Politik och konst.

Ju mer jag ser politiker som försöker föra någon slags debatt, desto mer känner jag att jag skulle vara bättre politiker än de flesta. Herregud vad skrämmande det är att såna jävla nötter har makt.

Det senaste som fick mig att sparka bakut var nyss på tv4, då kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth försökte föra en debatt om graffiti. Hon har uppenbart bestämt sig för att det är ful konst, men försöker låta insatt genom att trycka på att hon faktiskt arbetat med "graffitifrågan" under hennes tio år på fryshuset.
Den lagstiftade nolltoleransen funkar inte, det märks tydligt. Andra föreslår lagliga graffitiväggar, men hon tror inte att det skulle bli klotterfritt ändå. Men vem fan har sagt att det måste bli klotterfritt? Är allt svart eller vitt? Är det inte bättre att ha lagliga graffitiväggar där de seriösa får utöva sin konstform och sen ha nolltolerans (sanering ska ske inom 24 h) där det är illegalt? Om man inför lagliga väggar så att det övriga klottret  minskar med bara några procent, så har man ju vunnit ändå. Inte minst ekonomiskt.

Jävla kulturskata.

Killen som hon diskuterade med brände henne rätt rejält i slutet, han fick sista ordet och sa: Man stänger inte av E4an för att folk kör för fort.

Burn.