Jisses.

Enligt SMHI ska det bli 31 grader på lördag och 32 grader på söndag. Herrejösses, ge mig en segelbåt så att jag kan guppa på sjön!

Suck.

Jag skrev nyss ett långt inlägg där jag i princip bad folk att fara och flyga. Men jag har ingen lust att publicera det.

Kan bara säga så här:

Vi är förbannat trötta på alla andras åsikter om vad som är bäst för Lova. Vi vet. Det gör inte ni.

Vi kommer till er när vi behöver hjälp, råd, tips eller något.

Mmmmorot.

Potatis var inte riktigt Lovas grej. Idag testade vi morot, och det blev succé! (även om hon har lite svårt för att... hantera maten så att säga) Vi får helt enkelt försöka med potatis senare och i ärlighetens namn så förstår jag henne. Morötter är sötare och dessutom blandade jag inte ut morotspurén med hennes hundmatsluktande ersättning, utan bara med kokvattnet. Kalas!

Jag fick ett motsägelsefullt mail.

"Erbjudande om visning av lägenhet!
Vänligen bekräfta Ditt intresse på denna lägenhet! Då denna lägenhet är under byggnation kan ingen visning ske." 

Värme, sömn och jobb.

Skitnatt. Efter att Lova käkat klockan 4 i natt, kunde jag inte somna om. Fick tillslut lägga mig i soffan med balkongdörren på vid gavel. Klockan 06.30 visade termometern 23 grader ute och 27 grader inne. Inte konstigt det kändes lite klibbigt.

Mamma ringde nyss. Tydligen är det sådan kris på syrror här i krokarna att jag eventuellt sitter i en galet bra sits. Lönerna hon nämnde når svindlande höjder, ungefär de dubbla mot vad jag hade i snål-Skåne. Håhåjaja. Vill jag börja jobba? Den största anledningen till att gå in och jobba är dock inte pengarna, utan snarare för att Andreas ska få vara hemma med Lova. Jag hade nog gillat om han jobbade typ 70% och jag 30%. 

Han har provanställning nu och cheferna vägrar ge honom besked ännu om huruvuda han får fortsatt tjänst. Men med tanke på att han säljer så bra att han skulle kunna sälja sand i sahara så tror jag inte det är något att snacka om. Hur som helst, om han inte får tillsvidare tjänst så får han bli föräldraledig. Och jag sitter omedvetet i en guldsits.

Hur kan man inte sakna det här? 

Dagens känsla: Sugen.

Jobberbjudande.

Jag blev just uppringd och erbjuden deltidsjobb från och med i höst, med flexibelt schema så att det kan passa mig optimalt, sannolikt bra lön (eftersom de ringer och erbjuder något som jag inte sökt!). Arbetsnarkomanen i mig kom fram och jag började genast fundera på hur jag ska lösa det. Men allvarligt talat, vem skulle tjäna på att jag jobbar? Okej, kanske att vi skulle få in mer pengar, men vi har så vi klarar oss. Nåväl, det blir en diskussion ikväll med Andreas.

Dagens känsla: Kluven.

Hej hej.

Vem i Väsby googlar mitt namn för fullt?

Adjö penséer.

Min finfina penséer sjöng på sista versen, precis som de bör runt midsommar. Då kom grannen helt lägligt med två Pelargonier och två Dahlior till mig. Sjukt snällt. Jag hade dock lite svårt att skiljas från dessa vackra blommor så de får stå på soffbordet tills de avlider.

Mmmmmarabou.

Marabou passion & chili eller Caramelized almonds & sea salt. Stentuff tävling.

Jobb!

Tristessen vände snabbt då jag fick ett samtal nyss. Jag ska börja jobba lite igen! Tjofaderittan! Det verkar dock väldigt simpelt, eftersom hela organisationen är omgjord (far åt helvete Filippa Reinfeldt) vilket innebär att sjuksköterskeuppgifterna idag är vad undersköterskeuppgifterna var när jag jobbade inom hemsjukvården förut. Jag kommer alltså springa runt och dela lite piller, ta prover och kanske lägga om sår. Men ändå, det ska bli skönt att komma ut och jobba.

