De senaste veckorna har jag lämnat Lova på dagis istället för Andreas och det har inte varit några problem. Innan kunde hon vara lite ledsen och så. Idag lämnade vi båda henne och hon hade knappt tid att säga hejdå, för hon skulle bara springa in till de andra barnen, vilket gjorde Andreas en smula positivt chockad.
När jag kommer för att hämta henne får jag en kram och så säger jag "nu ska vi klä på dig och åka hem". Då säger hon "NEEJ" och försöker smita tillbaka in i lekrummen. När jag väl trugat på henne alla kläder ska hon kramas och pussas och ropa "ääjååå" som betyder hejdå.
Personalen säger att hon verkar ha hittat ett lugn nu när hon kommit in i verksamheten ordentligt. Hon går ju inte mer än två- tre dagar i veckan och då inte särskilt långa dagar så det har tagit lite tid för henne att landa. Fast det har aldrig varit några jätteproblem, utan bara lite gråt på morgonkvisten och så.
Skönt att hon trivs som fisken i vattnet, vår sociala lilla frökenfräken! På fredag ska vi på utvecklingssamtal eller vad de nu kallar det. Ska bli kul att höra lite.
Skönt att det går så pass bra, det är ju den stora oron annars. A är aldrig sugen på att gå till förskolan, hon är butter så jag vet inte vad när hon ska lämnas. Inte ledsen, hon har aldrig gråtit men hon ser till att vi ser att hon inte frivilligt följer med fröknarna någonstans.
SvaraRaderaTills vi går runt hörnet alltså, då försvinner alla sura miner och hon går glatt iväg hand i hand med någon. Hon vet hur man spelar på alla strängar.. ;)
Komma och hämta henne får vi inte göra för tidigt, då blir hon sur för att hon inte lekt färdigt. Så visst är de lite roliga, inte gå dit och inte gå hem...
Skönt att det är fler som släpper på alla reglar när sjukdom träder in. Man vet ju själv hur svårt det är att äta när man mår dåligt!