Ha gärna åsikter, men...

Jag kan bli förbaskat trött på folk som pockar på uppmärksamhet, som tydligt vill ha en reaktion men sedan inte kan ta en diskussion utan försöker göra sig grymt viktiga genom att säga att de har bättre saker för sig.
Jag blir minst lika trött på när folk börjar diskutera saker när de inte har en blekaste aning om vad de snackar om.
Att tycka en jävla massa skit är lätt. Men att backa upp sina åsikter med kunskaper och inte bara fördomar, det kräver betydligt mer. Med den saken sagd menar jag inte att folk måste tycka som jag.

Kan vi avskaffa tyckologin, tack?

Var god se etikett på inlägget.

När man kanske borde fostra..

Men istället håller på att dö av skratt (och längtan efter att göra likadant, typ).

Ultraljud nr 2.

Idag var vi på Ultragyn på Odenplan för vårt andra ultraljud. Förra gången vi väntade barn tror jag vi gjorde ul sex gånger. I Skåne, där vi bodde större delen av förra graviditeten, gör man tillväxtkontroll på alla i vecka 32. Det gör man inte här, vilket till och med barnmorskorna tycker är konstigt. Det borde kunna minska komplikationer om man vet att ett barn förväntas vara stort eller litet.
Lova var beräknad att väga 4200 gram vid BF. Hon föddes fem dagar över tiden och vägde 4300, så det var ju väldigt adekvata mätningar.
Den här gången sa jag vid skrivningen på MVC att jag ville ha tillväxtkontroll. Andra barnet brukar bli större, men om det legat över medel så kan de istället närma sig genomsnittet. Hur som helst så kan det vara bra att veta åt vilket håll det lutar åt.
Enligt dagens ultraljud beräknas Pytteplutt bli en riktig medelbebis. Ca 3700 gram, 68 gram över medel.
Det känns bra.

Bästa staden.

Vasastan. Den orange byggnaden är stadsbibblan för er som inte vet.
Strax: ultraljud.

Dagens i-landsproblem.

Vi köpte ju ett nytt babyskydd för ett tag sedan. Brio primo. Sprillans nytt, sjukt bra pris.
Idag FICK Andreas ett begagnat babyskydd, ett helt utan anmärkningar (behöver bara tvätta tyget) av en kund som köpte ny stol som han monterade åt dem.
En Maxi Cosi Cabriofix. Med skitbra bas.
Nu vet vi inte vilken vi vill ha och vilken vi ska sälja. Maxi cosin är skitlätt och rejält bakåtlutad. Större så att barnet kan ha längre. Brion är mindre och smidigare och sprillans ny.
Vilket i-landsproblem.

För övrigt var det en kund som var in till butiken och lämnade en Pop-snutte till Lova en dag när Andreas inte jobbade. För de hade börjat prata om snuttar varpå Andreas berättade att Lova älskar dem, men att de inte säljs längre. Fy vad gulliga människor det finns!

Dagens lärdom.

När maskinskmedlet är slut, då finns det bara en sak att göra: Man klär på sig, går ut, går till affären och köper nytt.

Vad man inte ska göra är att vara lat, komma på den BRILJANTA idén att testa lite Yes handdiskmedel.

Om man inte tycker det är en förträfflig idé att skyffla några hinkar skum ur maskinen samt tömma den på vatten för hand förstås.

Men man gör ju som man vill så klart.

På väg hem från dagis.

Iklädd POP overallen som vi köpte för 35 kronor. Fast nu får snön snart komma så att vi kan använda den fina didrikssonsoverallen någon gång!

God jul bloggläsare!

Nu har min käre make julfixat lite i bloggen. I headern är det massa granar och pepparkaksgubbar och grejer som han ritat alldeles själv. Och kulorna likaså. Duttit va?

Han är grym, den där Boete.

Advent hos oss.

Paket i långa rader hänger i vårt sovrumsfönster där pyntet i år går i guld.

En stor skål med massor av olika guldiga grejer står på byrån.

Och en julstjärna i fönstret med guldiga detaljer.

I vardagsrummet hänger en stor helt vit stjärna.

I den enorma lyktan har två röda ljus fått flytta in.

Första ljuset nu är tänt och blablablabla dikt.

Köket.
Vi komma vi komma från pepparkakeland.

Lovas rum var svårt att fota på grund av att hon sov. Gästrummet är den enda rummet som till och med fått julgardiner men där tog fotograferingsenergin slut.

Advent 2010 var ganska likt måste jag säga, fast då bodde vi mycket mindre.

Pepparkaksbak 2011.

Idag bakade vi peppisar. Fast jag hade fuskat och köpt färdig deg. Jag tycker egentligen det är rätt trist att baka pepparkakor, men desto roligare är det ju för barnet. Och doften som sprider sig ger verkligen julstämning trots regnrusket utanför (som i skrivande stund faktiskt bytts ut mot något blött slaskigt vitt).

