Att sakna 25 år av en annan persons liv.

Ibland önskar jag att jag att jag känt Andreas längre. Jag missade hans första 25 år. Trots att jag ställer miljoner frågor till honom om allt så känns det som att jag saknar honom för att jag inte kände honom innan. Skumt som fan och det är en känsla jag inte känt med någon annan. Han har inte speciellt många fotografier (förutom några som ligger nerpackade på vinden och som jag fått order om att inte kika på, vilket nyfikna jag lyckas väldigt bra med, även om jag funderar på det ibland) och det kanske förstärker min känsla. Jag önskar att jag kunde kliva in i en tidmaskin och se honom i olika åldrar, se vilka kläder han hade, vilka vänner han umgicks med och hur han var mot tjejerna i tidigare relationer. Jag skulle vilja veta varenda händelse, varenda känsla, varenda tanke. Jag vill veta allt.

Jag samlar på dig.