Snart kommer bebis.

När jag är som minst villig att vara vaken, det vill säga ungefär vid 3-tiden, då sparkar bebis som mest o har skitkul där inne. Den gör piruetter och famehopp och diggar, vilket resulterar i att jag är vaken vare sig jag vill eller inte. Det är väl förvisso bra att kroppen förbereder sig på vad som komma skall och att bebis redan nu så tydligt visar att den har en skev, men typisk dygnsrytm. Jag gillar dock att sova den här tiden!

För varje dag som går känner jag mer och mer att bebisen kan få komma ut. Vissa dagar har jag foglossning och kan knappt gå. Andra dagar är jag bara otymplig och kan knappt resa mig. Och går, det gör jag likt en anka vare sig jag vill eller inte. Fast samtidigt är det underbart att känna bebisen där inne och fundera på vad det är för krabat.

Andreas är som vanligt världens bästa man och gör allt för att jag och bebis ska ha det bra. Han låter mig inte lyfta tunga saker och han ger mig massage så fort jag vill. Ibland får han till och med knyta mina skor! Han är helt underbar och längtar efter bebis minst lika mycket som jag.

Knappt 5 veckor kvar och jag hoppas bebis kommer något tidigare, hellre än senare än beräknat förlossningsdatum. Förvisso är detta inte troligt, dels eftersom det är första gången jag ska föda och även för att bebisen ännu ligger högt och rörlig i bäckenet. Rätt håll, men inte fixerat sig alltså vilket den nästan borde gjort vid det här laget. Men den kan faktiskt komma när som helst nu. BB-väskan är nästan färdigpackad....

Dagens känsla: Lilla tokiga bebis där inne, vi längtar efter dig!