Nu flyttar jag!

Från och med nu hittar ni mig på www.karinsblogg.com.

Hoppas ni fortsätter läsa där. Inom kort kommer den här adressen direkthänvisa dit och jag kommer flytta över er som följer via bloglovin helt automatiskt.

Adjö gamla blogg.

Lite vinterkräkis också.

Japp nu går calici på Lovas dagis. Synd om henne, känns som att hon aldrig får vara där just nu. Tur att vi har öppnis i alla fall.

Barnbesiktning på BVC.

Ja det där gick ju....helt ok. Nils skrek hela vägen dit i vagnen. Ingen aning om varför, för han var helt nyäten och nyrapad och nyspydd och allt sådant.
Lova vägdes med kläderna på för hon ville inte klä av sig och hon mättes så fint så fint. Nils kissade ner halva rummet och gallskrek på vågen. Jag frågade om hans väldigt torra hud som flagar (främst i huvudet, därav att han allt mer  får sin fars frisyr). Bvc-tantens svar blev genast "man tänker ju komjölksproteinallergi". Jaha, han också. Lova var ju allergisk fram till ett års ålder.

Så nu ska han få mjölkfritt. Vi fick en burk med oss hem av någon ny produkt som inte luktar hundmat vilket Lovas mat gjorde. Jag måste äta mjölkfritt eftersom jag delammar och det innebär att jag inte kan fortsätta äta LCHF just nu, vilket jag ju själv mår bäst av för det håller mina hormoner i bättre ordning. Surt sa räven.
Om vi märker skillnad så får vi hans mat på recept vilket gör det sanslöst mycket billigare än att köpa NAN, men det är en klen tröst då pengar inte är något problem när det kommer till barnens kost. Däremot kommer jag inte orka att äta mjölkfritt för att delamma speciellt länge, så då får jag sluta med amningen. Surt sa räven, för amningen går så himla mycket bättre den här gången, för att jag tar det för vad det är.

Resultaten:
Lova 2 år och en skvätt: Ca 12.2 kg (exakt vikt är oklar pga kläder). 88 cm lång.
Nils 5 veckor och 3 dagar: 5315 gram och 59 cm lång (tror det är lite felmätt för hoppet var stort på kurvan). Hans viktkurva har dalat lite (tro det eller ej), vilket också är ett tecken på komjölksproteinallergi.

Förresten tappade Lova sin snutte på vägen hem så promenaden blev extra lång. Och Nils, han skrek bara halva vägen.

Vi får se det här positivt i alla fall och vara glada att dessa alternativ finns, att vi har mat att ge våra barn och rent vatten i våra kranar. Och nu när jag ändå är mellan två helt olika kosthållningar och har hela kylen full med cupcakes så kan ni ju gissa vad jag ska gå och ta.

Prövning.

Idag ska jag ta med båda barnen till bvc. En syskonvagn. Ett barn som gärna springer, ett annat som gärna skriker. Overaller som ska kläs av och på utan att den ena eller andra ledsnar. Och så ska de förstås besiktas.

Spännande.

Håll tummarna för att det går bra och att jag inte råkar glömma eller tappa bort någon av dem någonstans. Det hade varit trist för jag gillar dem.

Bloggflytt.

Min blogg kommer att flytta inom kort. kanske inte just ikväll, men så småningom. Men var lugna, ni kommer flyttas automatiskt på alla sätt och vis. Även ni som prenumererar via bloglovin kommer flyttas med.

Följer du inte via bloglovin ännu? Gör det nu!

Söndag, vårvinter och barnteater.

Eftersom vi hade kalas igår var ju lägenheten så klart städad och fixad och därmed har vi haft en sådan där dag helt utan måsten. De infaller inte ofta längre vill jag lova, för alltid är det något som ska städas, tvättas, inhandlas eller fixas. Det är väl nackdelen med att Andreas numera arbetar måndag till fredag, att helgerna får vikas åt sånt. Fördelarna är dock betydligt fler, exemeplvis att han för första gången kunde följa med oss på barnteater idag, eftersom det tidigare alltid infallit på hans jobbhelger.

Två minus och strålande sol. En härlig dag.

Nils på teatern. Ingen blixt gör fotograferingen lite svår.

Laban och Labolina.

Lova vill träffa Laban!

Här är han. Eller hen.

Lova har tur hon, för morfar känner stjärnorna och hon fick därför pussa Laban.

Bärsjal och Babybjörn.

Med Lova försökte jag verkligen tycka om bärsjalen, men det gick inte särskilt bra. Jag tyckte det mest var krångligt att få på den och krångligt att få den bra. Krångligt att få ner ungen i den och krångligt att få henne ur den. Framför allt så ogillade hon den skarpt.
Skam den som ger sig. Jag och Nils gjorde ett försök idag. Och förutom att jag faktiskt fick till sjalen ganska lagom hårt och så där, så var det ungefär som med Lova. Framför allt så ogillade han den skarpt.
Jag kommer dock försöka igen, för jag gillar idén. Men hittills vinner Babybjörn Miracle stort. Den är enklare att få på och av, enklare att få ner och upp ungen ur och jag tycker han sitter bättre på alla sätt och vis. Framför allt gillar han den bättre.

Så där ser jag ut omsinkad. Nils också.

Lovas tvåårskalas och presenterna.

