Lovas första dag på dagis hade gått bra. Hon är ju van med öppna förskolan så hon hade tjoat och lekt med barnen. Jag har frågat ut Andreas om ungefär allt och har fortfarande lika gott öga till dagiset som jag haft innan. Bara en sån sak som att de har en kokerska som lagar allt mat och till och med gör egen ketchup. Pluspoäng, eftersom vi annars är rejält anti att servera sylt och ketchup och sådant till små barns måltider.
Jag ser fram emot att få vara med på inskolningen i slutet av veckan.
Lova hade inte varit överförtjust i sin nya ryggsäck i morse.
Fast den var rätt tungt packad också.
Andreas fick dock bannor för att han sagt dagis och inte förskola. Själv skulle jag aldrig tvinga någon att säga Universitetssjukhus istället för lasarett, eller särskilt boende istället för äldreboende. Och vill de kalla mig syster Karin så går det lika bra, de måste inte titulera mig som legitimerad sjuksköterska. Jag tycker den grejen är så ofantligt töntig.
Jag säger alltid dagis, bara i ren protest. Mest inför fröknarna (som heter "fröken" och inte pedagog. Enda gången jag säger förskola och pedagog är när jag har möte med förskolerådet, men då handlar det om ett seriöst sammanhang mellan vuxna. För barnen heter det dagis och fröken. :)
SvaraRadera