Nu återstår det bara en sak: Löneförhandling. Sist jag jobbade där hade jag en riktigt bra lön och fan ta dem om de tänker försöka sänka min lön (då kommer jag nog ringa den där Filippa och tala henne till rätta!).

Med en suck.

Idag vaknade vi alldeles för sent. Klockan 10 steg jag upp och gjorde frukost till Lova och gav henne maten i sängen. När jag vaknar så sent blir jag rastlös, känner att jag slösar bort dagen eller något.
Jag vill hitta på något idag, men vet inte riktigt vad. Känner mig uttråkad.

Förresten är vi tydligen världsbäst på att stöka ner. Fattar inte hur vi lyckas. Har ingen lust att plocka och städa idag. Rydde, som norrmännen säger. Bra ord, jag saknar det i Svenskan.

Önskar att Andreas var hemma, allt är så mycket roligare då. Snart har han sin enda semestervecka och då ska vi åka upp till Umeå. Det ska bli skoj, men jag ser inte fram emot att köra den förfärligt trista vägen. E4an är på sina håll mest likt kostigar och jag kan inte låta bli att förundras över att man tydligen missat att det finns civilisation, eller ja folk i alla fall, ovanför Gävle. E4an söderut är klockren ju.

Dagens känsla: Tråk.

Bästa sambon, bästa dottern, bästa dagen, bästa livet.

För flera år sedan var jag hemma hos en kompis, som var relativt nybliven mamma. Det var en söndag och hon, hennes sambo och deras son gjorde inget speciellt. De hade inget de behövde göra, lägenheten var städad och allt annat var fixat. Jag minns att jag tänkte "Så här vill jag ha det. Det här är fan livet".

Idag har jag det.

 Andreas snickrade ihop en pastasallad som vi åt på terrassen.

 Hängmattehäng.

 Finaste tjejen.

Dagens känsla: Skön-slö.

Potatisprovning.

Vad är nu detta?

Ehum?

Men eeeew!

Men pappa, måste du fota NU?

Tack för maten mamma!

Midsommar 2010.

Gårdagens midsommarafton var den bästa i mannaminne. Vi åkte till Skansen, 14 personer. Picknick med färskpotatis, sill, matjestårta, nubbe, öl, lax, köttbullar.... allt verkligen! Lova höll på att smälta bort i värmen ett tag, Andreas brände sig rätt rejält. Men trots det så var det var mys.
Väl hemma igen så tände vi båda grillarna och dukade upp långbord på terrassen. Några försvann på vägen och några andra tillkom. Vi  åt grillat och drack drycker som vi hade lagt på kylning i Lovas badbalja med massa is i. Till dessert blev det jordgubbstårta, som sig bör. Hur mysigt som helst. Festligheterna avslutades runt midnatt, vilket kändes lagom eftersom vi hade tagit första nubben vid 12-tiden.
Självfallet togs en himla massa bilder, men nedan bjuder jag bara på några godbitar.

Lova var som alltid snäll, trots hettan. Och att hättan satt på svaj.

Mys, som fan.

Obligatorisk jordgubbstårta som jag egenhändigt 

byggt från grunden. Uppskattad.

Midsommarflicka.

The krans.

Ljusa underbara sommarnatt.

Dagens känsla: Bakis???

Inspiration är en sak.

Även jag läser bloggar och kan väl ibland hitta inspiration. Tror i och för sig inte att andra bloggar är min största inspirationskälla direkt dock. Men seriöst, att bli härmad gång på gång på gång är mest obehagligt. Har förvisso mest sett det som patetiskt tidigare, men då en diskussion om detta kom upp idag så tyckte de andra att är rent obehagligt och jag är faktiskt beredd att hålla med. Vad är det för psykofasoner liksom?

Eller så beror det bara så att jag är lite finare, lite bättre och att denna person vill vara som jag. Mmm, det låter sannolikt faktiskt.

