Sedan jag gick ner på halvtid på jobbet och dessutom bytte uppgifter så är foglossningen under mycket större kontroll. Jag orkar med det som kallas livet, men får ändå passa mig för att gå för långa sträckor eller lyfta för tungt. Vitaminerna har hjälpt mig och jag är ganska pigg.
Jag har rätt svårt att somna på kvällarna men sover ändå rätt bra fortfarande. Är inte alls så där kaminvarm som jag var förra gången. Inte än i alla fall.
Jag har börjat lägga på mig vätska och känner mig allt mer svullen och plufsig. Imorse sa jag till Andreas att det känns som att min mage är lika stor nu, som när jag var runt vecka 40 förra gången.
Jag har ägnat alldeles för lite tankar åt förlossning, bb-väska och så vidare. Nog för att det är några veckor kvar, men jul och nyår ska ju passera och det vet vi ju att det brukar gå med rasande fart.
- Bltr: 130/80 mmHg. Har alltså gått upp lite, men det tror jag själv har att göra med svullnaden.
- Hb: 135 g/l. Tror jag inte mycket på, eftersom hon tryckte ut blodet för mycket vilket leder till felvärden. Men är övertygad om att det är högre än 99 som det var förut.
- P-glukos: 5.1mmol/l. Bra socker, fast jag hade inte ens ätit frukost så annat vore konstigt.
- Viktuppgång: ca 7 kg tror jag.
- Hjärtfrekvens: 130-140 slag i minuten.
- SF mått: 33 cm. Hoppat upp lite på kurvan igen. Annan barnmorska som mätte den här gången, men har känt det själv också. Frågade av nyfikenhet i vilken vecka man ligger på 33 cm på lägsta kurvan, som när jag väntade Lova. Svar: i vecka 40. Jag har alltså lika stor mage nu som strax innan hon kläcktes.
Eventuellt kommer det bli ett till tillväxtultraljud. Jag hoppas det.
Bild kommer kanske senare ikväll. Eller imorgon. Eller inte alls.
Oj, låter väl lite väl otroligt att ditt Hb skulle hoppat från 99 till 135 på så kort tid? Eller har du ätit någon dunderkur med järntabletter?
SvaraRaderaJa, jisses. Jag gick heller aldrig över SF 33 sist, så man lär väl bli enorm den här gången.