Oglad.

Gårdagkvällen blev som jag förutspått. Massa vin, massa bra diskussioner som handlade om allt ifrån relationer till privatisering av sjukvård och annat politiskt tjafs.

Idag har jag bara gjort saker som får mig att må bra. Jag har tagit en promenad i det otroligt vackra vädret. Jag har mysfikat med brorsans 2-åring och varit ute och lekt med henne. Jag har träffat mina tjejkompisar och fått håret renoverat av den av dem som är frisörlärare.
Ändå har jag varit så långt ifrån eufori man kan komma. Min hjärna har snurrat i 180 och det har varit blandade känslor. Var till och med nära tårar där, men jag konstaterade rätt snabbt att tårarna faktiskt tog slut den gången jag och Maria blev osams i kvadrat. Sedan dess har jag aldrig gråtit genuint. Visst har jag skvätt ett par tårar någon gång, men aldrig så där helhjärtat, även om mitt hjärta skrikit efter det.

Tack Peo. Tack för dina schyssta ord som du spyr ur dig titt som tätt. "Den som aldrig böjer sig, är den som tillslut blir knäckt". Klockrent.

Dagens känsla: Jag har skrattat - men inte varit glad.