Opepp.

Här har jag spenderat en hel dag med att peppa mig själv och kom till jobbet i andan av "ny dag, nya tag". Det brast ungefär samma sekund jag klev innanför dörren. De patienterna jag känner sedan ett par veckor tillbaka, som jag vet allt om, tas ikväll hand om av en annan syrra. Jag ska alltså sätta mig in i helt nya historier, och det tycks vara stressat värre. Skulle påbörjat rapporten för tio minuter sedan, men ronden går alltid före i sjukhushierarkin.

Snacka om att jag lever på sympaticuspåslag konstant, med tanke på att en sådan relativt liten händelse slog ut mig totalt.