Lova jobbar på bra med formarna. Aningens tjock deg enligt mitt tycke dock.

Den nya kaveln fick på en gång utsmyckning i form av tusch mot trä. Konstnär Lova.
Funktionen var dock inte sämre för det.

Hjärtan!

PappaSnäll arbetade kreativt och skapade en gran med hjälp av den stora hjärtformen.

Provsmakade drycker i adventstid.

 Blossa 11 - Arabica. Ingen höjdare enligt maken och jag som bara tog en pyttesipp kände ingen tydlig ton av kaffe i alla fall. Inte värt 89 kronor.

Dufenkrooks chokladglögg. Alkoholfritt. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar den eller inte. Den passar i alla fall inte med klassiska tillbehör (mandlar, russin, pepparkakor och saffransbröd). Ska nog drickas utan tilltugg för att vara bäst. 29 kronor på systemet. Kommer nog inte köpa den igen.

Julmust lagrad på bourbonfat. Årets höjdare för oss som inte får dricka alkoholhaltigt! 25 kronor för en flaska och den kommer garanterat köpas i massor. Fin lagrad smak, lagom kolsyrad. Möjligtvis något söt. Pluspoäng för champagnekork!

Äppelglögg, alkoholfritt. 25 kronor. Ska testa den ikväll tror jag.

Lussebullebak 2011.

Degen var fixad redan igår. Den hade gått 40 minuter i farmors assistent och liknande mest tuggummi när jag ställde den i kylen. Efter en timme hade den jäst så pass att den höll på att svämma över, trots kalljäsning. Jag fick helt enkelt dela degen för att slippa ett hav av saffransdeg i kylen som en morgonhälsning.
Hela familjen bakade i olika grad av seriositet. Mysigt värre med Melodikrysset som sällskap. Vi har det fint vi, i vår fina familj.

Vitt pulver? Vadan, morsan?

Hey, med lite gult gegg blev det roligare!

Årets skörd (på bild): Det blev både klassiska lussekatter och släta bullar med pärlsocker som är mina favoriter.
Det blev även en längd och ytterst kreativa skapelser som Andreas knåpat ihop.
Lovas specialitet hamnade aldrig i ugnen..

Lussebullebak 2010.

Tv-eken.

karinegenaes Karin Egenaes 

Uj vad trött jag är. Var ute och slentrianhögg lite i natt. #tveken

karinegenaes Karin Egenaes 

Folk gråter över ETT träd. Vet ni hur många granar jag såg liggande på plantagen? #tveken

karinegenaes Karin Egenaes 

Imorgon ska jag sno ett gravljus på plantagen, tända det och ställa vid högarna av julgranar. #tveken

karinegenaes Karin Egenaes 

Får på fb veta att jag inte bryr mig om mina barns framtid för att jag struntar i att de högg ner den ruttna #tveken . Ja där ser man.

karinegenaes Karin Egenaes 

RIP för fan #stubbjävel, jag är trött på dig. #tveken

Upp och ner, ner och upp.

Hela jag är som en bergodalbana just nu. Och inte på det där spännande sättet som på nöjesparker. De senaste dagarna har foglossningen gjort sig rejält påmind. Sjukgymnasterna på jobbet har till och med frågat hur det går för mig eftersom jag inte riktigt kan mörka hur ont jag har. Mamma har fått komma hit och hjälpa. Och idag är jag rysligt nära ett rejält sammanbrott på grund av outhärdlig smärta. Jag hoppas Lova tycker det är okej att kolla på tv typ resterande vakentid för efter öppnis och lite shopping är den här mamman färdig för nödslakt. Eller bäckenamputation. Alternativt spackling av uppluckrade fogar.

Känslan av att inte kunna göra det jag vill och framförallt känslan av att inte vara den mamman jag vill vara till Lova. Den jävla skitkänslan. Den tar knäcken.

Läsarantal på bloggen.

Insåg just att jag med största sannolikhet har cirka dubbelt så många unika besökare på bloggen per dag mot vad min besöksstatistik på diverse olika ställen visar. Kul som bara den, men jag undrar hur jag ska få till en mer korrekt inläsning.

Hjälp och advent.

På grund av smärtsam foglossning i ett par dagar och att Andreas kommer hem efter 21 idag så kom mamma hit när hon hade slutat jobbet. Hon tog med sig mat och hjälpte till med Lova. Jag som hatar att be om hjälp egentligen men ibland har man inget val. Skönt var det i alla fall.

Nu har jag helg och ska väl härma resten av den Svenska befolkningen de närmaste dagarna: Pynta här och var och baka lussebullar och pepparkakor. Jag ska köpa julblommor och förhoppningsvis få tag i Lovas juloutfit i butik (om inte annat så beställer jag på nätet). Vi ska på släktkalas och umgås med vänner. Från första advent till sista december ska vi vara så där supersociala precis som på sommaren. Jag gillart, men kan man inte sprida ut det lite?

