Paus.

Inte för att jag gjort så många knop under dagen, men jag har ändå varit närvarande hela tiden. Har gjort saker, vilat, laddat, tagit slut på batterierna i min kropp, och fått skavsår i öronen av det lilla barnet. Mitt tålamod sviktar mer än någonsin vilket har medfört att för första gången på evigheters evigheter känner att ensamtid är efterlängtat.
Nyss när min energi tog slut gav jag Lova mute-nappen och drog igång en skitdålig barnDVD som vi fått i reklam. Inte för att hon varit särskilt gnällig, utan mest för att öronskavsåren gjorde sig påminda. Och det var ju inte första gången hon fick napp och kolla på tv - det har i princip varit temat för dagen.
Jag undrar varför barn ska bli så speedade så fort de får lite medicin förresten. Eller så kanske hon inte är det, utan det bara är jag som är så sjukare än jag vill inse.

Nu äter hon i alla fall middag. Andreas får sällskapa, jag sitter vid datorn. Snart kommer finaste moster Åsa från Umeå på ett efterlängtat besök.