Eufori.

Jag kan nog ha upplevt en av de bästa morgnarna i mitt liv imorse. När jag slutade jobba klockan 07.15 promenerade jag ner till mitt relativt nyfunna favoritcafé på St Eriksgatan. Hela staden var nyvaken och det hade precis börjat ljusna och jag hade den där sköna känslan av att jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Satte mig på caféet, drack min sedvanliga vaniljlatte med kardemumma på, läste svenskan, blev förvånad över att det till och med så tidigt på morgonen fanns ögongodis på caféet. Att det alltid vimlar av hetingar på eftermiddagarna har jag vetat ett tag nu. Pratade i telefon med min partner in crime, personen som vet precis alla smaskiga detaljer om mitt liv. Utbytte åsikter om min blogg, och kommentarerna som redan trillat in. Satt på caféet i en timme, och det kändes som att jag kunde vara vaken i all oändlighet. Promenerade över St Eriksbron, och det var första gången någonsin jag önskade att jag aldrig skulle komma fram till trappan som tar mig ner till Karlberg. Detta annars så vidriga draghål där det är snöstorm året om var idag fantastiskt. Solen sken som aldrig förr, och jag tror att jag inte var den enda som kände eufori över denna vackra vårdag. Missade ett tåg, men hey vad gjorde det? Med solen i ögonen och bra musik i öronen så vore det trist att klaga.

Fick en kommentar med undringen om mitt samtal till A handlade om bekräftelsebehov och om jag saknar honom... Klart som tusan det var bekräftelsebehov. En svag stund i mitt liv som försvann lika fort som den kom. Och hade han frågat mig om jag saknar honom, så hade nog svaret blivit på samma nivå som det jag fick av honom.

En annan person som kommenterade menade att smaskiga detaljer är önskvärt. Vad är det ni vill veta?

Dagens känsla: Eufori