Fuskblogg.

Grynet, varför har du inte bloggat på länge? Hm.. den kommentaren har jag fått åtskilliga gånger idag. Ja ni, jag skyller lite på er, kära läsare och vänner. För att ha något vettigt att skriva behöver jag lite input. Intressanta diskussioner, eller intressant läsning eller något annat. Det var faktiskt ett tag sen jag hade någon sån där diskussion som berörde.
Jag skulle ju förvisso kunna skriva om vad som händer i mitt liv, men hur kul är det egentligen? "Idag vaknade jag, gick upp, kissade, åt frukost, klappade katten, kokade kaffe, dammade tavlor, såg fem avsnitt av glamour....". Inte speciellt kul va? Förvisso måste jag nog säga att mitt liv är betydlgit roligare än så där.
Deppighet ger mig också en väldans lust att skriva. Men sedan mitt frispel på jobbet för någon vecka sedan har jag mått oförskämt bra. Alex är utflyttad, lägenheten är därmed halvtom. Det var inte helt lätt att titta på när sakerna åkte ut, men nu i efterhand känns det bra. Förutom att lägenheten är halvtom är det dessutom ett sånt fruktansvärt kaos hemma så det liknar ingenting. Jag ska sanera. Jag ska ordna så lägenheten blir mindre halvtom. Jag ska kanske måla om köket. Jag ska göra lägenheten till min egen. Det känns bra, som fan.

För att den här bloggen ändå ska innehålla något vettigt, så slänger jag med en gammal blogg.

"Varför är jag så dålig på att ge folk uppskattning? Har funderat lite på det där idag. Det finns massor med folk som jag skulle vilja tacka, eller säga något uppmuntrande till, men jag gör det så sällan. Hur glad blir inte vem som helst av att få en spontan komplimang, en dunk i ryggen, en kärleksförklaring...eller vad det nu må vara. Kanske borde jag göra som i amerikat och bjuda in alla jag känner till en tacksägelsemiddag och ge dem uppskattning? Njae, jag vet inte... det skulle nog kännas alldeles för krystat. Det finns så många människor som har betytt oerhört mycket i mitt liv.. det kan vara någon nära, eller någon man träffat tillfälligt. Det borde också vara åt andra hållet, att jag har betytt något för någon... hur häftigt vore det inte att få veta om jag har påverkat någon, utan att jag inte ens vetat om det. Kanske någon jag bara träffat vid något tillfälle, men sagt eller gjort något som personen aldrig ska komma att glömma. Eller så kanske det aldrig har hänt.. men det är en cool tanke. Anledningen till att jag funderade på det här idag var troligtvis efter att en patient sa rätt ut vad hon tyckte om mig... och det var väldigt positivt. Lite överrumplad blev jag, men så klart hur glad som helst. Själv har jag i en vecka tänkt säga till bemanningsassistenen hur bra jobb hon gör, och tacka henne för att hon alltid har tid och ordnar och fixar.. men har jag kommit mig för att göra det? Näe.

Egentligen skulle jag nog vilja tacka alla jag någonsin träffat.. för alla möten med människor ger något. Eller?"