

Tror ni på sånt här skit?
Berätta vad ni tror om det så kan jag berätta mer....

För övrigt är jag skrämmande bra på vissa saker när det gäller datorer.

Dagens känsla: Livet är en dans på rosor, men det är en dans med jävligt svåra steg och taggar på golvet.

Norrland.

Andreas åker till Umeå idag. Det känns tungt.

Jag saknar mina norrländska läsare.

Dagens känsla: Vill inte....

:'(

Världshistoriens jävla sämsta dag.

Havandeskapsledighet..

...Hade varit nice. Typ nu.

9 månader är verkligen skitlång tid.

Dagens känsla: Vardag.

Mardrömmar och ensamhet.

En underbar helg är över och det dröjer allt för länge tills vi har en ledig helg tillsammans hemma igen. Jag vaknade med ett ryck imorse och insåg att Andreas var borta. Jävla mardrömmar. O jävla jobbiga känsla att inte kunna krama på honom.

Det borde vara kriminellt att vara ifrån varandra.

Dagens känsla: Ser inte fram emot hans resa till Umeå.

Sol i sinne

BRUN INNE!
/rudolf

Meh.

Jag vill också söka högskolekurser!
Nog för att jag har viktigare saker för mig i det närmaste... men jag vill ha allt.

Snart är det helg! Massa gos och kärlek, träffa Andreas kompisar, käka på Carib creol, bio, och söndagssöndagen är redan planerad - brunch och sängläge.

Dagens känsla: Längtar.

Högvarv.

Nu när jag inte pluggar längre så jobbar jag desto mer. Att det ska vara så förbenat svårt att försöka ta det lite lugnt. Dubbelpass, nattpass, dagpass, någon strödag ledig och sen på det igen. Jag vet inte om det är åldern eller graviditeten, men jag känner att jag inte riktigt orkar samma tempo just nu. Kan ju förvisso vara en kombination. Och dessutom det faktum att mitt Hb sjunkit rätt radikalt i det senaste. Huvudvärk konstant, aldrig regelbunda måltider, eller regelbunden sömn. Det är en sjuksköterskas vardag. Och vi vet ändå vad som är hälsosamt och inte!
Jag är verkligen inte van att "bara" ha 100% på schemat. Men det börjar sannerligen bli dags att lära sig det.

Dessutom verkar det som att jag ska jobba i jul. Fan och helvete, 70-11 julen i rad. Förra året jobbade jag kl 6.45-22 på julafton. Jag ska nog ta ett snack med bossen.

Dagens känsla: När det känns lite extra tungt så tänker jag på den kommande helgen. Jag tänker alltså jämt på det.

Vaccinerad.

Jag är inte död i alla fall.

Lite klåda - en helt vanlig reaktion som jag får av injektioner, oavsett sort.

Dagens känsla: Förbannade idioter som väljer att inte ta vaccinet. Då får ni välja att inte umgås med personer i riskgrupperna också.

Denna dag: vaccin.

Idag börjar vaccineringen av personalen på min avdelning.
Jag ska få´t.

Dagens känsla: Lugn.

Rosa fluff och strössel.

Inkommet sms:
"Hej där, Andreas här :) Tänkte höra om fröken var ledig för en middag och kanske en bio i helgen?"

Hihi hur gulligt är inte det att bli utbjuden på date av sin egen sambo?

Jag svarade att jag skulle kolla kalendern.... haha!

Dagens känsla: Kär.

Fjant.

Tänk att jag saknar Andreas när han är på jobbet.
I helgen har vi en dejt.

Dagens känsla: Underbara soliga höstdag!

Till mina kära läsare.

Familjemedlemmar, expojkvänners exflickvänner, kollegor, vänner, löst folk, andreas bekanta (ehum), asshole (singularis, i alla fall vad jag vet) och övriga läsare. Ni läser nästan dagligen och jag vet att de flesta av er har hjärna nog att tycka och tänka. Det hade varit kul om ni vågade ge er in i lite diskussioner här på bloggen. Eller åtminstone bara lämna en kommentar.

De flesta av er kikar ju in dagligen, så det hade varit skoj att få lite respons.

Dagens känsla: Hoppas Märta klarar sitt läkarbesök...

Vaccin.

För er som har en smula tveksamhet i kroppen angående huruvida ni ska vaccinera er eller inte, var god läs här och här.

