VardagsLova.

Hur bra livet än är så består det till störst del av vardag. Och i vardagen är håret på svaj, målarfärgen i ansiktet och smutsen från uteleken likaså. Minerna som fastnar på bilderna är inte alltid stora leenden. Det kan se ut lite hur som helst. Ungefär så här.

Men hur än vår vardag ser ut, så är den vår. Vårt liv, med alla känslor som ingår. Och det är lätt att älska.

Uuuut i våren!

Det börjar kännas som att jag varit instängd i tusen år nu med hissen och allt. Det kan hända att den är hel från och med idag. Men gissa vad?

Punka på syskonvagnen....

Båda barnen skulle besiktas på BVC idag, men eftersom Lova troligtvis har haft tredagarsfeber med lite rester kvar så sköt vi upp det. Det var dagens höjdpunkt eftersom det skulle göra att vi kom ut.
När barnen vaknat så tänker jag dock trotsa allt och sätta liten i Babybjörnen och ta stora i handen och gå ut. Annars kommer jag hamna på hispan inom kort.

Vi har gjort idiotin till en tävling här hemma och slår numera vad om när nästa plagiat ska dyka upp. Plötsligt är det hela en sport, och betydligt roligare.

Vem har bytt ut mitt barn?

Den där goa Lova ser vi allt mindre av, medan vi får bekanta oss massor med den arga, skrikande ungen. Hon som skriker "NEJ!" åt precis allting. Och utbrotten slutar i tårar som tycks vara i en oändlighet.
För första gången börjar föräldraskapet kännas som en prövning och det är mitt tålamod som sätts på prov. Och det faktum att det är svårt att veta hur man ska hantera det är en prövning. Ignorans, tjat eller ta varenda fight? Det sistnämnda är en omöjlighet.

Hej du ovälkomna tvåårstrots. Må du vara snabbt övergående.

Det är skillnad på att ha barn och att vara förälder.

Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna skriver idag i SvD att de vill tillåta assisterad befruktning till ensamstående kvinnor. Givetvis stormar somliga mot detta och menar att barn behöver två föräldrar och att det är egoistiskt att skaffa barn på egen hand. Eller att det faktiskt krävs en man och en kvinna för att skaffa barn.
Alltså, det här med barn. Att skaffa barn är alltid egoistiskt, oavsett om det är en eller två egoister som producerar barnet. Det är ju inte barnet själv som valt att bli till, utan en handling bestämd av en eller flera vuxna. Det händer ju även att barn blir till utan att de är önskade.
Nästan alla kan producera barn. Åtminstone vet alla hur man ska göra för att det ska bli ett barn och om sedan kropparna inte vill att det ska funka, det är ju en annan femma. Att en man skulle krävas för att befrukta en kvinna är inte sant heller. Det krävs en spermie från en man, men hans faktiskt närvaro är inte nödvändig. Men det säger jag inte att män är onödiga, men i själva processen att göra en kvinna gravid behövs dem inte.
Att ha barn är något som kan hända alla som kan producera dem. Att ha barn är inte så svårt, för man behöver inte bry sig ett skit om dem. Sådana föräldrar finns ju. De har barn, men de är inte närvarande av en eller annan anledning.

Men att vara förälder. Att vara förälder och ta ansvar för barnet, dess uppfostran och framtid. Att engagera sig och ge kärlek, uppmuntran och visa vägen. Det är väl det som borde väga tyngst? För att vara förälder spelar det ingen roll vilket könsorgan man har mellan benen, eller vilket könsorgan ens partner har mellan benen. Det spelar heller ingen roll om man är ensam förälder som valt att inseminera för att längtan efter barn är så stor att man skaffar barn utan partner, eller om man är en del i en stjärnfamilj med massor av föräldrar och barn. Eller om man lever enligt heteronormen i en klassisk kärnfamilj. Det finns massor av barn som kallar andra personer än just de biologiska föräldrarna för mamma och pappa, för att dem som blir kallade mamma och pappa är de faktiska föräldrarna. Och om det nu är så viktigt att ha två föräldrar, vore det då inte bättre med tio?

