Graviditet vecka 29 (nästan).

Var hos barnmorskan idag. Det gick åt helvete, skulle jag milt kunna säga. Lova var med. Modiga oblyga Lova. Som plötsligt var fullkomligt livrädd och spenderade hela besöket med att slå personligt rekord i rädsla och gråt. Har aldrig sett ungen skaka av rädsla och producera så mycket tårar tidigare. Stackars liten. Det läskigaste enligt henne var att lyssna på bebisens hjärtljud, jag såg riktigt skräcken i hennes ögon.
Jag tyckte inte heller det var en angenäm upplevelse idag, för samtidigt som jag försökte trösta och lugna LovaLiten så tog det ungefär hundra år innan barnmorskan hittade några hjärtljud alls. Hon började ställa frågor om huruvida jag överhuvudtaget känner bebisens rörelser någon gång. Och det gör jag ju, tack och lov hela tiden. Till sist fick vi i alla fall höra och det lät bra.
Mitt Hb har sjunkit drastiskt trots att jag äter niferex. Inte konstigt att jag är helt slut. Inte konstigt att den senaste veckans infektion har varit förfärlig. Inte konstigt att jag har svårt att vara på topp, med foglossnings och lågt hb och infektion. Det känns tungt att Hb:t är lågt redan, med 11 veckor kvar OCH förlossning. Förra förlossningen förlorande jag 1100 ml tror jag, men hade högre Hb efter förlossningen den gången än jag har nu.
Nu blir det venprover, mer niferex och eventuellt mer medicinering.
Angående foglossningen ska jag få träffa en läkare. Om två veckor. Jag kommer nog inte orka jobba heltid en månad till, inte minst nu när foglossningen inte bara känns mitt på blygdbenet, utan även i ländryggen. Jag går som en fucking anka och skulle jämra mig vartenda steg jag tog om jag inte bet ihop.

Viktuppgång: Vet inte.
SF: 27 cm. Mitt på kurvan den här gången. (förra gången på lägsta kurvan).
Bltr: 110/75
Hb: 99g/l (började på 127 g/l)
Hjärtljud: ingen aning. Glömde fråga mitt i kaoset.

Bild orkar jag inte ta i dag.

Jävla skitgraviditet är vad det är just nu.