Underbara I-landsproblem.

Jag hatar att köpa ny telefon. Sist var det Andreas som fullkomligt tvingade mig att byta. Jag tyckte min funkade skapligt, nåväl, lite pms och så hade den väl men äh, den funkade ju ibland i alla fall. Jag bad honom att välja och hotade med att jag annars skulle köpa en Doro. Han valde en HTC.

Den HTCn fick jag åka tillbaka med dagen efter, snacka om måndagsex. Bytte till en annan HTC som funkade relativt bra i lite över ett år, med några vändor på verkstad. Den tvärdog strax efter att garantin gick ut.

Så nu står jag här igen, och ska välja en lur. Jag vill absolut inte ha en Doro den här gången, utan det lutar åt en HTC. Hade lätt köpt en iFån om den hade haft: 1. Tangentbord. 2. Lite schysstare deal med abonnemang och sånt. 3. Inte var som ett vintrinskåp i fickan.

Det lutar hur som helst åt en HTC Desire Z.  En sån där som min fine vän Peder har, och som han haft på lagning redan. Varför köpa den då? kanske ni undrar. Därför, säger jag och undrar samma sak.

Som avslutning citerar jag ett samtal mellan mig och min pappa:
Pappa: iPhone är ingen telefon. Det är en religion.
Jag: Mm och vi gillar inte sekter.
Pappa: Precis.  Först köper man iPhone och blir frälst, sen köper man mac och är fast.