Det är tamejfan med stor sorg och saknad som mitt kos åkte hem idag. Att säga hejdå i farten på pendeltåget kändes mest bara tragist, men kanske var lika bra. Jag är grymt dålig på det där med avsked.
Tankarna och känslorna hoppar runt som tusan nu. Älskade singelliv, hur blir det nu då? Lovely kos, jag vill ha dig nära. Ska jag ge mig in i någon slags distansförhållande? Ååh jag vill bara leva och må bra. Slippa sakna, men ändå längta. Köra all in men ändå vara fri. Bo ensam, men ändå ha tillgång till kramar när som helst. Jag vill som vanligt ha kakan.... och samtidigt hetsäta den som en äkta bulimiker.
Jag brukar ha rätt när jag känner på mig vissa saker. Jag hoppas jag har fel den här gången, för jag vill inte att historien ska upprepas.
Dagens känsla: Tomt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar