2009-10-08

Svåra dilemman i mitt yrke.

Det har åter igen varit stora diskussioner om fallet med spädbarnet som fått dödliga doser smärtstillande läkemedel.

Det här kan vara det största dilemmat som läkare och sjuksköterskor har. Inte minst efter detta fallet som blivit uppmärksammat i media och dessutom blivit till ett rättsfall där läkaren är åtalad för mord, tror jag.

När en patient ligger på sin dödsbädd så vill vi göra så det blir lugnt, stillsamt och smärtfritt, för patienten och anhöriga. Hur stora doser av smärtstillande och ångestlindrande som ska ges är alltid svårt. Ofta ordinerar läkarna hur mycket vi sjuksköterskor får ge vid behov och då är det alltså upp till oss att dosera lagom. Att vara den som ger den sista sprutan, rätt och slätt den sprutan som gör att patienten dör, är nog det jobbigaste i mitt yrke. Och nej, nu är det inte så att vi ger dödande sprutor - vi smärtstillar, men en patient som är döende orkar tillslut inte...

Det händer att läkare är lite fega och ger väldigt sparsamma ordinationer. Det händer att sjuksköterskor överskrider dessa ordinationer och ger vad som behövs för att patienten ska slippa lida. Inte helt sällan drabbas patienter i livets slutskede av vätska i lungorna som i sin tur leder till slem och bubbel och ger ångest då en känsla av andnöd uppstår. Vem ska egentligen behöva dö så? Med ångest och stress. Gör sjuksköterskor fel när de överskrider en ordination för att patienten ska få vara lugn och slippa ångest? Inte enligt mig. Gör läkarna fel när de ordinerar för lite? Ja, det tycker jag. Tillägga måste jag, att jag aldrig överskridit läkarordinationer. Jag har dock väldigt starkt ifrågasatt ordinationer alternativt ringt upp en annan läkare.

Jag kan inte säga att jag märkt en skillnad i ordinationer från läkarna vid palliativ vård efter detta uppmärksammade fall, för jag har haft turen att ha bra medicinläkare omkring mig i det senaste. Däremot kan jag uppleva att beslut gällande 0HLR har tänkts igenom noggrannare. Beslut om 0HLR innebär att vi inte ger hjärt och lungräddning om en patient får hjärtstillestånd. Det innebär inte att vi slutar göra alla andra åtgärder.

Svåra frågor måste jag säga. Frågor som allmänheten och media har väldigt lite kunskaper kring, men jävligt mycket åsikter om. Och klart det blir uppståndelse när det gäller ett spädbarn. Hade det gällt en 98årig dam hade ingen orkat skrika så högt, för hennes liv var ändå på väg att ta slut. Och då var alltså hennes liv inte lika värdefullt.

Enligt mig är allas liv lika värdefulla. Alla har rätt till en smärtfri död om det är möjligt. Och även om vi är utbildade och har massa erfarenhet, så är det inte alltid lätt för oss.

Vill ni veta en sak?
Sjukvården är inte felfri.

Dagens känsla: Ser fram emot att ta hand om mina patienter ikväll igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar