Vaknade av ett telefonsamtal när jag som bäst försökte ta igen mig efter en tradig natt på jobbet. Samtalet var som ett knytnävsslag i ansiktet- jag ogillar när dåliga historier upprepar sig. Varför händer det alldeles för ofta? En stark känsla av att det ligger en hund begraven, samma känsla som jag känt ett par gånger tidigare. Något är ouppklarat. Så måste det vara. Tröttheten och samtalet gav mig en fin dos illamåendet och plötsligt kändes allt lite gråare. Borde jag lyssna på min intuition och vända mig bort, eller ska jag hoppas på det bästa?
En sak är i alla fall säker. Om jag blir påhoppad så tar Grynet aldrig skit.
Dagens känsla: Förberedd på strul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar