Bröllopsgästsångest.

Tänk att en bröllopsinbjudan kan leda till så mycket ångest. Bröllop där barn inte är välkomna. Lova är för liten för att lämnas, plus att det skulle vara förödande för den lilla amning jag försöker upprätthålla. Skrev ett mail till båda parterna och förklarade just detta och har nu i några dagar väntat på svar. Men det kommer inget. Vi vill ju inte på något sätt såra personerna som ska gifta sig och om deras val är att ha barnfritt bröllop så är vårt val att stanna hemma. Varför känns det som att sådant kan leda till konflikter? För ett par år sedan tackade jag och en kompis nej till ett bröllop. Möhippan skulle kosta tusentals kronor per skalle, klädseln var typ aftonklänning och hur som helst så räknade vi ut att vi skulle behöva punga ut med 7-8000 för det där bröllopet. Både jag och kompisen tyckte att det var pengar vi ville lägga på annat så vi tackade nej till att komma. Därefter dog vänskapen nästan helt.

Jag vill verkligen inte att den här vänskapen ska dö. Jag fortsätter vänta på mail från dem, vi behöver ju ändå inte OSA förrän i augusti eller så. Men fan att det ska bli ångestladdat att få en bröllopsinbjudan.