Var 16:e år.

Det är den finaste sommaren på 16 år. Och här sitter jag och bloggar som aldrig förr. Jag tänkte, att om statistiken håller i sig, så är Lova 16 bast nästa gång. Och sommaren efter det är hon 32 och har kanske egna barn. Scary.

Det är jävligt nice att ha en terrass, verkligen. Det gör att jag och Lova kan vara ute och inne och inne och ute på samma gång. Men jag är femma. Jag vill ut, jag vill inte vara stilla. Det spritter i mig, rastlösheten är ett faktum. Och om jag inte får utlopp för raslösheten blir jag snart apatisk. Vad ska jag göra? ACn är paj i bilen, kan knappast sätta Lova i den och dra iväg i den här värmen. Väggarna här är förvisso fina, men jag har sett varenda skavank i dem nu. Jag är inget större fan av att fläka ut svålet på hemorten, där man känner igen var och varannan. Nyöppnad utomhuspool, jävligt nice, men att se håriga ryggare och celluliter på varenda granne lockar inte. Märkligt egentligen, att man hela året skyler sig för andra, men på sommaren spelar ingenting roll längre. Att hänga på en strand, även om det är under ett parasoll, med Lova rödtott, känns inte rätt.

Utomhuspoolen.

Jag säger som M när hon hade för mycket botox i pannan:
I´m trapped!

Dagens känsla: Andnöd.