Fortsättning på tema: bitter.

Hittade en blogg från 070218... intressant att vissa tankar är lika klockrena så långt senare. Jag håller med mig själv till fullo.


Är på rätt dåligt humör faktiskt.
NÄR fick jag någon slags plikt att informera alla möjliga personer om mitt liv? Alla ska veta allt: familjen, mormor, nära vänner, ytliga vänner, bekanta och andras ex. NÄR fick folk rätt att döma mig för de val jag gör i mitt liv? VARFÖR kan inte folk sluta bry sig och vara så äckligt nyfikna så att det bara sårar? VEM bestämmer hur vi ska leva? Om jag inte vill rätta mig i något jävla led då?
Att flytta till skåne känns mer lockande än någonsin. Frågan är bara: är gräset grönare på andra sidan? Kommer jag någonsin träffa folk som har samma värderingar, och viktigast, folk som varken dömer eller snackar skit?
Jag skiter i allt som står i hänt extra, det intresserar mig inte. Jag skiter i att mina ytliga vänner ska separera. Varför fick jag ens reda på det på omvägar, utan att jag ville? Jag skiter i vem som knullar med vem och vems barn som är fulast. VARFÖR vet jag saker om folk som jag inte ens känner, mer än till utseendet? Jag vet vem dom bor med, knullar med, har barn med och var de jobbar. Jag vet vilka som är gravida innan de knappt själva vet det. UTAN att jag NÅGONSIN bett om info. Jag vet massa saker om mina nära vänner som de inte tror att jag vet. Jag hör deras skitsnack om varandra.. och jag försöker att varken säga bu eller bä. VARFÖR I HELVETE är det så kul att snacka?! JAG SKITER I DET!
Däremot skiter jag inte i mina vänner när dom behöver mig, och jag dömer dem inte för den livsstil de väljer att ha. Men tänker dem likadant?

Dagens känsla: svårt att sortera tankarna och få ner dem i ord.