Många dividerar kring bieffekterna och biverkningarna och hur pass testat vaccinet är. Det står lite om det i artiklarna jag länkat till ovan. Här kan du läsa om sådant direkt från läkemedelsverket.
Men bara för att få lite perspektiv på biverkningarna, läs om biverkningarna på vanligt ibumetin, alltså ipren här. Det stoppar folk i sig som karameller.

Läs länkarna, fundera, återkom om din åsikt.

Hemligt recept.

Earl greythe med oboy i är skitgott.
Vaniljthe med oboy dark är ännu bättre.
Många är skeptiskta, några har vågat testa, nu senast Andreas. De gillart.
Glöm inte en skvätt mjölk och en sockerbit.

Men kom ihåg att det här är vår hemlis. Och att det var jag som introducerade dig.

Dagens känsla: Stök gör mig på dåligt humör.

Till mig själv.

Sneakers.

:)

Jämrarns vad bebis sparkar.

Svåra dilemman i mitt yrke.

Det har åter igen varit stora diskussioner om fallet med spädbarnet som fått dödliga doser smärtstillande läkemedel.

Det här kan vara det största dilemmat som läkare och sjuksköterskor har. Inte minst efter detta fallet som blivit uppmärksammat i media och dessutom blivit till ett rättsfall där läkaren är åtalad för mord, tror jag.

När en patient ligger på sin dödsbädd så vill vi göra så det blir lugnt, stillsamt och smärtfritt, för patienten och anhöriga. Hur stora doser av smärtstillande och ångestlindrande som ska ges är alltid svårt. Ofta ordinerar läkarna hur mycket vi sjuksköterskor får ge vid behov och då är det alltså upp till oss att dosera lagom. Att vara den som ger den sista sprutan, rätt och slätt den sprutan som gör att patienten dör, är nog det jobbigaste i mitt yrke. Och nej, nu är det inte så att vi ger dödande sprutor - vi smärtstillar, men en patient som är döende orkar tillslut inte...

Det händer att läkare är lite fega och ger väldigt sparsamma ordinationer. Det händer att sjuksköterskor överskrider dessa ordinationer och ger vad som behövs för att patienten ska slippa lida. Inte helt sällan drabbas patienter i livets slutskede av vätska i lungorna som i sin tur leder till slem och bubbel och ger ångest då en känsla av andnöd uppstår. Vem ska egentligen behöva dö så? Med ångest och stress. Gör sjuksköterskor fel när de överskrider en ordination för att patienten ska få vara lugn och slippa ångest? Inte enligt mig. Gör läkarna fel när de ordinerar för lite? Ja, det tycker jag. Tillägga måste jag, att jag aldrig överskridit läkarordinationer. Jag har dock väldigt starkt ifrågasatt ordinationer alternativt ringt upp en annan läkare.

Jag kan inte säga att jag märkt en skillnad i ordinationer från läkarna vid palliativ vård efter detta uppmärksammade fall, för jag har haft turen att ha bra medicinläkare omkring mig i det senaste. Däremot kan jag uppleva att beslut gällande 0HLR har tänkts igenom noggrannare. Beslut om 0HLR innebär att vi inte ger hjärt och lungräddning om en patient får hjärtstillestånd. Det innebär inte att vi slutar göra alla andra åtgärder.

Svåra frågor måste jag säga. Frågor som allmänheten och media har väldigt lite kunskaper kring, men jävligt mycket åsikter om. Och klart det blir uppståndelse när det gäller ett spädbarn. Hade det gällt en 98årig dam hade ingen orkat skrika så högt, för hennes liv var ändå på väg att ta slut. Och då var alltså hennes liv inte lika värdefullt.

Enligt mig är allas liv lika värdefulla. Alla har rätt till en smärtfri död om det är möjligt. Och även om vi är utbildade och har massa erfarenhet, så är det inte alltid lätt för oss.

Vill ni veta en sak?
Sjukvården är inte felfri.

Dagens känsla: Ser fram emot att ta hand om mina patienter ikväll igen.

Sagogryn.

Kalla mig inte mannagrynet eller havregrynet. Kalla mig Sagogryn!

Min pappa fick för ett par år sedan för sig att sagogryn är läskigt gott och tvingade oss stackars familjemedlemmar att smaka på eländet. Det är slemmigt, mättande och skitäckligt. Tack pappa.