Förslaget om att ändra lagstiftningen kom inte en dag för tidigt.

SvD Brännpunkt,  RFSU

Även Göran Hägglund har uttalat sig, men det är inte så himla intressant, så vi bryr oss inte så mycket om det. SvD

Lova 2 år

Det sägs ju att barn regredierar när det kommer syskon, men jag vill nog påstå att utveckligen har tagit ett språng framåt.
På bara en månad har Lovas språkutveckling tagit fart. Nu bubblar orden ur henne och även om hon fortfarande pratar relativt orent så blir det allt bättre och vi förstår henne mer. Det är kul för vi kan nu börja ha riktiga konversationer med henne. Även när det gäller sånger så har sångtexterna allt mer fallit på plats och ibland förvånas vi när vi prövar en sång som vi inte sjungit på länge hemma och hon kan texten. Tänk så lite man vet om vad som händer på förskolan egentligen. Lova berättar också att "Morfar är gris. Mormor är ko. Lova är söt". Av barn och fulla får man höra sanningen.
De bästa lekarna är fortfarande att laga låtsasmat och bygga med duplo. Böcker sitter hon ofta och bläddrar i men svarar nästan alltid nej om vi frågar om vi ska läsa för henne. Annars älskar hon tv alldeles för mycket. Rita, måla och pyssla är andra favoriter och det är kul att följa hennes utveckling här. Just nu är färgerna intressanta och hon pratar ofta om vilka färger olika saker har. Hon vet precis vad hur gul ser ut men annars kan det ibland bli lite fel och blått får heta rosa och rött får heta brunt och så vidare.
Hon äter bra och på dagis undrar de om hon brukar äta oss ur huset för hon sätter i sig flera portioner både till lunch och mellis, men äter dock lite mindre middag. Hennes ätande syns inte på henne för hon är ganska smal. Eller "normal" (fy för det ordet).

Hon är tvåårstrotsig, eller om det är en reaktion på att Nils kommit till oss. Hon kan slå till oss för att få reaktion och även Nils har fått nån känga. Hon kan skrika rakt ut så att det ilar i öronen och visar tydligt vad hon vill. Tyvärr stämmer inte alltid hennes vilja överens med vår. Hon har sedan lillebror kom blivit lite mera nappig och snuttig. Hon vill ha napp och snutte oftare, framför allt när jag ammar ellerger honom mat. Självklart får hon ha dem mer också men hon får lägga ifrån sig det när hon leker. Och det är hon väldigt duktig på.

Lova har fullt upp med att sortera upp världen just nu. "Min" "Pappas" "Mammas". Allt ska ha en ägare, eller vara i relation till något. Det är kul att ha kompisar på besök men jobbigt när de lånar leksaker. Fast hon har börjat förstå innebörden av "låna" och blir inte längre arg och ledsen, även om hon precis som toddlare i allmänhet alltid ska leka med samma sak som kompisen.

Hon har inget som helst intresse för kläder och struntar i vad hon har på sig än så länge men gillar fortfarande skor. Hon klär utan problem av sig overall/jacka, mössa, strumpor och byxor. Tröjor/överdelar är det svårare med. Gällande påklädning är hon allt för bekväm av sig men kan krångla på sig byxor med lite hjälp och pepp.

Pottan är hon inte särskilt intresserad av. Hon testar ibland, men vill ha blöjan. Fast hon säger gärna till när hon kissar i blöjan, haha. Vi är inte ett dugg stressade över den sega potträningen utan det får ta sin lilla tid.

Mot Nils är hon, trots en och annan lätt smäll ibland, väldigt väldigt snäll. När han är ledsen får han låna hennes snutte och hon har även försökt ge sin napp till honom. Hans nappar är likadana fast mindre, så det är kanske lite svårt att se skillnaden. Hon klappar på honom och pratar med honom och säger ofta att "Sils är söt".

Hur trotsig och knäpp hon än är ibland, så är hon vår fina skatt.
Glada goa och innerst inne snälla Lova.
Nu som fantastisk storasyster också.

Hurra!

Idag hurrar vi massor för vår fina LovaLiten som fyller två år!

