Direkt från hjärtat.

Är det så att vi som är starka, friska och rika har rätt att sätta oss över de som redan är i underläge? När blev det vi mot dom? Och vilka är vi? Och vilka är dom?

Jag bara undrar...

Vad hände egentligen med medmänsklighet? Vad hände med att vi alla faktiskt är homosapiens? Vad hände med att det inte borde spela någon roll vad vi tycker, tänker, tror eller hur vi ser ut eller vilka vi ligger med? Vad hände med alla människors lika värde?

När blev det viktigare att JAG JAG JAG JAG JAG har mest pengar i plånboken, att JAG JAG JAG JAG JAG är störst bäst och vackrast? När blev jag:et viktigare än vi:et? Är ensam starkast? Skulle inte tro det.

När tog ödmjukheten slut?

Finns begreppet solidaritet kvar? Eller har någon raderat det?

Och när man inte längre vill vara vän med de som har så extrema åsikter, de som inte ser till människors lika värde och mänskliga rättigheter, då är man tydligen dum. Man får höra "En av de mänskliga rättigheterna är faktiskt yttrandefrihet". Jaha, det gäller väl mig också då? Och jag tänker "ja men en av de mänskliga rättigheterna är väl även religionsfrihet, ELLER?

Jag har skrivit förut att jag tycker att olika åsikter berikar och för samhället framåt. Men man måste väl inte vara gränslös? Jag sätter min gräns vid främlingsfientlighet, kräkning av homosexuella, och inskräkningar av kvinnors rättigheter.

Sverigedemokraterna tror att en normalisering av homosexualitet även kommer leda till en tolerans mot pedofili. Så de sätter sina gränser. Men jo tjena det verkar ju rimligt.

Varför skulle blont och blåögt vara det högst goda?

Varför ska vi sträva bakåt?