Det första BDSM-fallet i Svensk domstol.

Idag föll domen i Sveriges första fall som tagits upp i domstol som handlar om BDSM. Vad BDSM står för kan ni läsa på RFSUs hemsida.


Okej, fallet i korthet: 16-årig tjej får på Internet kontakt med 32-årig kille. De pratar en hel del bland annat om sex och deras fantasier. Efter en tid utövar de BDSM sex. Tjejen blir slagen/misshandlad på olika sätt men har hela tiden varit med på det. Hon har tidigare erfarenheter och kunskaper kring den här typen av sex och de båda har även kommit överens om ett stoppord, som sig bör. Tjejens mamma upptäcker blåmärken och anmäler. Åklagaren vill pröva fallet för att se var gränserna går.


Dom: Killen frias.


Vad tycker jag då om detta? Det är ett komplext fall. Tjejen är ung. Killen mycket äldre.  I det här fallet ska man tydligen ha tittat på handlingen som sådan och kommit fram till att misshandeln var av "normalgrad" och inte grov. För tydligen kan man inte samtycka till hur grov misshandel som helst enligt Svensk lag. Var de gränserna går är dock lite luddiga. Jag tänker så här: Hade det ens blivit ett rättsärende om tjejen varit jämngammal med killen? Hade det blivit det om tjejen var 32 och killen 16? Eller om det var killen som var den som blev misshandlad oavsett ålder?


En annan aspekt, förutom åldern, som försvårar fallet är att tjejen sedan tidigare hade ett självskadebeteende, som gick tillbaka några år i tiden. Killen var medvetet om detta. Men hur mycket ska man ta ansvar för andra? Ska han undvika BDSM-sex på grund av hennes psykiska historia? Inget tyder dock på att han utnyttjat detta. Och om han skulle vara tvungen att ta hänsyn till det så frågar jag mig: Ska man behöva ta anamnes på alla man har sex med? Stackars alla singlar som förespråkar one night stands i så fall...
Dessutom förekommer många andra destruktiva sexuella handlingar som inte tas upp i domstol.


Var går gränsen för självbestämmanderätten? Och hur långt in i sovrummen får samhället komma? Var går gränserna för vad som är privata angelägenheter och något som rör oss alla?


I det stora hela är det väl bra att det tas upp, tanken från åklagarens sida var ju att detta skulle prövas rättsligt. Dock tycker jag synd om dessa personer som får sina sexliv uthängda över allt, även om jag tack och lov inte kunnat se deras namn eller så någonstans. Jag tror domen var fullkomligt adekvat.


Och som en helt oväsentlig parentes kan jag tala om att jag uppfattade åklagaren som lite småhetsig och kanske aningens för feministisk i en intervju. ;)


Mer om fallet kan ni läsa i DN, SVD, Expressen.