Men idag blir det bara någon liten present, för firandet sker på lördag.
Och idag kommer mosterfaster Åsa hit och hälsar på!

Nils 1 månad.

Ja tänka sig att det är nu hel månad sedan jag tryckte ut den där dunderklumpen.

Dunderklumpen som nu vuxit i sig själv lite bättre har även gått från att vara nyfödd till att bli bebis. Huden är  finare och färgen likaså. Han är vaken längre stunder och mer medveten. Lyssnar och tittar sig omkring. Pratar vi med honom så försöker han jollra tillbaka och så ler han ju ibland.
Han äter en till två gånger per natt och härom dagen hade han ett matuppehåll på åtta timmar när han sov, så det bådar ju gott för framtida nätter. Han är snäll och lugn och är ganska nöjd för det mesta. Men vill han amma så är det bara att amma. Amningen fortsätter hålla sig på ungefär samma nivå som tidigare, vi ammar före de flesta flaskmåltider och även lite mellan varven. Annars fortsätter han äta Nan 1, men det har kommit så många nya sorter med snarlika förpackningar så vi har inte lyckats köpa samma sort två gånger. Han äter numera ur dr Brownflaskor, vilket jag inte vet om det är så nödvändigt egentligen men vill inte chansa på annat med risk för magont. Lika bra att köra på det bästa när möjligheten finns.
Han har blivit allt mer lik både mig och Lova, men Andreas kan ju knappast neka till honom i alla fall. Ironiskt nog är han mest lik Andreas på håret, vilket jag endast kan intyga tack vare bebisbilder på Andreas.

Nils, 1 månad.

Lova, 1 månad.

Nils, 1 månad.
Lova tyckte att han skulle spela fotboll.

 

Lova, 1 månad. Betydligt längre hår i alla fall.

Förändringarnas vindar blåser i bloggen. Kanske.

Nu har ju faktiskt Nils kommit till världen och vi har haft en helg med spruckna planer och har som sagt istället betat av massor på "att göra"-listan. Därför ligger nu en ny header och väntar på att komma upp här i bloggen, precid som utlovat. Men det finns planer på lite andra förändringar också, så jag ska bara fnula klart på hur det ska bli innan nya designen kommer upp.

Jag blir nog kvar på blogger i alla fall, för även om jag har smugit runt på andra alternativa platser så gillar jag det här blogghaket.  

Vår helg med bus, dunderklumpar och en bög.

Även om det är hemskt tråkigt att barnet blir sjuk när man ska på dop och allt, så finns ju en fördel: Man får galet mycket gjort under helgen. Vi har betat av en himla massa saker på "att göra"-listan och haft massor av tid att umgås hela familjen.
Vi trotsade febern lite och satte stora barnet i vagnen och lilla barnet i Babybjörnen och gav oss ut på en morgonpromenad i morse. Solen sken men det var iskall blåst så promenaden blev kort men välbehövlig. Vi har även hunnit med lite besök tack och lov. För efter månader av foglossning och tung graviditet då jag knappt orkat träffa en kotte, är jag nu galet sugen på att träffa ungefär alla vi känner.
Så hojta bara till om du är sugen på kaffe, oavsett om vi känner varandra sedan tidigare eller inte. Jag fixart och ser fram emot besök!

Himla fina två.

Himla fina tre.

LovaLiten försöker busa, trots feber.

Bland moln, svävande segelbåtar och Dunderklumpar hittar man en Nils.

En tecknardocka i vårt fönster.

Vilken bok ska jag ta....?

Nybadad.

Lova hjälper mig att bada Nils.

Nybadad Nils i rosa pyjamas. Han är bög.

"Men du har ju faktiskt kissat på mig!"

Jaha, så har sonen då för första gången kissat ner mig. Och halva badrummet. Trodde faktiskt inte att det skulle dröja fyra veckor.
Men det här måste väl innebära att jag får bestämma dumma regler om lördagsgodis och städat rum och sådant sedan va?

Vi var faktiskt friska nästan oförskämt länge.

