Urladdning.

Redan igår morse började Lova direkt med sina "NEEJ" och allmänt bus. Hon skulle inte ha på sig kläderna när vi skulle till dagis och sådana klassiska beteenden. När jag hämtade henne fortsatte hon och hemma eskalerade situationen. När Andreas hade kommit hem fick hon ett riktigt raseriutbrott. Jag tycker inte det gör något, barn ska inte behöva kväva sina känslor för sånt kommer de ändå få ägna vuxenlivet åt. Hon får skrika och hon får slå - men under vissa regler. Skrika får hon göra på sitt rum och slå får hon göra på en kudde eller liknande. Jag tror det är bättre att visa vägen hur hon på bästa sätt ska få utlopp för känslorna än att försöka hyscha och kväva (i alla fall när vi är hemma, så klart). I ungefär en timme höll hon på och när hon väl lugnat sig så somnade hon i Andreas famn redan klockan sex. Hon vaknade en sväng vid åtta och somnade om efter en macka och sedan sov hon bättre än på länge.

Idag fick jag träffa en helt annan Lova. En glad, harmonisk, busglad och snäll tjej. En pratglad tjej som gärna använde hela registret och inte bara "Neeej".  Det känns som att hon fick ladda ur rejält igår, vilket hon säkert behövt nu när hon både blivit två år och storasyster. Det ska bli intressant att se hur hon är i eftermiddag och kväll.

Det är bra att hon har den här perioden just nu, eftersom jag är hemma och sällan måste stressa i väg. Vi kan ta det lugnt och jag har möjlighet att ha stora tidsspann så att vi har mycket att spela på. För stress är ungefär det sämsta att kombinera med denna trots. Dessutom får hon mer tid med både mig och Andreas nu än när vi båda jobbar.

Och pappa är den solklara favoriten just nu.

Lova och Andreas, februari 2011.