Oh happy day.

Var idag i ett köpcentrum och strosade runt och skulle dessutom kolla efter några specifika saker. Lova börjar skrika, tydligen attackhungrig (10 minuter tidigare än vad jag räknat med. Ungen går att ställa efter klockan annars). Letar upp en bänk och blandar välling, tack och lov var temperaturen på vattnet i flaskan perfekt. När jag ska skaka flaskan händer något som aldrig hänt förr - nappjäveln lossnar och ut flyger vällingen samtidigt som jag skakar. Jag blir sjöblöt och det ser sannerligen ut som att jag har mikterat i mina byxor så att säga. Dessutom blev det en stor härlig pöl på golvet vilket gjorde att det såg ut som en pöl med välling som kommit i retur. Medan jag ger Lova resterande mat (tack och lov var där mer än hälften kvar i alla fall) så hinner jag fundera på hur jag ska lösa situationen. Jag inser att det är bra att jag har vagn, för folk kommer inte se mina kissapåmigblöta byxor om de inte har käkat blängsylta. Så om Lova blir nöjd på den maten hon får så har jag tre alternativ. 1: Ska jag åka hem 1.5 mil, släpa upp ungen, byta byxor, ner med ungen och tillbaka 1.5 mil? Det kändes inte riktigt aktuellt. Alternativ 2, ha på mig byxorna ändå? Jag märke snabbt att välling och urin har ett par saker gemensamt: Först blir det varmt. Sen blir det kallt. Sen kliar det. Så att behålla de vällinvåta jeansen var inte heller ett alternativ. Kvarstående alternativ var att helt enkelt gå och handla ett par byxor och det alternativet lockade mest. Satsade på h&m, där brukar det vara billigt och bra. Hittade ett par byxor på rea, klämde på mig ett par som var två storlekar mindre än jag vanligtvis har, i brist på andra storlekar. De satt helt ok, inte för mycket fläsk som vällde ut någonstans. 75 spänn och Check, så var jag på det igen.

Jag gick till en strålande underklädesbutik och köpte en "hållainalltfettsåsgottdetbaragår"-klänning och plötsligt ser jag ännu lite mindre gravid ut i klänningen jag ska ha imorgon. Tjejen som jobbade i butiken kände igen mig och vice versa. Enligt henne hade vi lekt på dagkollot om somrarna när vi var små, runt sju år eller så. Jag gillade inte kollot och var i princip aldrig där så det var en smula förvånande att hon mindes mig därifrån. Hon var så trevlig att jag stod och pratade med henne en lång stund och fick nästan god lust att fråga om hon ville leka någon gång. Tyvärr har vi dock vuxit ifrån såna enkla frågor så jag sa hej gick helt enkelt därifrån när en ny kund dök upp.

På hemvägen hamnade jag naturligtvis mitt i studentutspring och stundentflakkaoset. Jag höll mig lugn och tänkte att för en gång skull har jag inte bara mottrafikanter, det är ju trots allt deras livs roligaste dag so far. Så jag tutade lite käckt till flaken. Sedan uppstår trafikkaos i en korsning och bilar står överallt. Då inser förarna i två bilar att de känner varandra, så mitt i korsningen kliver den ena ut för att konversera. Plötsligt hade jag bara mottrafikanter igen och ilsket hängde jag mig åter på tutan.

Oh, happy day.