Det blev inget dop idag. Lova verkade pigg och feberfri så vi satsade på att åka. Tills hon hade vaknat från dagsvilan och jag började ta på henne klänning.. då hade hon plötsligt 39.5. Vi stannade hemma hela bunten ifall det är scharlakansfeber då det är smittsamt som attans. Tack och lov har hon inte visat några övriga symtom på att det skulle vara så, men när ungen säger "Nej blää" till glass så vet man att hon är sjuk i alla fall.

Istället har vi kollat en massa på Pippi, Alla vi barn i Bullerbyn och Emil. Eller ja, Lova har stått för det mesta av tittandet medan vi har försökt byta gardiner. Köp aldrig de där gardinskenorna från Ikea, de är hopplösa.

Nu ska vi dippa grönsaker och missa mello.

Nils 4 veckor.

Vad passar bättre på sin fyraveckorsdag än att prova Muminbabygymet? 

Hej Mumin!

Hej Mamma!

Superfin body som jag köpte igår på Sthlms stadsmission. Ny, för 40 spänn. Älskar!

Ibland är jag en fantastisk mamma.

Man kan ju tycka att jag borde börjat ana ugglor när barnet som vanligtvis sover 30-45 minuter på dagen när hon är hemma, idag sov två och en halv timmar. Man kan ju också tycka att jag borde ha sett hängigheten, som jag senare tydligt ser på en del av bilderna jag tagit idag. Eller faktiskt tagit det lite mer seriöst när jag frågade "Lova är du sjuk?" och fick svaret "jaa-aa". Jag underskattade henne där.

38.8 visade tempen på här på kvällskvisten och när vi sa att hon skulle få medicin så nickade hon bara och tog den snällt. Hon sov straxt efter sju. Lillstumpan.

Nu får vi bara hoppas att det inte är scharlakansfeber, vilket går på dagis. Och så kan vi hålla tummarna för att hon vaknar frisk, för vi ska ju på dop imorgon.

Även om det här printet inte är mitt favorit bland Molosarna så kan jag säga att Lova var mycket nöjd idag när jag tog fram klänningen. VoffVoffar, tyckte hon. Sen lekte vi att hennes små får, ko och häst åt av gräset på klänningen.

Mitt hjärtegull.

Den här bilden är bara med för att Andreas gillade den.

En helt vanlig dag.

Dagens lekträff med Emma och Zelda blev inställd för att Zeldis blev sjuk. Och jag hade ju redan sagt att Lova skulle vara ledig från dagis så vi är hemma idag. Istället har jag slängt ut en krok till Anna och hennes flickor och hoppas att de kanske kommer förbi i eftermiddag.

Dagen är med andra ord väldigt vardaglig. Vi har byggt med duplo, läst en leksakstidning noggrant, bollat, busat och gosat med Nils. Nu sover barnen så jag passar på att ta hand om hushållssysslorna.

Dagens känsla: Vardagsvardag.

Börjar tröttna.

Eller nej, nu skojar jag bara. Jag tröttnar nog aldrig på shopping. Idag gav jag mig ut för att jag var så illa nödd och tvungen att köpa någon slags överdel att ha på mig på ett dop på lördag. Och jag hittade en jättefin och ganska enkel skjortblus för typ inga pengar alls.

Att det sen blev ett par jeans och en vårjacka också, det behöver vi inte prata om.

Jacka från Lindex .
Väääldigt snygg på!

Fast nu ska jag fokusera på annat än shopping ett tag. Tills jag blir sugen igen, helt enkelt.

Har förresten tagit ett snack med dagis om vagnsituationen idag. Hon skulle ta det med sina kollegor och återkomma. 

Dagens känsla: Solen skiner, både ute och inne.

Gosegrisen och härligt kaos.

Det är väldigt svårt att fota en leende bebis som just lärt sig hur han ska charma sin ömma moder. Men ett snett litet leende lyckades jag fånga i alla fall.

Motivet är väldigt mycket bättre än kvaliteten på bilden.
Lagom ihoptryckta hamsterkinder.

