Brutal ärlighet är på tapeten nu igen.

Tänk att så fort någon vill käfta med mig så får jag höra "men du som påstår dig vara så brutalt ärlig". Aldrig någonsin har jag i situationen varit oärlig, utan varje gång har det varit när jag valt att backa för att jag inte vill ha ett bråk. Jag är inte konflikträdd, inte för fem öre... men man måste välja sina fighter. Och väldigt få fighter är värda att ta, då de inte har något syfte i sig.

Härskarteknik funkar inte på mig.

Det tycks som att de som slänger detta i mitt ansikte aldrig riktigt har brytt sig om att ta reda på vad jag menar med brutal ärlighet. Det är intressant.


Och åter igen vill jag bara klargöra: Det här är min blogg. Det är här jag spyr. De flesta av mina läsare har börjat läsa bloggen när jag inte ens hade en bild på mig själv och då bloggen var helt anonym. Men somliga har letat reda på den. Jag står för vad jag skriver och kom ihåg att det är min rättighet att säga vad jag tycker. Jag tvingar inte någon att läsa, så varsågod och svälj.

Dagens känsla: Förundran.