Fantastisk midsommarafton! Imorgon kommer bilder.

Glad midsommar.

Jag, Midsommarafton 1987

Man skulle kunna säga att vi är klara.

Lägenheten städad, terrassen fixad, jordgubbarna i marinad, köttet likså, grönsakerna spettade, vaniljsåsen fixad, ölen på kylning, isen på isning, blommorna i vatten, barnet i sängen, flaskorna kokade, väskan packad, kläderna framplockade, tårtbottnarna bakade, golven skurade, rödvinet på väg ner i strupen.

Sådär ja Midsommar 2010, Grynet är redo!

Förbannad.

Nä nu blev jag fan ilsken. Mitt barn är inte en accessoar. Punkt.

Barnförbjudet.

Ytterligare en inbjudan landade i posten idag. "åldersgräns 18 år". Happ. Det paret har en son, 6 år (om jag inte missminner mig).

Knepigt. Ska man bara ha kompisar som är småbarnsföräldrar för att få vara med eller?

Goding.

Goungen fick prova den fina morgonrocken från Geggamoja, som hennes gammelmoster (förlåt Åsa) gav henne. Nybadad och grann!

Midsommar.

Precis som min döda farmor anser jag att midsommar är skiten på en pinne. Må hända att jag är aningens patriotisk, åtminstone denna dag varje år. Det är svenskt med midsommar. Midsommar och Lucia är det enda jag behöver fira, resten kan jag strunta i.
Sedan ett antal år spenderar vi midsomrarna på Skansen, aka Stockholmarnas landställe. Det är två familjer från början, men nu har vi "barn" fått egna familjer. Så vi blir några personer som intar en stor yta och packar upp fetaste picnicen där. Midsommarstång och folkmusiker, glada barn och små grodorna. Och obligatorisk blåbärsbulle, för det är ett måste vid varje besök på skansen, alltså uppskattningsvis cirka två gånger per år.
Vissa år har vi efter Skansen-hänget grillat hos någon. Folk har ju flyttat runt en del under de här åren, så grillmöjligheterna (och vädret) har skiftat. I år ska vi grilla här. Och jag ska göra jordgubbstårta med marinerade jordgubbar som fyllning till efterrätt.
Jag är sjukt pepp på den här midsommaren, den kommer innehålla allt. Eventuellt till och med blomsterkrans i håren, om vi nu orkar binda några  (vi var faktiskt för snåla för att köpa hos floristen á 350:- stycket). Och förhoppningsvis blir det midsommarstång på terrassen!

Bestulen.

Jag hittade jättefina korallröda underkläder idag. Så jag köpte dem, trots att plånboken gnällde rätt rejält. Det är ju inte var dag man hittar bh som sitter perfekt liksom och inte heller var dag jag unnar mig onödiga saker nu för tiden. Jag hann knappt ur butiken innan jag insåg att någon stulit påsen ur vagnen. Så jävla ledsen.

Dagens känsla: Ledsen.

Är det facebookofficiellt?

Ett intressant fenomen som uppkommit sedan var och varannan människa är aktiva på facebook, är begreppet facebookofficiellt eller facebookinofficiellt. När vi precis fått veta att jag var på tjocken fick vi säga det ofta. "Skriv inget på facebook för det är inte officiellt". Nyligen fick jag veta att en kompis har fått ett jobb, men jag ombads att inte skriva ut något om det på facebook. Likså fick jag veta att en tragisk händelse har inträffat i släkten, men eftersom det inte var klart huruvida informationen för alla eller något av en hemlighet, så fick jag höra "skriv inget på facebook". Klart det blir så när man på facebook är kompis med arbetskamrater och ibland sin chef. Eller så kan det självklart finnas andra anledningar till att man vill hålla något för sig själv ett tag. Vi är alltså rädda att andra ska röja vårt privatliv. Jag råkade nyligen tagga en kompis i ett inlägg om att hennes blogg är superbra, dock visste jag inte att hon hade sin blogg lite för sig själv. Det var inte alls meningen av mig att lämna ut henne så och det var visst ingen fara heller. Men jag fick mig en tankeställare.