Föregående natt var väl inte den bästa vi varit med om. Barnen turades om att vara vakna och jag var nog mer vaken än sovande. Lova tycker det är onödigt att prata tyst utan ropar "HEEJ NILS" när hon kommer in till oss typ klockan 04. Sen ska det babblas och bökas en stund.

Idag vid middagen var det allmänt kaos och vi försökte äta flera gånger. Lova som åt snabbt (började äta innan Andreas kom hem för att han var sen och följdaktligen var klar lagom till att han satte sig vid bordet), och sprang runt och gastade när vi skulle försöka äta. Nils var allmänt missnöjd, vilket han varit till nu och ville bara hänga i mina bröst. Vi hetsåt i omgångar och jag fnissade inombords åt spektaklet. Han har gnällt mest hela kvällen och vi kan nog konstatera att han just haft sitt första magonda.

Tvåbarnschock? Nej. Förväntat? Ja.

Vilka är ni, kära läsare?

Alfva hade igår en lista i sin blogg som hon hade snott från någon annan. Hon fick en himla massa svar och det hoppas jag att jag också får, även om jag fullkomligt förstår henne när hon skriver " Och jag delar hennes rädsla att ingen kommer svara, så snälla gör det!"

Det vore väldigt skoj att veta vilka ni är!

Vem är du som läser här?
Hur gammal är du?
Vad jobbar du med/pluggar du?
Vad gör du när du är ledig?
Var och hur bor du?
Vad ser du fram emot?

Vad ska du göra idag?/Gjort idag?
Vad läser du just nu?
Vad ser du för tv-serie helst just nu?

Shopping.

Jag insåg härom dagen att trots att LillNils har ganska mycket kläder, så har han väldigt lite som matchar. Och framför allt har han sanslöst mycket grått och vitt. Herregud, man kan ju bli deprimerad för mindre liksom. Så inspirerad av Ida-Marias shopping till hennes kommande lille son, gav jag mig igår ut på lite shopping.

Äntligen lite färgglatt! Gillar dock de mjuka nyanserna.

Dessutom har jag dragit in en del traderafynd till honom. En grå (!) kabelstickad overall. En kofta för en spänn och ett par Pop byxor för en tia.

För övrigt var jag och Nils ute och lunchade med en kompis igår. Det är väl det föräldraledigheten handlar om; shopping och luncher? :) Och kanske ta hand om knodden ibland.
Fast idag ska jag ta hand om den andra delen av föräldraledigheten - städandet. 

Redan vid trafikljuset ut från parkeringen höll jag på att glida av vägen. Därefter hörde jag varningarna på radion där de uppmanade folk att hålla sig hemma. Det känns ju praktiskt.

Dagens känsla: Älskar det här mammalediga livet. Igen.

Dagis och kommentarer.

Förra inlägget engagerade många, både här i bloggen, på twitter och på facebook. Jag vet nu i alla fall att jag har två andra mammor från samma dagis bakom mig. Ska maila chefen på stället eftersom jag försökt prata med personalen flera gånger utan att ha fått någon respons.

Vill dessutom understryka att dagiset kanon när det kommer till barnen.

Personen som skrivit en kommentar på inlägget om att det är provocerande att älska småbarnslivet  verkar inte vilja ge sig till känna så jag raderar den utan att publicera. Om du läser det här vill jag dock att du läser inlägget igen, för det mesta du skrev var missuppfattat.

Vad kan förskolan kräva av oss och vice versa?

På Lovas dagis sover barnen utomhus i vagnar, liksom på de flesta andra förskolor. Det ska visst minska risken för infektioner, vilket ibland känns som ren bullcrap när hon är sjukt konstant i perioder. Hur som helst. Vi har vår stora vagn där för den är bäst att sova i. I höstas när jag hade foglossning blev det dock ohållbart för mig att kånka 15-kilosvagnen ut och in ur bilen och vi fick på nåder ha vagnen kvar i deras förråd där de "inte har plats för det är fullt" eller enligt mig bara är jävligt ostrukterat.

