Amning.

Så här blev det för mig:

Efter 8 dagar hade Lova gått ner så pass mycket i vikt att det var dags att börja med ersättning. Uppenbarligen räckte inte den mjölken jag hade. Mina bröstvårtor var såriga och jag fick ta värktabletter för att ens orka att lägga henne vid brösten. Purelan var min bästa vän. Jag ville inget hellre än att amma, så jag skaffade en bröstpump. Jag ammade, pumpade, vi gav ersättning och kokade flaskor och bröstpump. Jag pumpade och pumpade, men inte fan ville mjölken rinna till så som alla sade. Jag googlade PCO-S och amning och satt 2 sekunder senare med svaret; 30% av de med pco-s får inte tillräckligt med mjölk. På ett sätt gav jag upp. Jag insåg ju att helamning inte skulle bli aktuellt, inte denna gången i alla fall. Så modermjölksersättningen fick helt enkelt bli Lovas primära måltider och amningen fick bli en bonus. Hon fick ju förhoppningsvis i sig några av mina antikroppar och fick dessutom den berömda, omtalade och viktiga närheten. Hela tiden har det varit krångel med hennes mage, vilket nu slutat med att hon äter mjölkfri ersättning och ska i slutet av sommaren påbörja utredning för komjölksallergi. Plötsligt fick jag lägga om hela min kost och äta helt mjölkfritt, eftersom jag ammade 1-2 gånger om dagen. Till råga på allt så har mina hormoner tjabblat mer än någonsin och mitt behov av att börja käka metformin igen har ökat för var dag. Jag har känt hur sockret svängt och hur sötsugen tagit över.

Minuslistan började bli lite för lång... Men eftersom det råder amningshysteri så fortsatte jag. Och både sambon, andra närstående, BVC sköterskan och min specialistläkare har sagt att det är mitt val om jag ska sluta eller fortsätta och några av dem har sagt åt mig att fortsätta. Det är ett ganska tungt beslut att ta helt ensam. Halvt omedvetet började jag amma lite mindre och i fredags plockade jag fram pumpen igen, bara för att se vad jag kunde få ut. Det kom i princip inget alls, så jag tog då beslutet att sluta.

Jag önskar jag kunde ha helammat Lova. Jag önskar att jag åtminstone kunde delamma längre. Men jag är glad och lättad över att ha tagit ett beslut och nu kommer jag inte fundera mer över det.

Dagens känsla: Lova är min skatt.