Kattastrofkul.

Jag är ingen djurvän. Jag är förresten inte ovän med dem heller, jag är bara likgiltig. De intresserar mig inte värst mycket och jag skulle aldrig vilja ha något hårigt illaluktande odjur i mitt hem. Katter är lömska jävlar som hugger mot strupen, hundar är korkade nog att göra det man säger åt dem. Övriga djur är rätt menlösa.

Idag på bussen kliver det på en alkistant. Hon har en picnickorg med sig, men sin katt i. Kattkopplet har hon satt fast i korgens handtag. Lite sött så där. Tills hon missar att kliva av vid sin hållplats och börjar gapa på... FINSK-SKÅNSKA att chaffisen skulle stanna. Redan här höll jag på att gå åt av skratt. Sen skickar hon kattfan och korg och alltihopa genom halva bussen. Korgen flög och ett håll, katten flög skrikandes åt ett annat håll och sen möttes de ofrivilligt igen eftersom de satt ihop. Samtidigt fortsätter tanten skrika på finskskånska.

Jag skrattade så jag grät.
Stackars kattjävel.

Dagens känsla: dagarna går fort, men ändå blir det aaaldrig fredag.