Tack och lov att familjen bor nära!

Redan i natt när Lova vaknade kände jag hur det brände i halsen. Jag har sannerligen ingen lust att vara hemma och sjuk så jag gick och jobbade och tänkte att jag ju faktiskt kunde gå hem om det blev sämre. Har varit halvhängig hela dagen men är övertygad om att jag inte ens hade brytt mig om jag inte varit i detta välsignade tillstånd. Jag stod ut fram till 16.00 då mitt arbetspass var slut och jag packade och drog.
Tur som vi har med mina föräldrar nära så tar de Lova en stund nu så att jag kan vila. Hon kommer ha hur kul som helst för de skulle vara barnvakter hemma hos kusinerna. Trist för mig som saknar lilltjoppan till tusen, men hellre att få vila ut än att jag och Lova ska gå varandra på nerverna på grund av trötthet.

Blev i alla fall lite stolt när jag på dagis fått höra att vi har himla bra kläder till Lova och att det märks att vi har koll. Som ni kanske märkt har vi försökt vara noggranna med vad vi köpt och kollat upp olika tester och så vidare. Bra att hon har det bra och slipper svettas eller frysa!

Jahaja. Hur gör man nu då? Ensam den här tiden... tv kanske?