Ibland inser man att andra kanske inte är riktigt lika snabba på att tala om för sin omgivning att saker och ting inte ska skrivas öppet i någons logg. En kompis råkade nyligen avslöja en annan kompis graviditet. Pinsamt.
Och ibland räcker det med att kika i några rader i någons logg för att avslöja vad personen tror är hemligt.

Hopp!

Idag kom jag ihåg att vi fick en hoppgunga av min bror och svägerska innan Lova föddes. Så det var klart vi måste testa! I början var hon grymt skeptisk, men det tog inte lång stund innan hon fattade galoppen. Och vi skrattade. Jag ska prova mer imorgon, för nu var hon jättetrött och precis på väg att sova. Därav att hon är iklädd pyjamas.

Liten blir större.

Eftersom det är roligare att kunna se vad tant mamma håller på med, så provade vi idag sittvagnen ute på terrassen. Gick helt ok, en stund i alla fall. Att ha barnvagnsrace i sittvagnen får vi nog vänta med ett tag till.

Livets projekt tar aldrig slut.

Jag har en jobbig känsla av att jag inte kommer någonvart. Att jag bara städar och fixar och donar och ändå blir jag aldrig färdig, det blir aldrig riktigt rent.  Alltid finns det disk eller tvätt eller damm eller stök. Det är väl så, livets projekt liksom. Men det stör mig.

Förresten.

Jag skrev aldrig att det är Andreas födelsedag, men det är ganska uppenbart i föregående inlägg.

Grattis finaste finaste du.

Grynet har fått nya skor, liksom resten av familjen.

Dagen i korthet: Frukost på sängen med ljus i korvmackan och ballonger kl 06.20. Besök på Adidasbutiken i Hammarby sjöstad, fått Andreas att bli ännu mer sugen på att bo där. Fika i samma sjöstad med Kristiina. Hämta Niklas från Umeå på centralen, åka hem. Pannkakstårta enligt önskemål från födelsedagsbarnet.
Middag bestående av risotto med parmesan, soltorkade tomater, färsk timjan, grillad fläskytterfilé och sallad. Och vin. Senare besök av mamma, pappa, mormor. Maräng- och jordgubbstårta och annat fika. Ännu senare även besök av Maria, Christian och Inger.

Familjen superstar. Det är nästan så att vi får skämmas.

Jag förstår inte det här heller.

Varför blir ofta tjejen i en relation anklagad för en massa saker? Om killen blir toffel, väljer att stanna hemma, eller ändrar värderingar eller gör något annat otippat, så är det tjejens fel? Ärligt talat, kära läsare, hur ofta har ni inte hört syrliga kommentarer om en killkompis nya flickvän. Eller tänkt att hon är urtråkig för att den gamla partypolaren hellre käkar ostbågar och kollar "så ska det låta" så att fläsket börjar välla. Pikar haglar om att tjejen "tvingar" killen att göra si eller så, klä sig på ett visst sätt eller vad det än må vara.

Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig hört en någon såga en kille för att tjejen blivit förändrad till det negativa. Och skulle jag hört något sådant så är det nog snarare när tjejen är ett verkligt offer och det är synd om henne för att hon får ta emot olika typer av misshandel.

Det är ett märkligt fenomen som liknar fenomenet med skolans hora respektive kung.

Jag förstår inte.

Varför klär vissa föräldrar sina barn helt missmatchat? (fyraåringar som klär på sig själva galet är ok, det är bara sött). Men seriöst, hur svårt ska det vara att hålla sig till ett par färger, eller ett mönster. Nä, folk har rosa, lila, rött och olika mönster på samma gång. Hur svårt kan det vara? Eller är folk helt blinda? Eller ointresserade? Eller vad fan är det för fel?

Dagens känsla: Go o glad.

Det här är mina godingar.

Blödiga Grynet.

När blev jag så blödig så att jag sitter och gråter i timmar för att personer som jag inte ens känner, gifter sig? Jag har till och med fått huvudvärk, och troligtvis är jag nu intorkad.

Knip igen brödsaxen nu, people.

Inte för att jag är någon direkt rojalist, men hör jag ett enda gnäll idag om kronprinsessans bröllop så kommer jag antagligen radera den personen fortare än kvickt.

Kungligt bröllop.

Emelie förtjänar ett gäng extra läxare för hennes väl valda ord.

Rullrull.

Jag la Lova på mage på en filt på golvet, gick ut i köket. Kom tillbaka och så låg hon på rygg. Nu händer det grejer.

Barnshoppingbloggen.

Lova har stil!

Tofs!

Ge mig poäng!

Jag slängde just i väg en sen anmälan till två högskolekurser till hösten. Hm.

Idag är det en helt vanlig dag.

Bvc. Skrutt har fläskat på sig rejält, väger nu 6340 g och är 63.2 cm lång. Gällande viktkurvan är hon är äkta medelmåtta som ligger precis på mittenkurvan. När det gäller längden så ligger hon över. Hur som helst så följer hon sina kurvor som hon ska.

Lunch. Sushilunch med pappa. Gott och gratis. Gratis är gott.

Fika. Helena är på arbetsintervju i Väsby idag och jag håller tummar och tår för att hon får jobbet. Det skulle innebär att Simon & Helena lämnar Skåne och återvänder hit till underbara 08. Jag bjöd in dem på en fika och ska be dem köra förbi coop och inhandla lite jordgubbar och glass.

Vi har även sagt adjö till Murre som idag lämnar landet för att spendera två månader hemma i jugge. Vi kommer sakna henne.

Dagens känsla: Sommar, sommar och sol, havet och vinden och doft av kaprifol!

Blomma.

En ensam liten viol har letat sig upp mellan plattorna på terrassen. Jag kan ju inte det här med fotografering, men jag anser själv att den här bilden blev fin. Sen kanske ni tycker massa annat, men det skiter jag i.

Viol

Hej Sol! (uppd)

Disken får stå till senare, vi njuter på terrassen istället. Lova chillar i vagnen, jag läser god bok.

Skosamling jr.

Lovas skosamling tar sig.

Sanslöst trött.

Igår kväll var jag så himla trött, så där helt slut. Trots att jag har glömt hur det är att sova ostört en hel natt så brukar jag vara ganska pigg. Hur som helst så beklagade jag mig igår över hur trött jag var eftersom jag inte hade orkat dammsuga och inte kände mig riktigt färdig här hemma på kvällen. Så började jag tänka efter vad jag gjort under dagen och kom fram till att

Jag haft besök av Anna och hennes Frida
Caféhängt med Kattis och hennes Alwin och Melwin
Diskat
Dammat överallt
Bakat bröd
Hängt in söndagens tvätt
Lagat middag
Skurat badrummet
Planterat blommor på terrassen
Och självfallet tagit hand om Lova och lekt och myst med henne.

Det kanske inte är så konstigt att tröttheten tog över?
Andreas är världens bästa så han tog den här natten för jag var helt slut. Vanligtvis gör vi så att jag tar alla nätter då han jobbar och han tar de då han ska vara ledig dagen efter. Bra deal tycker nog vi båda och framför allt är det nog smart att ha en strategi för att undvika onödiga gräl om vem som går upp oftast, får sova minst och så vidare. Vi är bra på sådant, för vi bråkar tamejfan aldrig.

Ikväll ska jag och Lova möta upp pappaAndreas i Kista centrum för att kolla på nya glajjer till honom.
Senare i veckan kanske jag, Kate och våra döttrar tar en tur in till stan. Och så ska jag kanske luncha med mamma i Sigtuna.

Jag är väldigt glad över att ha så många kompisar som är föräldralediga just nu.

