Jobb.

Jag blev erbjuden jobb på Trauma/Akutkirurgi. Jag sa redan under studietiden att jag ville jobba där, för traumapatienter med multipla skador är intressanta. Chefen var angelägen om att jag skulle börja jobba där, inte minst för att det jag har på min CV var bra kunskaper på den avdelningen. Jag var där och provjobbade, och syrran som jag gick med var även hon angelägen om att jag skulle börja. Mina referenser sa så bra saker att chefen blev ännu mer angelägen. Låter toppen, eller hur?

Och så kom det till lönen. Jag fick ett skambud. Tyvärr ligger lönerna rätt lågt inom akutsjukvården, men det erbjudandet jag fick låg en bit under min egen gräns som jag satt till 25000, även om mitt löneanspråk var högre än så. Dåliga arbetstider, långa restider och dålig lön. Men ett intressant jobb.

Plötsligt blev jag erbjuden ett annat jobb. I princip ingen restid. Eller kanske max 10 minuter med bil, beroende på var jag hamnar. Ett löneanspråk som "inte är en omöjlighet" trots att det ligger betydligt högre än 25000. Färre kvällar, färre helger. Ni förstår att jag inte kunde tacka nej va?

Nu väntar jag bara på att få besked om exakt var lönen hamnar, men jag vet med skaplig säkerhet att det handlar om flera tusen högre än det Karolinska Sjukhuset ville stoppa i min plånbok.

Jag börjar jobba första mars och då går Andreas på föräldraledighet. I augusti-september blir det dagis för Lova.