Otrivsel.

Jag har hamnat i ett läge där jag inte riktigt är nöjd med tillvaron längre. Fram tills för några månader sedan levde jag precis som jag ville, singel och helt galen. Trivdes med livet och det var fullt ös med dejter och nya vänner här i Malmö. Att jag bor i en studentlya i miniformat störde mig inte för fem öre.
Sen kom Andreas. ..och då blev allt skit? Nej inte direkt, allt blev mycket bättre och trots att jag inte var peppad på en relation så är det nu all in som gäller. Och det känns rätt. Telefonen har tystnat, likaså har skrivandet på msn minskat drastiskt. Skönt. Men nu har jag kommit till en punkt där jag inte trivs med tillvaron, jag tänker åter igen "sen ska allt bli bra.. sen när det och det och det och det händer". Sen när Andreas har flyttat hit och vi har hittat en lya och fixar en stabil ekonomi och kan köpa en bil och resa och göra vad attans vi vill.

Dessutom hör jag klockan starkare för varje dag som går.

Dagens känsla: Pms-låg