Genus och uppfostran IV.

Om varför genus är viktigt.

Att diskutera genus utifrån kläder och färger är egentligen bara en del av ett rätt stort förhållningssätt gentemot sina barn. Inte för att kläder och färger är oviktigt, men ibland tenderar kläd-och färgdebatten att dominera så fort man andas ordet genus. Alla har en åsikt om rosa och blått och flickigt och pojkigt. Visst är det viktigt att förstå hur färger och kanske framför allt olika figurer eller mönster påverkar omgivningens syn på barnet, men genus handlar om väldigt mycket mer. Jag har dock en förståelse för att kläder och färger diskuteras som det gör då det är enkelt och konkret att välja/välja bort ett plagg eller en färg, medan att däremot fundera över vilka värderingar man för över till barnet kräver mer självrannsakan och självinsikt.

Genus för mig handlar om vad man förmedlar, både med kroppsspråk och verbalt det vill säga hur kommunikationen med barnet ser ut. Det handlar inte om att skapa förbud, utan att tvärtom skapa möjligheter. Precis som att vi försöker undvika att säga "Nej" och "Inte" (även om det är svårt) så försöker vi också ha en tanke om hur vi pratar med Lova utifrån ett genusperspektiv. Självklart får hon höra typiskt flickaktiga kommentarer, exempelvis att hon är söt. Men vi är också noggranna med att uppmuntra andra egenskaper eller säga "vad snabbt du kan springa" och sådant som kanske kan ses som typiskt pojkaktigt.

Med en flicka är detta inte särskilt svårt. Pojkflickor är mer accepterade än flickpojkar (har ni ens hört det ordet någon gång?). Flickor som anammar pojkiga beteenden och manér är tuffa och accepterade. Men pojkar som är flickiga, hur ser vi på dem? Pojkar som gillar rosa, glitter och klänningar tittar man genast lite konstigt på, trots att det är känt att nästan alla barn har en transaperiod. När flickor klär sig pojkigt märks det inte ens. Med en lillebror i familjen tror jag att genustänket kommer få ännu större vikt.

Precis som att vi väljer att inte döpa våra barn för att de fritt ska få välja tro, kommer vi inte indoktrinera dem i politik eller könsnormer. Att uppmuntra social kompetens, så som att kunna föra sig och uppföra sig anser vi vara viktigt då jag tror att med social kompetens så är hälften vunnet i livet. Vidare kommer vi vara noga med att förmedla alla människors lika värde oavsett hudfärg, hårfärg, sexuell läggning, religion eller kön.

Jag vill att Lova och hennes kommande lillebror ska få möjligheten att tänka fritt. Att bilda sig egna uppfattningar och åsikter och att ha förmågan att framföra dessa och stå för dem. Att utveckla sina egna förmågor. Utan att könsnormer och könsmaktsordning eller vi som föräldrar är ett hinder. De ska också känna att det är okej att vara regnbågens alla färger och att det inte spelar någon roll om de transar, kommer hem med en partner av samma kön eller lever som heterosexuella. Jag vill acceptera mina barn för de dem är och kan ju bara ha en förhoppning om att de också kommer ha en syn om att alla människor är lika mycket värda.