Foglossningen har varit lite bättre idag, men smärtan tär på humöret, energin och tålamodet. Plötsligt känner jag mig inte hundraprocentigt säker på att jag kommer jobba in i det sista. Snart ska jag till mödravårdcentralen igen, och kommer då fråga om råd och hjälp för hur jag ska undvika att det blir sämre. Foglossningsbälte har jag redan, men eftersom jag på jobbet varierar stillasittande kontorsarbete med långa korridorspromenader och patientbesök så kan jag inte ha på mig bältet konstant. Det åker av och på och av och till slut blir det liggande.
Den här graviditeten är definitivt jobbigare. Den förra var i princip en dans på rosor, ända fram till vecka trettiotvå. Då började jag tycka att det var lite jobbigt och vid vecka trettiosex hade jag ledsnat helt.
Jag försöker undvika att lyfta saker i onödan, inte minst Lova. Det är svårt. Det blir allt mer att hon får gå och hålla handen, exempelvis till och från bilen, för jag tar inte med mig vagnen och kånkar på den i onödan. Trist då när Lova inte vill som jag vill och smärtan gör att tålamodet sviktar. Fast jag försöker att inte ta ut det på henne, för det är ju knappast hennes fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar