En blandning av graviditetshormoner, trötthet och folk gör mig idag rejält irriterad på det mesta.
En rad olika händelser på jobbet, en trött Lova, makens arbetsgivare. Det har nyss varit någon som blivit knivskuren bara ett par hundra meter härifrån, den fjärde händelsen på bara några dagar i närområdet, jag blir irriterad. Jag är irriterad på bostadsmarknaden och lånevillkoren för bostadsköp. Här kan vi inte bo. Jag irriterar mig på folk som ser sig själva som bättre. Jag irriterar mig på kommentarer.
Och dessutom är det ganska precis ett år sedan Lovas farmor var här och ett halvår sedan Lovas farfar var här. Det gör mig irriterad. Det gör mig också ledsen, för Andreas skull.
Avslutade förresten ett samtal med Andreas nyss. Han sa "jag hoppar på bussen nu, så jag är väl hemma i augusti nästa år". Hej SL liksom.
Tur att han har humor, det lyser ju upp skitdagen i alla fall.
Ska vi vara irriterade ihop? Jag fick precis mitt nya schema och förväntas tydligen jobba natt var 5:e vecka. Inte okej så nu måste jag verkligen hitta nytt jobb :-(
SvaraRaderaOch du ska veta att jag förstår att du lagade din egen mat till Lova, blir så mycket lättare när de är allergiska. Jag menade inte att låta hård eller så utan mer att jag inte riktigt ser varför man ska laga speciell mat. Men all kredd till dig som hittade tiden för det gjorde inte jag. Jag tog kanske den enkla vägen men den funkade utmärkt här hemma hos oss. Och som alla andra i vår generation så är jag en sucker för att laga all mat själv, safta, sylta, baka och lägga in. Vad hände när vi låg i magen egentligen?
stor kram.
Jag håller helt och hållet med Karin man ska leva på så sätt att man mår bra själ, så länge ingen annan far illa vill säga. Mitt första inlägg om att vi var bekväma var mest menat som ironi, för jag väljer ju att inte laga barnmat från scratch precis som du gör det. Olika men det vi själva trivs bäst med.
SvaraRaderaOch ja, väldigt olika liv lever vi och det är ju något man själv måste välja. Däremot har jag på känn att många av mina bekanta försöker leva upp till något de varken är eller vill vara och då tycker jag det bara är tragiskt.
Trist om du tog åt dig för det var absolut inte riktat mot dig utan åt ett helt annat håll, tyvärr så fattar nog inte den personen vinken.
Hoppas eftermiddagen går fort. Och att preggomonstret inte är på besök igen på några dagar ;-)
SvaraRaderaKram
Tänk vad kul att få blommor och fikabröd bara så där spontant, sånt värmer.
SvaraRadera