Och på tal om det så måste jag passa på att gratta Linus och Angelica till deras fina lilla Amanda som föddes 10/6. En av fem sysslingar som Lova får i år.

Hurra för barnvagnsrace!

På tal om hallonsaft och bebisar så har jag nu beställt en mössa till Lova från Yorrik. Kunde inte låta bli.

Dagens känsla: Piggare.

Så in i helvete irriterad.

Ibland har man tydligen inga val i livet, för om man gör det som är bäst för en själv och sin familj så gör man tydligen fel då man inte tillfredsställer andra?

Jag tänker inte ta att folk har omotiverad dålig attityd mot mig, när jag bara försöker vara ärlig.

Jag tror jag börjar bli sjuk.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Det 1000e inlägget.

Jag hade ambitiösa tankar om att skriva ett välgenomtänkt och välskrivet inlägg idag, eftersom det blir det tusende. Men hey, jag är mammagrötig så det får bli lite bilder istället.

Pappabus.

Snyggt häng. Haha!

Dagens känsla: Skulle inte byta det här livet mot något annat.

Peang.

Går inte att leva utan.

Ingen bra dag.

Så det firar vi med att göra av med pengar som vi inte borde göra av med, på blommor till terrassen. Allt för att höja humöret.

Twitter eller inte twitter, det är frågan.

Okej, det är ju nästan så att man borde skaffa twitter ändå. Bara för att kunna följa sjukt intressanta personer. Och för att kunna skriva meningslösa saker någonstans, typ som det här.

Spridda lördagstankar.

Jag är väldigt glad över att Andreas faktiskt får jobba lite med det han vill också, och inte bara kränga barnvagnar.

Förresten har han sett ut en syskonvagn "ifall vi får barn tätt". Det är rätt sött tycker jag. Och lite knasigt att han har så mycket större koll än mig när det gäller babyartiklar.

Om jag läser till barnmorska så blir vi värsta bebisexpertparet ju.

Kan man ta en paus från mormor? Svårt bara att komma med "we were on a break" som förklaring om hon råkar trilla av pinn.

Vi måste verkligen åka och köpa blommor till terrassen. Snart har halva sommaren gått ju. Kanske imorgon?

Undrar varför man googlar "gryyneet storken". Gjorde det själv bara för att kolla vad som kom upp. 

Det är jobbigt att veta för mycket, men för lite. Eller kanske snarare att veta saker, men inte få en förklaring.

Undrar om härmapan kommer blogga sina lördagstankar nu? Eller nappa på något av ovanstående och skriva ett inlägg utifrån det? Eller kanske detta? (Tänkte ärligt talat länka till den bloggen, men orkar inte tjaffset som skulle uppstå).

HTC Tattoo  i all ära, men jag saknar faktiskt knappsatsen.

Väljer Lova före bröllop, utan tvekan. Jag vill inte lämna bort henne så pass länge.

Dagens känsla: lätt irritation.

Lova.

Nyäten, tjock, mätt och trött!

Litet relationstips.

Om man går halva vägen var så kommer man bara halva vägen fram.
--------->                     <---------

Man måste gå hela vägen var för att komma fram och mötas.
-----------------><---------------

Nueva estocolmo.

Inte för att jag egentligen är jätteintresserad av Umeås politik, men Nueva Estocolmo kan vara den bästa bloggen jag läst på länge. Killen har grymma poänger i sina resonemang och jag tycker han förtjänar att ha många läsare.

Gästblogga?

Är det någon där ute som är sugen på att gästblogga lite?

Nu är det torsdagsmys.

Rosévin och ljus. Minsann!

Adjö Lunarstorm.

För några dagar sedan nåddes jag av nyheten att Lunarstorm går i graven. Tack för allt du gav mig på den tiden det begav sig. Speciellt tack för de 35.000 kronorna jag fick för min design på presentationen. Nu är det dock länge sedan jag var aktiv där så jag kan inte påstå att jag kommer sakna den communtyn alls.

Adjö Luderstorm.

Symaskinen.

