När jag och Andreas förklarar för folk att vi helst skulle vilja bo i innerstan, så rynkas det ofta på näsorna. "Men hur kan ni vilja bo där när ni har barn" är vad vi får höra. Hur kan man inte vilja bo mitt i Stockholm när man har barn, undrar jag?
För det första: Det finns ungefär en miljard förskolor och skolor att välja på. Med olika inriktningar, pedagogformer och ideologier. Här, d'r vi bor nu, får jag så smått panik när jag funderar över vilken skola vi skulle välja åt Lova då det blir dags. Den enda skolan jag haft ett någorlunda gott öga till tycks vara helt hopplöst bortom all räddning när det gäller genustänk, fick jag veta så sent som igår.
En annan fördel med att bo centralt är lekparker. "Men barnen får ju leka på gatan". Jo tjena, hur många har faktiskt sett lekande barn på gatan? Näe, snarare så finns innergårdar där bara de som bor i huset har tillträde. Till skillnad mot lekplatserna här, där barnen släpps ut vind för våg.
Igår var vi i Vasaparken (och hängde med underbara Nimbe och Jenny). Vi var i lekparken för att Lova skulle vara stimulerad. Det var vi och några hundra andra. Massor med barn och föräldrar. När vi leker i den närmaste sandlådan här så är vi alltid ensamma. Går vi till en större lekpark så är det inte allt för ofta vi träffar andra. Så chansen att träffa nya kompisar är rätt liten i lekparkerna här.
Jag vill bo nära allt. Som när vi bodde i Malmö. Bortsett från att vi då bodde långt ifrån alla.
Vasastan alltså. Där skulle vi vilja bo.
Kika in på Hemnet och kolla vad vi skulle får pröjsa för en lägenhet i samma storlek som den vi har nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar