Mamma är lik sin... mormor.

Vårt kök är just nu så rent att man skulle kunna utföra operationer där. Den tanken är lite skrämmande. Har jag blivit skvatt galen som skurar och fejar så mycket? Eller har jag helt enkelt blivit min mormor? (Min mormor har norra Europas renaste hem, minst). Eller är det kanske samma sak?

Jag tror att mitt höga tempo (enligt andra då, jag tycker jag har softaste livet!) beror på mitt tidigare sätt att leva och jobba och plugga alldeles för mycket. Mitt husfruande är som en slags ersättning. Och det passar ju mig bra: Långa arbetspass, uppgifterna tar aldrig slut, frihet att ta raster när som helst och man är sin egen chef. Dessutom är uppgifterna varierande och ibland riktigt kul. Det sämsta med att vara hemmafru är väl lönenivån. Den kanske är i underkant, en aning..

Men Andreas drar in pengar till hushållet och ser till att vi får mat på bordet så jag är nöjd. Och om han bara ger mig nåt fint någon gång ibland så kan jag vara hemmafru länge. :) (OBS, detta var en pik).