Nu har tröttheten som kommer av smärta riktigt tagit tag i mig så nu ska jag slänga mig i soffan och vänta på den där jag gillar mest. Ja, över en meter hög alltså.

Är det någon som vill ha ett babyskydd?

Vi har ett babyskydd som är ca 6 år gammalt. Bilbarnstolar är färskvara och bör inte användas mer än fem år. Dock är babyskyddet garanterat inte krockat, utan helt välskött och fungerande.

Ibland när vi går på loppisar så ser vi att folk köper babyskydd som är 20 år gamla och helt osäkra, vilket både jag och Andreas förfäras över, då barnsäkerhet alltid bör vara högprioriterat. Vi har dock full förståelse för att alla inte har råd att köpa ett nytt. Därför skänker vi gärna bort detta babyskydd, som trots sin ålder är bättre än loppisvarianten, till behövande.

Säg bara till om du eller någon annan vill ha det. Släng in en kommentar eller skicka ett mail i så fall.

karin.egenaes@gmail.com

Pytteplutts garderob.

Nu har vi tvättat upp en del av pytteplutts kläder och lagt dem i hans byrålådor. Fast bara de minsta storlekarna, de större får vänta.

Strl 50 och 56.

Strl 62.

Bärselar och en himla massa blöjor, nappar, nappflaskor och annat som vi fått.

En galning i magen.

Kolla hela filmen. Jag håller kameran nästan helt stilla - det är bebisen som rör på sig.

Cupcakes.

Nu ska jag nog få dem att sluta tjata på mig på jobbet.

 Vaniljmuffins med nutellafrosting enligt önskemål.

Chokladmuffins med chokladbitar, chokladfrosting och chokladströssel. 

Jag kallar dem PMS-cupcakes.

Graviditet vecka 32 (nästan).

jag var hos barnmorskan igår. De ringde mig när jag knappt hade vaknat och deklarerade att min barnmorska var sjuk och det var ju tur eftersom jag inte hade någon aning om att jag skulle dit, snurrig som jag är. Fick i alla fall tid en timme senare än planerat vilket passade perfekt då jag hann lämna liten på dagis först.

SF kurvan har planat ut lite, vilket inte kom som någon överraskning då jag känt av det själv. Inte så pass mycket att det är farligt för bebisen dock. För övrigt blev besöket kort och vi pratade inte så mycket och tog inte så många kontroller.

SF 29 cm
Bltr 110/65 mmHg
Hjärtfrekvens 160 slag/min. Lite högt, men bebisen var helt vild där inne.

Vild är han nästan jämt förresten. Igår la jag min telefon på magen när jag låg i sängen och det blev rejält tydligt för Andreas hur mycket han buffar, bökar och sparkar. Han ligger till höger precis som Lova men enligt barnmorskan är det vanligast då livmodern är formad så och det blir kortast väg ut. Kul att lära sig någon nytt!
Han ligger troligtvis än så länge lite på snedden men jag är övertygad om att han ligger med huvudet neråt, dock kanske inte med huvudet i bäckenet.

För min egen del då? Jo foglossningen går lite upp och ner. Nu när jag har mer stillasittande arbete och jobbar halvtid så orkar jag plötsligt med livet igen. Vissa dagar är mer smärtsamma än andra, men det var ett tag sedan jag började gråta av smärta i alla fall. Jag känner ett rejält uppsving sedan jag fick börja äta folat och B12 tillskott. Jag är piggare och den där känslan av att graviditeten är hemsk och vidrig är borta och jag tycker faktiskt det är rätt okej att vara på smällen.

En del påstår att min mage är enorm. Andra säger förvånat att den är liten. Enligt SF kurvan är jag värsta medelmåttan. 

63 dagar kvar.

Påminner om reflexer.

Från 26 november 2010

Hörrni gott folk, glöm inte att reflexa er ordentligt nu när det är så mörkt! Glöm framför allt inte att reflexa barn och barnvagn! Andreas köpte en rulle reflextejp som vi tejpat ungefär överallt på vår ena vagn, billigt och syns knappt i dagsljus. Den andra vagnen ska också bli ordentligt synlig! Dessutom finns det blinkande reflexer som många har på sina barnvagnar, syns hur bra som helst.
Och reflexer är färskvara, så om ni har begagnade kläder på barnen eller begagnad vagn - skaffa åtminstone nya reflexer då!
HälsningarEn bilförare som inte har lust att köra på folk som inte syns

Lika aktuellt idag, om inte ännu mer nu när vi bara har mörker och ingen snö som lyser upp.
En person utan reflexer syns på 20-30 meters håll. Kör man i 70km/h ger det inte ens en sekund från upptäckt till man har kört på personen. En person med reflexer syns på 450 meters håll.  Billig livförsäkring, iSay.

