Jag tror att jag är på väg ur det apatiska tillstånd jag varit i de senaste veckorna. Låt oss hoppas att det är så i alla fall. Jag har dragit upp persiennerna i vardagsrummet, påbörjat en välbehövlig sanering. Usch vad det ligger kläder och skor överallt. Jag hatar det egentligen, men energin har varit som bortblåst.
Jag har dessutom inte orkat vara social mot mina vänner. Jag har pratat i telefon och chattat, mestadels med mina internetkontakter. Jag har inte orkat styra upp träffar med någon. Nu har ju ett par telefonnummer raderats också, så det är lite mindre att engagera sig i. Vänskaper kan ha ett bäst-före-datum. Om inte annat så kan en paus vara välbehövlig.
Nu ska jag i alla fall sluta spendera all min hemma-tid i sängen och försöka ta hand om mig själv lite bättre. Tack lilla Nadja för att du ger mig energi. Tänk att några kramar och pussar och lite tid i lekparken med en 2-åring kan vara en sådan enorm energiboost. Faster älskar sin ängel.
Dagens känsla: Huvudet är tungt, men jag har lite energi.
Någon som sett mina glasögon någonstans månne?
Barn är bra, för är man blir älskad av ett barn så är man älskad på riktigt. Det bästa med barn är att de inte känner några spel och kan bara vara brutalt ärliga.
SvaraRadera