Igår plockade jag glatt fram mammas gamla symaskin som jag fått låna, samt ett par rejäla högar med jeans. "nu jävlar" tänkte jag. Inte för att jag är så snål att vi kan köpa nya jeans, men ni vet hur sköna de där gamla slitna paren är. De är som skönast just innan de brister. Dessutom lagar jag hellre ett par 1200 kronorsjeans än köper nya för 300. Och miljön mår så klart bättre. Eftersom jag inte haft en symaskin (trots att jag velat ha en i typ 12 år eller så) så har jeansen samlats på hög, med en tanke i bakhuvudet om att de ska lagas. Andreas bidrog också med sin hög med trasiga jeans som han varit för sentimental för att slänga. Glatt satte jag igång. Tre sekunder senare avstod jag från att svära en längre harang och bestämde med (med glada tillrop och pepp från Andreas) att idag helt enkelt åka och köpa en ny maskin. Med mammas maskin så blev allt bara ett trassel av sytråad, nålen gick av och allt bara fastnade. Så idag packade jag in knoddas och mig själv i bilen och trippade till Uppsala. In på mediamarkt där jag hade ett presentkort, hittade en enkel maskin men dock en Singer. Köpte den utan minsta tvekan.

Därefter åkte vi och hälsade på kära Henke. Och stannade på hemvägen hos mormor, men där ledsnade både jag och Lova på hennes tjat om missnöjet med hemtjänsten.

Nu ska jag laga jeans på löpande band och lägga upp gardinerna, som jag velat göra i tre år.

Tänk vad bra det vore...

....om man kunde meka bil. Jag vet ärligt talat knappt hur en bil funkar, men självfallet är jag en stjärna på att köra. Det är mina rallygener så klart. Att ha en pappa (och faktiskt en mamma också!) som kört rally innebär att jag aldrig heller kommer lära mig något vilket förvisso är skönt. Men det är praktisk kunskap liksom! Jag har ju aldrig ens behövt byta däck själv.

Aningens bortskämd. Men bara aningens. ;)

Dagens känsla: Bortskämd i kvadrat.

Lova och Frida

De är ju så söta när de liksom undersöker varandra. Frida är 1 år. Lova 3 månader. Filmen är från idag.
(kolla in Annas tokgrepp i Fridas luva!)

Bröllopsfotograf.

Andreas fotade ju Helena och Simons bröllop. Lite smakprov finns att se här.

Dagens outfit jr.

Andreas tog med sig kameran idag så jag får helt enkelt hålla till godo med min HTC, som har en kass långsam kamera.

Baggy grabbiga hängseljeans. T-shirt med peacemärke från Granit.

Brutalt ärligt.

Jag tycker att alla människor har lika värde. Jag sätter mig inte över folk och jag sitter allvarligt talat inte på någon högre häst än alla bönder. Men det finns dagar då jag blir less. Jag blir less på folks inskränkthet och stupiditet. Jag får lust att trycka på on-knappen för folks hjärnceller. Varför vill inte folk aktivera sina grå? 

Igår var en sådan dag. Det kändes bara som att folk i allmänhet är förjävla dumma och att undantagen är alltför få. Dessutom insåg jag att allt fortfarande bara är ett spel, även om det inte handlar om samma saker som för ett par år sedan.

Härliga tider.

Börjar den här dagen med en betydligt charmigare humör än vad gårdagen bjöd på. Nu hoppas jag bara att känslan ska finnas kvar resten av dagen också.
En av anledningarna till mitt glada humör kan vara den söta dottern som vaknade på ett sedvanligt strålande humör. En annan kan vara den sedvanliga mysiga kramen jag fick av Andreas innan han gick till jobbet. Det kan även vara så att det faktum att jag helt utan ansträngning har trillat ner några kilo. Men det kan även bero på att jag idag ska till Anna och äta lunch med henne, Kattis och alla barnen.

Dagens känsla: glad.

God natt.

(så här ser förresten mitt hår ut när jag inte gjort ett skit, Emelie)

Smart sagt.

