Jag brukar kolla på "förlossningskliniken" på tv. Jag har alltid varit intresserad av graviditeter, förlossningar och spädbarn.. allt som har med gynekologi och obstetrik egentligen. Trots att jag snart ska föda barn själv så kollar på jag på programmet utan att bli speciellt berörd. Nästan alla patienter får epidural, alla föder i samma ställning, de tycks inte ens ha ont. Och ibland händer något akut. Jag rycker mest på axlarna åt hela programmet och tittar för att det är intressant.
Nu på morgonen visade dock en av de danska kanalerna en svensk dokumentär om några olika par och deras förlossningar. Helt plötsligt kändes allt så mycket mer äkta. Dokumentären var inspelad på Karolinska i Solna, där jag spenderat många timmar både på BB och förlossningen. Kvinnorna som födde barn hade riktigt jävla skitont, det syntes långa vägar. Och jag översköljdes av förlossningsrädsla. Shit, ska jag verkligen vara så kaxig att jag skippar epiduralen? Är jag verkligen mer rädd för eventuella komplikationer av den, än vad jag är för smärtan?
Hujeda mig, jag hoppas bebis åtminstone väger under 4 kg när jag ska trycka ut den.
Dagens känsla: Varför ligger bebis och konstant trycker en fot mot min högra revbensbåge?
Äsch, klart det gör ont att föda! Men det är ju inte en smärta som är farlig, tvärt om- det kommer ngt positivt ur den!
SvaraRaderaDu kommer fixa det galant, med eller utan epidural (som blev min bästa vän)!!
Karin, visst är det ok att vara rädd inför något du ännu inte genomgått. Du och Andreas kommer kämpa tillsammans när den dan kommer, du får visserligen göra jobbet. Det är en smärta som ger något ovärderligt sedan. Det är en positiv smärta, tänk på det. Det finns ju olika sätt att minska smätan, det kan ju du om någon. Var bara öppen inför olika förslag av hjälpmedel sedan, bra att du "erkänner" din rädsla. Epiduralen kan kansk vara något, bestäm dig inte ännu.
SvaraRaderaJag är inte så himla rädd egentligen! :) det går ju ändå inte att göra något åt och jag har bestämt att ta det som det kommer.
SvaraRaderaÄr nog bara lite lagom bekymrad, vore konstigt annars!
kram på er!