Lova 10 månader.

Lova går nu skapligt bra runt möbler och mellan dem. Hon står stadigt själv, men gör ingen ansats till att ens försöka gå om hon inte har någon slags stöd. Jag tror ändå att de första stegen inte är allt för långt bort. Hon når upp att hålla sig i köksbordet och kan lyckas dra ner saker som ligger på kanten.

Hon har betydligt svårare att somna så nu kan vi inte bara lägga henne och gå ut ur rummet, utan hon sätter sig och ställer sig upp konstant. Vi lägger ner henne och hon sätter sig upp. Så håller vi på tills hon inte orkar längre utan finner sig i att det är sovdags. Vi försökte testa femminutersmetoden. Det är säkert en kalasbra metod för somliga, men för oss var det helt felt. Ungefär ren tortyr. Ungen skrek så att hon fick panik och det är inget sätt som jag vill uppfostra mitt barn. Om hon behöver närhet så är det klart hon får det och jag har i ärlighetens namn svårt att tro att jag kommer sitta bredvid hennes säng tills hon somnat när hon är femton bast. När hon väl somnat sover hon rätt bra, så länge hon inte råkar sätta sig i sömnen.

Julen har ju som bekant varit. Hon har fortfarande inte petat på granen och tomten var en helfestlig filur som hon gladeligen kramade på. Hon kramas förresten med alla. Och allt. Typ en bok eller soffan eller en påsklämma. Påsklämman är för övrigt en av favoritgrejerna att leka med.

Hon har uttökat sitt lilla ordförråd till att kunna säga hej, hejdå, titta och tack. Fast hon säger det rätt sporadiskt. Och hon sjunger och dansar och klappar händerna så ofta hon bara kan. Eller så bara galer hon rätt ut - för att hon kan.

Lova och dockan

Tack för julklappen gammelmormor....