Det var ett himla trevlig kalas idag. Massor av folk och hur kul som helst. Kul att så många har barn i samma åldrar och det gick faktiskt helt okej även om Lova ibland reagerade på att andra lekte med hennes grejer. Hon fick massor av fina saker: kläder, pysselgrejer, lego, böcker, ficklampa...

Men innan alla barnfamiljer kom så kom mina föräldrar, mormor och farfar. Brorsan med familj är sjuka och fick vara hemma och kurera sig. Vi hade gjort upp så för att vi skulle kunna ge paketen från oss i lite lugn och ro.

Vi smög in paketen i hennes rum när hon inte såg. När hon kom in på rummet såg hon det stora paketet men fattade inte riktigt att det var ett paket till henne utan pekade på de små som låg ovanpå och öppnade dem. Sedan fick vi visa henne att det faktiskt var ett paket det där stora och då utbrast hon "åh! taaack!" och slet upp det. Tror aldrig jag sett henne börja leka så intensivt direkt och ungen var riktigt lycklig. Lyckträff, alltså.

Lova, rosa paljetter och ett kök. Genus så det förslår.

Äntligen fick hon ett kök med alla tänkbara tillbehör. Lyckligare unge får man nog leta efter idag.

Lovas tvåårskalas - godsakerna.

Sedvanliga minisar med nutellafrosting.

Minisar med ahlgrens bilar-fluff.

Tårta med ett lager dumlefluff, ett med rårröda hallon och grädde på toppen.

Här var det fika.

Mitt barn är tillbaka.

Ja, som jag skrev tidigare så eskalerade trotsen igår och Lova fick ett riktigt galet vredesutbrott som pågick i en timma tills hon somnade av utmattning.
Idag har hon varit sitt gamla goa lugna fina jag igen. Inte ett gnäll, utan bara mys med kramar och gos.
Nu tror jag inte på något vis att tvåårstrotsen har tagit slut, men det känns bra ändå.
Jag är mest glad att hon vågar och kan spela ut sitt känsloregister. Det borde alla ha rätt till, stora som små.

För det här är vår Lova.

HISS!

Nu har vi hiss igen! Nu ska det bli barnvagnspromenader med syskonvagnen! HURRA HURRA HURRA!

Här står jag och bakar.

Det är årets hittills vackraste dag. Och jag är inne. Jag bakar inför morgondagens tvåårskalas och hissen är fortfarande inte igång. Sista dagen på hissrenoveringen idag, men jag vågar inte ens hoppas att den hinner bli klar. Hur som helst så doftar Linoliumheaven av kokostoppar, cookies och typ 60 stycken minisar som kommer få frosting imorgon. Jag bakade ju även igår, men ändå funderar jag på om det kommer räcka. Om alla kommer imorgon så blir det 18 vuxna och 8 barn tror jag att jag räknade till. Och då har ändå rätt många tackat nej av olika anledningar.

Dagen och kvällen kommer gå åt till en miljard saker, bland annat att få ihop och slå in Lovas födelsedagspresenter. Jag har köpt fyra stycken presentpappersrullar, men vet ändå inte om det kommer räcka....
Tack och lov så kommer Andreas lämna jobbet inom kort så vi plockar upp LovaLiten på dagis tillsammans. Myspys.

Urladdning.

Redan igår morse började Lova direkt med sina "NEEJ" och allmänt bus. Hon skulle inte ha på sig kläderna när vi skulle till dagis och sådana klassiska beteenden. När jag hämtade henne fortsatte hon och hemma eskalerade situationen. När Andreas hade kommit hem fick hon ett riktigt raseriutbrott. Jag tycker inte det gör något, barn ska inte behöva kväva sina känslor för sånt kommer de ändå få ägna vuxenlivet åt. Hon får skrika och hon får slå - men under vissa regler. Skrika får hon göra på sitt rum och slå får hon göra på en kudde eller liknande. Jag tror det är bättre att visa vägen hur hon på bästa sätt ska få utlopp för känslorna än att försöka hyscha och kväva (i alla fall när vi är hemma, så klart). I ungefär en timme höll hon på och när hon väl lugnat sig så somnade hon i Andreas famn redan klockan sex. Hon vaknade en sväng vid åtta och somnade om efter en macka och sedan sov hon bättre än på länge.

Idag fick jag träffa en helt annan Lova. En glad, harmonisk, busglad och snäll tjej. En pratglad tjej som gärna använde hela registret och inte bara "Neeej".  Det känns som att hon fick ladda ur rejält igår, vilket hon säkert behövt nu när hon både blivit två år och storasyster. Det ska bli intressant att se hur hon är i eftermiddag och kväll.

Det är bra att hon har den här perioden just nu, eftersom jag är hemma och sällan måste stressa i väg. Vi kan ta det lugnt och jag har möjlighet att ha stora tidsspann så att vi har mycket att spela på. För stress är ungefär det sämsta att kombinera med denna trots. Dessutom får hon mer tid med både mig och Andreas nu än när vi båda jobbar.

Och pappa är den solklara favoriten just nu.

Lova och Andreas, februari 2011.

Där där med förändringar i bloggen..

Ja headern är som sagt klar, förutom att ett par små ändringar ska göras. Men dagarna går just nu åt till andra saker så det får vänta lite till. Kanske till helgen.

Nu ska jag fortsätta baka inför Lovas tvåårskalas på lördag. Kärleksmums och cookies med vitchoklad och hasselnötter är klara. Bara resten kvar, och det är typ massor.