När OCD blir till fördel.

Jag tror att man i alla relationer stör sig på vissa egenskaper, eller kanske egenheter hos varandra. Ni vet, uppfälld toaring, strumpor på golvet eller något annat klassiskt. Men har man en släng av OCD gällande vissa saker, så kan det faktiskt komma att bli praktiskt också.
Jag är helt värdelös på att stänga skåpluckor, garderober och lådor. Min käre far tror benhårt att det är en hjärnskada. Andreas klarar inte av att se öppna skåp, garderober och lådor, har har i princip OCD gällande det. Perfekt, för det innebär att han stänger efter mig.
Själv kan jag inte förstå hur man inte kan vika lakan och handdukar på ett visst sätt och framför allt kan jag inte förstå grejen att bädda rent med skrynkliga lakan. Manglat ska det vara. Tror ni Andreas tycker att det är viktigt? Nä, inte särskilt.
Detta har nu resulterat i att jag håller på att stryka allt som finns i vårt linneskåp.
Åh, så bra det är att vara knäpp.