Dramatik.

Jag tror inte att någon har missat dramatiken i min blogg. Jag skrev att jag skulle sluta blogga, men det var inatt, då jag var sömnlös och hade överskottsenergi. Att Grynet skulle sluta blogga vore lika illa som att hon skulle sluta äta. Fast det var en dålig liknelse, sluta äta har jag redan gjort, vilket lett till att de flesta av mina brallor sitter riktigt illa. Jag vill dock inte att mina känslor och tankar ska sitta illa, därav kommer mitt bloggande fortsätta.....

Någonstans måste jag ändå vara tacksam mot denne person som skriver kryptiska, något provcerande kommentarer. Som jag skrivit tidigare har jag tappat bort mina känslor och vet inte riktigt var de tagit vägen, men i natt var jag fan lite mer än nästan-arg. Jag spenderade ju natten på jobbet för att sova, men jag var vaken varenda sekund. Hade en himla massa energi och delade med mig till en av undersköterskorna om vad som hände. Stod mer eller mindre och hoppade och skrattade när jag berättade. Men jag var lite mer än nästan-arg. Inte så där så jag såg svart, men det var fan det bästa jag presterat på länge. Om fel person, eller rent av den personen som skriver, hade kommit i min närhet just då, så hade jag bedrivit icke-verbal, men ack så fysisk, kommunikation. Det var nog lika bra att jag bara hade snälla personer omkring mig.

J var min catcher in the rye i natt, och det är jag honom evigt tacksam. Snacka om vänskap när det är okej att ringa kl 2 på morgonen och prata i två timmar. Han fick mig att skratta och må bra. Och J, jag har mer än 5000.... hahahaha

Förmiddagen var rätt tung på jobbet, och hjärnan kändes som kola. Piggnade dock till en hel del och i slutet av dagen var jag tillbaka i min sköna känsla igen. Känner mig oförskämt pigg faktiskt.

Tack som fan A för att du är så schysst. Kompislove som tusan till dig. Du förtjänar det bästa och ännu mer.

Ikväll kommer eventuellt J hit, då hoppas jag på en massa kramar och kanske massage. Det vore nice.

Dagens känsla: Flaggan i topp.