Men Sagogryn låter i alla fall förträffligt mysigt.

Lappar med klass.

Förresten!
När jag kom hem från Sthlm härom sistens (jag vet knappt vilken dag det är nu när jag jobbat dag + natt på mindre än ett dygn).. hur som helst. När jag kom hem så satt det ungefär en miljard små rosa lappar överallt i lägenheten och på massa kluriga kuliga ställen. På alla lappar stod det "jag älskar dig". Söt.

Stilla er nyfikenhet...

Nu bjuder jag er, kära läsare, på mina andra bloggar. Länkar finns till höger.

Vaccin

Ska Ni vaccinera er mot Den nya influensan?

Hur tänker ni om det?

Dagens känsla: Tycker fortfarande att Andreas ex-flickvänner gjort enorma misstag, eftersom de lät honom gå... Jag är dock glad för det!

!

Det är faktiskt fult att härmas!

Kramkram

Imorgon ska jag kramas med Andreas tills jag får blåmärken.

Som vanligt har jag inte hunnit träffa alla jag vill träffa under min helg i Stockholm. Jag har tagit det rätt lugnt faktiskt under min vistelse här och mest spenderat tid med Vera, Maria och Murre - Mina hallongrottor i den grå vardagen! Det har varit skönt att inte flänga runt som en tok, utan istället bara vara. Soffhäng, sköna samtal, massa kaffe, brunch och mys. Perfekt helg.

Jag och kärleken hade inte varit ifrån varandra så här länge efter att vi blev sambos. Jag förstår inte hur vi kunde vara ifrån varandra flera veckor förut. Andreas är kärleken i mitt liv.

Mitt hem.

Idag har jag haft visning på min lägenhet här i 08. Hon som hyr lägenheten nu var inte hemma. Jag satt i min egen lägenhet i någon annans soffa. Jag hade inte varit där på ett år. Märklig känsla, men jag längtar tills vi flyttar tillbaka. Lägenheten är faktiskt jädrigt nice.

Dagens känsla: Saknarsaknarsaknarsaknarsaknar!

Brutal ärlighet är på tapeten nu igen.

Tänk att så fort någon vill käfta med mig så får jag höra "men du som påstår dig vara så brutalt ärlig". Aldrig någonsin har jag i situationen varit oärlig, utan varje gång har det varit när jag valt att backa för att jag inte vill ha ett bråk. Jag är inte konflikträdd, inte för fem öre... men man måste välja sina fighter. Och väldigt få fighter är värda att ta, då de inte har något syfte i sig.

Härskarteknik funkar inte på mig.

Det tycks som att de som slänger detta i mitt ansikte aldrig riktigt har brytt sig om att ta reda på vad jag menar med brutal ärlighet. Det är intressant.


Och åter igen vill jag bara klargöra: Det här är min blogg. Det är här jag spyr. De flesta av mina läsare har börjat läsa bloggen när jag inte ens hade en bild på mig själv och då bloggen var helt anonym. Men somliga har letat reda på den. Jag står för vad jag skriver och kom ihåg att det är min rättighet att säga vad jag tycker. Jag tvingar inte någon att läsa, så varsågod och svälj.

Dagens känsla: Förundran.

Vårt barn.

Föräldrar är självfallet väldigt stolta över sina barn och tycker antingen att de är tidigare än andra barn och är barnet inte det så blir föräldrarna oroliga för att något är fel. "Mitt barn går redan" "Mitt barn började prata ovanligt tidigt" och så vidare... känner ni igen det? Jag tror förvisso att det där jämnar ut sig så småningom och det är faktiskt så att barnen i de allra flesta fall inte blir så speciella. De flesta människor är ju bara medelmåttor när allt kommer omkring.

Vårt barn är mycket bättre och tidigare än andra! Den sparkade tre veckor tidigare än vad den ska enligt alla bebis-manualer. Nu har den utvecklats till en avancerad breakdansare! Och den är troligtvis flerspråkig och kan redan skicka ut morsesignaler till mig genom sina sparkningar. Synd bara att jag inte kan morse så jag förstår inte mitt eget barn.

Men jag är ingen medelmåtta.

För övrigt har vi nog kommit på ett bra flicknamn nu, även om vi fortfarande tror att det är en pojke. Pojknamnet har länge varit spikat!

Dagens känsla: Jag saknar min fina man!