Mums.

När pappan är på jobbet så busar mamman och barnet på morgonkvisten med varm choklad, eller kakaomjölk, och macka framför tvn

Var är Lova?

Tittut!

Tjusigt!

Som en docka. Med choklad i hela ansiktet.

Bästa leken.

Favoritleken här hemma just nu är när jag sitter någonstans på golvet och Lova går och letar efter Andreas som jagar henne till mig. Hon är så sjukt rolig när hon står och kikar fram för att titta var han är och hennes skratt bubblar från magen. Och det här är vad jag får se när hon kommer springandes mot mig full fart. Sedan slänger hon sig i min famn och kramar mig stenhårt tills Andreas har "tagit" henne. Bästa leken för hela familjen.

Andreas kommer springande gömd under en pläd.

Materiell lycka.

Materiell lycka är att vår gamla Saab Märta numera är en bortskänkt bil som ska användas som folkracebil och köras av en tjej. Det passade ju extra fint att de rosa tärningarna och den rosa doftgranen fick sitta kvar.

Materiell lycka är även att vi den senaste månaden har gjort massor av större inköp så som barnvagn, babyskydd, en byrå, äntligen fixat dörrar till bokhyllan i köket, kökslampa och massor av annat. Lycka är också att räkna ut att vi för dessa saker inte betalat mer än en tredjedel av priset. Tack personalrabatter och blocket.

Ja men det är ju inte så mycket socker i den i alla fall.

Utvecklingsamtal på dagis.

Igår fick vi veta att Lova är precis som hemma på dagis. Eller att vi uppfattar henne likadant som pedagogerna gör.

Lek och aktivitet.
Hon stannar länge i samma lek och favoriterna är sandlådan och att bjuda fröknarna på sandkakor och inomhus föredrar hon att rita och måla. Hon hittar halvruttna äpplen som fallit från träden på gården och de går hon gärna och tuggar på. Hon leker gärna själv och bryr sig inte så mycket om de andra barnen ännu. Inte på ett sätt som tyder på utanförskap, utan snarare på eget val. En av favoritleksakerna är gamla metalllock till glasburkar som hon går och "knäpper" med.

Mat och sömn.
Hon äter alltid bra, både frukt, lunch och mellis och somnar utan problem när hon försäkrat sig om att de andra barnen också lagt sig i sina vagnar. Hon sover precis som hemma 1-1.5 timmar, vilket tydligen är ganska kort stund.
Vi pratade lite om kosten och de kostråd som livsmedelsverket har, exempelvis lättmargarin och lättmjölk vilket för mig är helt befängt att servera till barn. På Lovas dagis har de som jag tidigare nämnt egen kokerska och de använder bara bregott och riktiga produkter. Väldigt sällan får barnen ketchup och det är bara när de exempelvis grillar korv eller hamburgare ute och då är det hemmalagad ketchup som gäller. Kokerskan gör hemmagjort äppelmos (istället för sylt) för att minska sockermängden och om de får varm choklad så är den gjord på kakao och ytterst lite socker. Överlag så tycks det vara väldigt likt hur vi resonerar här hemma och det känns ovärderligt.

Interaktion.
Tidigare hade hon en fas när hon kunde slå till barn om de blev för närgångna, men vi har upplevt att det har lagt sig sedan hon lärde sig säga nej verbalt. Ibland testar hon dock oss och provar att slå, så vi frågade om det händer att hon gör så mot barn eller vuxna på dagis. Dagisfröken såg då helt oförstående ut och sa förvånat att så skulle Lova aldrig göra och att hon är ett av de barnen man aldrig behöver oroa sig för att sådant ska hända. Däremot så säger hon bestämt nej om något barn försöker ta leksaker ifrån henne och det ser jag som positivt. Skönt för oss.
Tidigare har hon blivit ledsen och arg när man bytt aktivitet, om det så handlar om att gå in eller ut eller byta lek. Vi har märkt det här hemma också, men det har lugnat sig. På dagis upplever de att hon kommit in i rutinerna nu och accepterar därför när något nytt ska hända. Tidigare höll hon sig nära en vuxen hela tiden, men nu kan hon stanna kvar i sin lek och ropa efter personalen och när hon får svar fortsätter hon leka.

Genus.
Jag tog åter igen upp frågan om genus och om hur de ställer sig till genustänk. Vi fick då veta att man tidigare arbetat mycket hårt med genusfrågor i personalgruppen, men släppt på det. Däremot är tanken att genus ska vara så pass implementerat att de faller sig naturligt. Nu jobbar de mycket mer med naturkunskap och matematik. Jag är nöjd.

Kolla vad jag har fått!

En BabyBjörn Miracle! Hurra!