LusseLova.

Jag och Lova åkte alltså till mitt jobb idag och därefter till mormors jobb. Hon var klädd som en lussefia med allt vad det innebär, men ljuskronan vägrade hon ha på huvudet. Så chefen på stället tog kronan och gick först och efter skred Lova med klampande steg och med ljus i handen. Tanterna och farbröderna smälte till små pölar på marken och kom med små utrop som "Men åååh, det var den finaste lucia jag någonsin sett". Och några påpekade att det var den minsta lucia de sett. Roligt var det hur som helst och i matsalen på det ena äldreboendet frågade jag LusseLova om hon ville sjunga något varpå hon började gasta "Lille katt" och "lille ko".

Påklädning.

Provskrider.

Eller jaha, hämtade snuttar.

Kröning.

Eeeeller inte.

Lova var ju lucia redan förra året. Då kröp hon.

Själv fick jag inte se någon lucia på tv imorse eftersom tv:n fortfarande bor i klädkammaren (fick ju inte ens se Södra Latins luciafirande på Tv4 som jag sett i alla år pga gått på den skolan, men tack och lov för tv4play). Men jag fick gråta en skvätt av vackerhet till musiken på P2 på väg till jobbet och senare hemma hos mina föräldrar fick jag även se den konstert som även visades på svt imorse. Helt i min stil, kransar, hemmagjorda stjärgossestrutar och framför allt inget jävla glitter (Den dagen Lova ber om glitter så ska jag tänka på saken. Kanske). Helst vill jag att tärnorna ska ha vita band i midjan, men det är också snyggt att inte ha några alls. Lucian ska ha ljus i handen för att inte ansiktet ska bli bäckmörkt. Sjunga, det ska de bannemig kunna göra också.