"Jag tycker IKEA borde sälja liv. de säljer ju så många andra praktiska saker som folk behöver."


citat av mig själv.


Dagens känsla: Sitter på en något högre häst än alla bönder.

Jobbiga människor.

Fick lust att skriva ett sjukt jävla jättebrutalt ärligt inlägg som skulle rikta sig till specifika personer.

Men insåg snabbt att jag nog skulle tappa hälften av mina läsare då.

Jag är rätt trött på folk idag.

Intryck.

Kan bara konstatera att Andreas måste ha gjort grymt intryck på sina gamla flammor.

Amning.

Så här blev det för mig:

Efter 8 dagar hade Lova gått ner så pass mycket i vikt att det var dags att börja med ersättning. Uppenbarligen räckte inte den mjölken jag hade. Mina bröstvårtor var såriga och jag fick ta värktabletter för att ens orka att lägga henne vid brösten. Purelan var min bästa vän. Jag ville inget hellre än att amma, så jag skaffade en bröstpump. Jag ammade, pumpade, vi gav ersättning och kokade flaskor och bröstpump. Jag pumpade och pumpade, men inte fan ville mjölken rinna till så som alla sade. Jag googlade PCO-S och amning och satt 2 sekunder senare med svaret; 30% av de med pco-s får inte tillräckligt med mjölk. På ett sätt gav jag upp. Jag insåg ju att helamning inte skulle bli aktuellt, inte denna gången i alla fall. Så modermjölksersättningen fick helt enkelt bli Lovas primära måltider och amningen fick bli en bonus. Hon fick ju förhoppningsvis i sig några av mina antikroppar och fick dessutom den berömda, omtalade och viktiga närheten. Hela tiden har det varit krångel med hennes mage, vilket nu slutat med att hon äter mjölkfri ersättning och ska i slutet av sommaren påbörja utredning för komjölksallergi. Plötsligt fick jag lägga om hela min kost och äta helt mjölkfritt, eftersom jag ammade 1-2 gånger om dagen. Till råga på allt så har mina hormoner tjabblat mer än någonsin och mitt behov av att börja käka metformin igen har ökat för var dag. Jag har känt hur sockret svängt och hur sötsugen tagit över.

Minuslistan började bli lite för lång... Men eftersom det råder amningshysteri så fortsatte jag. Och både sambon, andra närstående, BVC sköterskan och min specialistläkare har sagt att det är mitt val om jag ska sluta eller fortsätta och några av dem har sagt åt mig att fortsätta. Det är ett ganska tungt beslut att ta helt ensam. Halvt omedvetet började jag amma lite mindre och i fredags plockade jag fram pumpen igen, bara för att se vad jag kunde få ut. Det kom i princip inget alls, så jag tog då beslutet att sluta.

Jag önskar jag kunde ha helammat Lova. Jag önskar att jag åtminstone kunde delamma längre. Men jag är glad och lättad över att ha tagit ett beslut och nu kommer jag inte fundera mer över det.

Dagens känsla: Lova är min skatt.

En ninjabebis!

Orka va en fiskmås.

Jag förstår inte hur folk orkar. Den här dagen verkar handla om dryga kommentarer som droppas både här och var. Det bloggas, skrivs kommentarer på bloggar, till och med dryga och pinsamma nyhetsartiklar.

Heja Åsa.

Lova.

Simon och Helena.

Bröllopet igår var helt fantastiskt fint! Vädret var kalas, lite kyligt dock. Gästerna var supertrevliga allhop. Maten tokigt god. Brudparet vackert. Allt var helt enkelt lyckat.

Andreas hade som uppgift att fota brudparet. De har inte sett bilderna ännu, men jag har fått tillåtelse att lägga upp bilder på dem här på bloggen, men jag gör det sparsamt eftersom bilderna på dem är deras.

(klicka på bilderna)

Familjen.

Jag och Lova inne i kyrkan.

Utanför kyrkan.

Fining.

Världens finaste Christoph.

The rings.

Brudparet.