Det går bra nu..

Mitt liv fortsätter att dansa i rätt riktning. Så pass mycket att jag undrar när det ska gå snett! Varför är det så svårt att bara njuta till fullo istället och inte tänka att något ska gå galet.

Jag klarade första kursen utan några svårigheter. Hemtentan var väldigt knepig men jag fick gott omdöme och fina ord om den. Fick en bra kommentar på ett obligatoriskt foruminlägg. Klarade projektarbetet.

Chefen ringde för några minuter sedan och klargjorde att de ville förlänga mitt vikariat och att de vill ha mig kvar läääängre. Att de inte för allt i världen vill bli av med mig. Jag får galet mycket cred för min insats där vilket känns helt underbart.

Maria smsade och skrev att hon saknar mig så det gör ont. Jag saknar henne minst lika mycket och det är sannerligen inte kul någonstans, men det är underbart skönt att veta att det finns någon som tänker på mig. Jag skulle göra allt för den tjejen och hon kommer alltid vara min no 1.

Kärleken är hormonstinn och tonårsaktig och vi spenderar all ledig tid tillsammans trots att vi bor i varsinn ände av landet. Ni som följt min blogg senaste året har kunnat läsa om min skeptisism angående kärlek och tvåsamhet. För tillfället är jag så vaniljig och rosa sockervaddig att jag skulle kunna ta tillbaka vartenda bittert ord. Jag hoppas bara att han tar sitt pick och pack och flyttar sin söta rumpa söderut.

Dagens känsla: Har ni inte fattat det så läs inlägget igen.