När blev förolämpningar av män så accepterat?

För någon vecka sedan står jag och LovaLiten och kollar på ett gäng får i en hage, samtidigt som vi väntar på PappaSnäll. Lova står och säger "bäää bäää pappa? Bäää" vilket jag tycker är lite skoj. När Andreas kommer gående så berättar jag detta och precis samtidigt kommer en tant i 50-års åldern. Tanten utbrister "klok flicka, män är ju fårskallar".
I mitt huvud snurrade ungefär "vaa? Vad säger tanten? VA?". Andreas kontrar något om att hon inte borde generalisera och får som svar att det minsann är hennes erfarenhet.

Jag frågar mig efter händelsen: när blev det okej att så öppet förolämpa, kränka och förnedra män? Och vad hade hänt om det var tvärtom, eller om Andreas kontrat med "äh gå hem och ställ dig vid spisen" (vilket jag i efterhand önskar att han gjort).

Nä, om denna acceptans för förolämpningar av män är ett resultat av radikalfemism, vilket jag tror, så är det hög tid för radikalmaskulism för lite utjämning och jämställdhet.

Tänk på det innan ni drar kränkande skämt eller lägger syrliga kommentarer om män, käringar där ute.