Nu har jag blivit tillsagd att vi måste ta hem vagnen. Jag försöker förklara att jag har för avsikt att lämna den omiljövänliga bilen hemma och promenera, men att jag inte har en chans att gå dit med två vagnar. De svarar bara att de inte har plats. Så det krävs alltså att man är bilburen? Tanken är dessutom att Andreas ska börja vara föräldraledig snart ett par dagar i veckan, och han har inget körkort, så hur ska han gör? Ta bussen med två vagnar? Visst, babybjörnen i all ära, men det funkar inte alltid. Dessutom kan ju bilen gå sönder eller vi kunde ju lika inte ha någon bil.

Jag tycker att dagis kräver en hel massa saker hela tiden (fick bla mail om att alla barnen behövde någon form av inneskor, vilket vi givetvis skyndade i väg och köpte. Och som de sedan aldrig använt). Men vad kan vi kräva tillbaka? Kan vi kräva att de, om vi inte får ha kvar vagnen där, får låta Lova sova inomhus?

Hur skulle ni gjort? Vad är rimligt att kräva från deras respektive vårt håll?

Nils.

Idag har Nils tagit något språng i sin utveckling. Kanske. Eller så är det bara tillfälligheter. Hur som helst så har han varit vaken mycket längre stunder och på ett annat sätt. Mer närvarande liksom. Han har tittat sig omkring och försökt jollra lite. Och så har han smällt av ett gäng svarsleenden mot mig. Så där gulligt, osäkert och lite skevt som det är i början. Dessutom har han börjat äta mycket mer, bokstavligt talat över en natt. Från att knappt få i sig 90 ml, till att svepa 120 ml. Tjohej.

Åter igen så är jag mamma till en Einstein, typ.

Han är ju för fin, vår lilla tjocksmock.

På tal om hallonsaft. Det här med kupèvärmare är ju helt fantastiskt. Att komma ut på morgonen och se andra bilar med cement-is på rutorna och själv bara kliva in i en alldeles varm bil. Det är vardagslyx det.

1 vecka med LCHF.

Vågen visar cirka 2.5 kilo mindre på en vecka. Det innebär att jag väger över 17 kilo mindre nu än för typ tre veckor sedan.

Inte konstigt att det varit lite svårt att hitta en vettig hållning.

Sötsuget är enormt stort och jag skulle helst sätta i min en chokladkaka på en millisekund, men jag vet att det tar ett par veckor till och sen har kroppen ställt om sig och suget ger med sig. Men det säger ganska mycket om hur beroendeframkallande kolhydrater, då främst socker förstås, faktiskt är.
Vår tanke är att vi ska köra strikt LCHF under ett par månader, för att sedan gå över till LCHF-Light eller GI kanske. Men framför allt ska vi ha fria lördagar, för livet blir nog mycket roligare då.

Så fort vi får tillbaka hissen så tänker jag ta vara på dagarna som mammaledig då man har allra bäst chans att promenera en himla massa. Lite muskler och kondis hade inte skadat på den här kroppen.

En idolbild till er, kära läsare.

Igår fick ni se hur min familj ser ut, idag får ni se mig.

Jag, idag.

Bygge pågår.

Vi har varit på IKEA idag.  Nu ska vi äntligen slippa leva i ett spartanskt vardagsrum. Nästan i alla fall, vi behöver fortfarande en del annat. Matta exempelvis.

LovaLiten spenderade natten hos mormor och morfar tillsammans med kusinerna. Det var morföräldrarna som önskade detta så vi passade på att springa till systemet fem i tre (tur man bor granne liksom) och kÖpa en flarra vin att avnjuta till bresaola, ostar och korvar pÅ kvÄllskvisten. Kostigt att det kan kÄnnas barnfritt nÄr en unge Är hemma.

Hur har er helg varit?

Kommentarer.

Jag har inget emot att bli kritiserad för det jag skriver, speciellt om jag skriver saker som jag vet kan komma att provocera. Men jag ser gärna att kommentatorerna står för vilka de är och inte lämnar anonyma kommentarer.

Du som skrivit en kommentar på inlägget om att det är provocerande att älska småbarnslivet, skriv vem du är så ska jag publicera din text bemöta kritiken.

Fantastiska bilder från idag.