Ger vi upp kärlek för lätt idag? I vårt konsumentsamhälle där det är så enkelt att slänga och köpa nytt kanske vi gör samma sak med kärlek? Vi behöver egentligen inte kämpa för en relation, dels för att vi idag har så oerhört lätt att träffa nytt folk, då jorden har kommit att bli ett ganska litet ställe att spendera tid på. Samhället ger oss så pass bra med skyddsnät att vara ensamstående mamma med ett par barn inte är några större problem. Klart det är tufft, men ingen behöver ju vara hungrig. Det är lätt att dumpa snubben du hittade på match.com, för det är bara att gå in där och plocka en ny......
Jag pratade med min mormor om det här för ett tag sedan. Mormor som fick kämpa, fick fyra barn på fyra år och den sista ploppade ut när hon var blott 23 år, om jag inte missminner mig. Fyra barn och med en man som var borta på jobb veckovis. Fyra barn och inget rinnande vatten inne, dåligt med pengar och inga föräldrar som kunde hjälpa till. De var tvugna att arbeta som ett team, min mormor och morfar. De behövde varandra för att klara sig. Morfar drog in slantarna och mormor gjorde jobbet hemma. Och när morfar var hemma arbetade mormor som diskare eller städerska, för att komma bort lite och för att tjäna några extra slantar. De älskade varandra till min morfar gick bort.
Är problemet att vi inte behöver varandra? Eller att vi faktiskt har råd att vara egoistiska? Eller är det kombinationen som gör att folk ger upp kärlek hur lätt som helst? ...och sedan diskuteras det varför så många är ensamma i det här landet i dag, i synnerhet i storstäderna...
Jag bröt själv upp en lång relation och anledningen var delvis av egoistisk karaktär. Jag ville hitta mig själv, göra min grej. Alla behöver vi vara egoistiska i perioder, kan vi inte låta varandra vara det i relationen då? Går det inte att ha kakan och äta den? Jag vet inte.... vad säger ni?
Jag tror en bra relation måste bygga på kärlek, respekt och tillit. Om bara kärleken finns kvar, hur går det då?...
Dagens tanke: Hur tusan blev det så att jag fick skulden och blev beskylld för massa saker, när det enda jag gjorde var att svara sanningenligt på frågan om vad som hände....?
Dagens känsla: Det är för gott om dåliga dagar.
Vännen! Som vanligt en text med massor av bra synpunkter. Det var dock en sak som fick mig att reagera. Hur menar du när du säger egoist i förhållandet? Det perfekta förhållandet i min värld är när båda parterna kan göra saker ensamna eller med sina vänner utan att det blir massa gnäll eller menar du kanske det du har tagit upp förut att du inte tror på tvåsamheten? Visst finns det väl människor som klarar av att leva i öppna förhållandet där det är okej att träffa andra. Jag personligen skulle aldrig klara av att leva i ett förhållandet som det. På genus kursen jag läste i somras så sa en av föreläsarna att vi inte heller ska vara rädda för att avsluta en relation som inte är bra. Det verkade lite som att vi skulle konsumera kärlek som vi konsumerar andra saker. Inte riktigt min syn på saken. Tror nog att jag virrade till det här men jag har feber så jag får virra till det hela.
SvaraRaderaMycket bra skrivet! Håller med till 100%. Men kunde du inte skriva om hur morfar reagerade då mormor hade lyxat till det och köpt tröjor så han skulle slippa gå i EA-tröjor...
SvaraRaderaEller som jag brukar utrycka det när jag är inne i en heaven and hell-period...
SvaraRaderaFuck The World..
Bra skrivet. En sjukt intressant fråga. Vi har sådana valmöligheter i dag att det är lättare att bara ge upp. Men vad ger man upp i från då? Är det ett enformigt sexliv? Är det glöden som slocknat? Eller är man riktigt olycklig när man väl drar? Kärnfamiljen existerar nästan inte längre. Beror det på nätet? Mi
SvaraRaderaMen vad fan, människan e bajare, de e vana att inte ha det lätt ju. Hahahhaa
SvaraRadera